Du räddade mitt äktenskap

Neil S. Roy, Yorkshire, England

När jag gjorde en del byggnadsarbete i Oman mellan 1979 och 1986 arbetade jag för försvarsdepartementet. Departementet gav mig projekt i den mest otillgängliga delen av landet, och för det mesta var jag den enda överordnade som ledde projekten. Jag var också den enda medlemmen i kyrkan som arbetade för departementet.

En dag på företagets huvudkontor sprang jag på en elingenjör som alltid hade gett negativa kommentarer om kyrkan. Jag tolererade hans kommentarer eftersom jag oftast bara var på huvudkontoret en kort stund innan jag skulle iväg på ett annat projekt.

Men senare fick den här mannen i uppdrag att inspektera elinstallationer som konstruerades längs Omans gräns vid Jemen. Vi skulle tillbringa omkring en timme tillsammans innan han flög tillbaka till huvudkontoret.

När han kom inspekterade han arbetet och ansåg allt vara tillfredsställande. Under vår tid tillsammans inriktade jag vårt samtal på arbetet och körde honom sedan till landningsbanan för att vinka av honom.

Det här inträffade under regnperioden, och landningsbanan som låg på en platå 1800 meter över Indiska oceanen var täckt av moln. Min medarbetares flyg skulle bli försenat.

Hjärtat började slå snabbare när jag insåg att jag skulle behöva vänta i bilen tillsammans med den här mannen. Efter att ha bett en tyst bön slog tanken mig att jag skulle fråga mannen om hans familj, särskilt hans hustru.

Jag gjorde det och ingenjören började plötsligt gråta och sade att han just hade fått veta att hans hustru ville skiljas. Jag kom omedelbart att tänka på ordet kärlek, och under de följande två timmarna pratade vi om den kärlek vi bör ha till andra och den kärlek som Jesus Kristus har till oss alla. Innan jag visste ordet av hade vi blivit vänner. När vi avslutade samtalet skingrades molnen och ingenjören gick ombord på planet. Snart fick jag höra att han hade sagt upp sig och återvänt hem.

Några år senare på en utflykt med aronska prästadömets unga män i Plymouth, en stad på Englands sydkust, lade jag märke till en man som kom gående mot mig. När han kom närmare sade han: ”Jag tyckte väl det var du, Neil.”

Det var elingenjören från Oman. Det han sedan sade har stannat kvar hos mig: ”Tack för att du pratade med mig om kärlek den där dagen på berget. Du räddade mitt äktenskap, och jag är för evigt tacksam.”

Vi utbytte ytterligare några ord och så gick han. Jag har inte sett honom sedan dess.

Jag kommer alltid att vara tacksam för inspirationen jag fick i Oman. Den välsignade ingenjören och gav mig styrka att hålla fast vid min tro när jag var ensam och långt hemifrån.