Mormonerna tror faktiskt på Gud
Författaren bor i Chihuahua i Mexiko.
På en flygplats långt hemifrån hade jag chansen att berätta om evangeliet för en främling.
Illustration Steven Keele
Jag var på väg från Mexiko till Montana och hade ett uppehåll i Denver, Colorado. Jag gick runt på flygplatsen och såg flygplan landa och lyfta genom de enorma fönstren. Jag var nervös för jag hade aldrig flugit förut. Flygplatsen verkade vara mycket stor.
Jag tittade på biljetten och insåg att mitt flyg skulle gå om två timmar. Jag bestämde mig för att hitta en plats där jag kunde sitta och vänta tills jag skulle gå ombord på planet. Jag kände mig rädd när jag letade efter en plats att sitta på. Nästan alla säten var upptagna. Jag bestämde mig för att sätta mig bredvid en äldre kvinna som verkade vara ensam. Hon var den som såg minst skrämmande ut.
Det gick en timme eller så innan jag bestämde mig för att prata med henne. Jag presenterade mig. Hon verkade vara mycket trevlig och angelägen om att berätta om vad hennes barnbarn gjorde. Hon frågade lite om mig och jag berättade allt om mitt liv i Mexiko. Sedan fick jag plötsligt en önskan att berätta om evangeliet. Hon frågade mig om min religion och jag sade att jag var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Hon sade att hon aldrig hade hört talas om den.
Jag log och sade: ”Vi kallas också för mormoner.”
Hennes attityd förändrades genast. Hennes ansiktsuttryck och sättet hon pratade på förändrades. Hon visste inte vad hon skulle säga. Jag hade en känsla av att vårt samtal var över, men jag försökte fortsätta prata med henne. Jag frågade henne om hennes religion. Utan att tveka sade hon: ”Jag är katolik.”
Sedan sade hon: ”Jag förstår inte. Du verkar vara en sådan trevlig flicka. Du verkar vara ordentlig. Varför skulle du då vilja vara mormon?”
Hennes ord chockade mig och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bad en tyst bön och bad min himmelske Fader hjälpa mig förklara vad det betydde för mig att vara en sista dagars helig. Jag talade om för henne att jag älskade att vara medlem i kyrkan, och tack vare evangeliets lärdomar kunde jag bli ett bättre person och se saker och ting med perspektiv.
Hon såg förvånad ut och sade: ”Mormoner tror inte på Gud.”
Jag försökte låta bli att skratta åt den kommentaren. I stället log jag och insåg att det var min chans att säga sanningen till henne. Jag berättade om några av våra grundläggande trosuppfattningar. Jag berättade om frälsningsplanen och familjens betydelse. Hon såg inte övertygad ut så jag bestämde mig för att bära mitt vittnesbörd. Där, på en enorm flygplats, välsignades jag med modet att bära mitt vittnesbörd om Joseph Smith, om den levande profeten och de levande apostlarna och om kärleken jag hade till evangeliet och Mormons bok.
Jag tittade på klockan. Det var dags för mig att gå ombord på planet.
Den eftermiddagen stärktes mitt vittnesbörd på ett sätt som jag aldrig hade upplevt förut. Jag var glad att jag hade burit mitt vittnesbörd och tacksam över att jag kunde förändra hennes inställning till kyrkans medlemmar. Nu kan jag ha större tillförsikt när någon ställer frågor om kyrkan.