Predikan bakom talarstolen

Jeff Fullmer, Idaho, USA

En söndag satt min familj några bänkrader bakom diakonerna under ett sakramentsmöte, och det enda jag kunde tänka på före inledningssången var att en av diakonerna inte hade knutit slipsen ordentligt och inte hade stoppat in sin skrynkliga skjorta i byxorna. Jag tyckte att någon borde ha hjälpt honom. Diakoner ska trots allt exemplifiera Frälsaren i handling och klädsel när de delar ut sakramentet.

Mötet fortsatte och jag glömde bort det hela. När diakonerna hade delat ut sakramentet började talen. Den andra talaren var den unge mannens mamma. Hon berättade om sin omvändelse, om sina prövningar när hon växte upp, och svårigheterna med att vara ensamstående mamma. Det var ett underbart tal som fick hennes ögon att tåras. Hon satte sig på förhöjningen och fortsatte gråta medan församlingskören samlades för att sjunga.

Just då ställde hennes son sig upp med sin krokiga slips och skjortan som hängde utanför och gick fram till förhöjningen. Han kramade sin mamma och böjde sig ner bredvid henne för att trösta henne. Jag fick tårar i ögonen när denna scen utspelade sig framför mig. Jag blev oerhört rörd. Men sedan kom jag till insikt och böjde ner huvudet. Där satt jag i min välpressade, dubbelknäppta kostym, med min perfekt knutna slips och mina polerade svarta skor och insåg att jag verkligen hade missat något i mina förberedelser för sakramentet.

Den unge mannen och hans mamma kom ner från förhöjningen och satte sig ner tillsammans när kören började sjunga. Jag satt där och kunde inte lyssna på sången eftersom den predikan jag hade fått av diakonen överflödade mitt hjärta med ett budskap om kristuslik kärlek.

Han hade utfört gärningen med ömhet och omsorg. Det syntes inte det minsta tecken i hans ansikte på att han var generad — bara ren kärlek. De budskap som sedan gavs från talarstolen den dagen var bra, men jag ska alltid minnas predikan bakom talarstolen.

Han ställde sig upp med sin krokiga slips och skjortan som hängde utanför och gick fram till förhöjningen. Han kramade sin mamma och böjde sig ner bredvid henne för att trösta henne.