Jag såg din mammas ansikte

Randi Reynolds Allen, Kalifornien, USA

En söndag sommaren 2002 vaknade jag med tankar på mamma som nyligen hade gått bort. Jag var på besök i min gamla hemmaförsamling i Pacific Palisades i Kalifornien som mamma hade tillhört i nästan 50 år.

Jag knäböjde i bön och berättade för Herren hur mycket jag saknade henne och bad om att få en andlig upplevelse den dagen.

På eftermiddagen planerade jag att vara med på en satellitutsändning av återinvigningen av templet i Nauvoo i Illinois som visades i stavscentret i Santa Monica. Tyvärr kom jag för sent för att kunna vara med på sessionen. Jag gick tillbaka till bilen och körde iväg på motorvägen.

Medan jag körde hörde jag en röst som sade: ”Randi, åk och besök Mary!” Mary är en god vän till familjen och en hängiven medlem i en annan kyrka. Hon och hennes dotter Natasha bodde granne med min faster Ruby i över 25 år. Eftersom de inte hade någon familj i närheten blev de en del av vår. När min faster hade avlidit 1984 åkte min mor ofta och besökte Mary. Hon hade alltid med sig någon liten gåva eller något hon hade bakat.

Först struntade jag i maningen. Jag kunde inte bara dyka upp utan förvarning och hade inte med mig mobilen så att jag kunde ringa. Plötsligt kom rösten igen, den här gången högre: ”Randi, åk och besök Mary!” Den här gången lydde jag rådet fastän jag knappt hade tid att åka in på avfarten från motorvägen.

När jag kom hem till Mary hälsade hon på mig men såg sjuk ut. Jag märkte att hon hade gråtit. Jag frågade vad det var som var fel. Hon svarade att hon hade varit sjuk och att hon hade ont på grund av en nackskada. Dessutom hade hon nästan ingen mat. Hon sade att hon hade varit för sjuk för att gå till apoteket eller affären.

När jag frågade varför hon inte hade ringt någon i vår familj, sade hon: ”Jag bad min himmelske Fader att sända någon som kunde hjälpa mig.”

Jag sade till henne att vår himmelske Fader hade hört hennes böner och sänt mig. Vi kramade om varandra och hon berättade något som jag aldrig ska glömma. Hon sade: ”När du stod där i dörröppningen så såg jag din mammas ansikte, inte ditt.”

Jag kände genast att mammas ljuva ande var nära, och jag kände mig manad att tjäna som mamma skulle ha tjänat. Hennes liv var ju fyllt av tjänande.

Jag hoppas att jag aldrig glömmer vikten av att lyda Andens röst och föredömet mamma var i sitt tjänande.