Sista dagars heliga berättar
Ett blått ljus
Illustration Allen Garns
Mamma och pappa var oense om hur de skulle dekorera hemma till jul. Pappa var färgblind så för honom såg rött, grönt och brunt lika tråkiga ut. Men blått var lysande och vackert. Han gillade också verkligen Brigham Young Universitys fotbollslag, vars färger innehåller blått.
Eftersom blått var hans favoritfärg ville han sätta upp blå ljus. Men mamma sa att blått inte var en julfärg, så varje år hängde pappa noga upp slingor med röda, gröna och vita ljus längs hustaket. För att reta mamma bytte han ut ett av ljusen med ett klarblått. Om man tittade noga kunde man se ett blått ljus bland de röda, gröna och vita ljusen.
Varje år satt det blå ljuset på en ny plats. Ibland gömde det sig bakom ett hörn där ingen lade märke till det, men ibland satte han det över garaget eller verandan. Det var en rolig lek som mamma och pappa hade.
Ett år avled pappa oväntat två dagar före jul. Under hans begravning berättades det om det blå ljuset som han satte upp varje år. Kvällen därefter stod mamma och tittade ut genom fönstret. På andra sidan vägen satt det ett blått ljus bland de vita ljusen över grannens veranda. Inom några dagar hade många grannar och vänner satt upp ett blått ljus i sina ljusslingor. Några hade till och med satt upp blå ljus i ett helt träd.
Jag är tacksam för att mammas vänner och grannar visade sin kärlek till henne genom att dekorera med blå ljus. De hjälpte mig förstå vad det innebär att ”sörja med dem som sörjer … och trösta dem står i behov av tröst” (Mosiah 18:9). Jag är tacksam för att min himmelske Fader gav oss sin Son. Tack vare Jesus Kristus får jag träffa pappa igen.