Svar från kyrkans ledare
Hur man har tålamod
Från ett tal under generalkonferensen i april 2010.
Det kan vara svårt att vänta. Både barn och vuxna vet det. Vi lever i en värld som erbjuder snabbmat, snabbmeddelanden, filmer On Demand och omedelbara svar på de trivialaste eller djupaste frågor. Vi tycker inte om att vänta. Det finns till och med de som känner blodtrycket stiga när deras kassakö i butiken rör sig långsammare än den intill.
Tålamod – förmågan att lägga våra önskningar åt sidan en stund – är en dyrbar och ovanlig dygd. Vi vill ha det vi vill ha och vi vill ha det nu. Följaktligen kan tålamodet som begrepp verka otrevligt och ibland bittert.
Likväl kan vi inte behaga Gud utan tålamod – vi kan inte bli fullkomliga. Förvisso är tålamod en renande process som förädlar förståndet, fördjupar lyckan, fokuserar handlingen och inger hopp om frid.
Tålamod är inte bara att vänta. Tålamod är varken passiv uppgivenhet eller underlåtelse att handla på grund av rädsla. Tålamod innebär att aktivt vänta och uthärda. Det innebär att hålla sig till något och göra allt vi kan – att arbeta, hoppas och utöva tro, att genomgå svårigheter med själsstyrka, även när hjärtats önskningar låter vänta på sig. Tålamod är inte bara att uthärda, utan att uthärda väl! Tålamod innebär att man håller sig till något ända till slutet. Det innebär att man väntar med omedelbar tillfredsställelse till förmån för framtida välsignelser. Det innebär att man tyglar sin vrede och håller tillbaka ovänliga ord. Det innebär att man motstår det onda, även när det verkar göra andra rika.
Tålamod innebär att acceptera det som inte kan förändras och möta det med mod, god min och tro. Det innebär att vara ”villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på [oss], alldeles som ett barn underkastar sig sin far” [Mosiah 3:19]. I slutändan innebär tålamod att man är ”fast och ståndaktig och orubblig i att lyda Herrens befallningar” (1 Ne. 2:10) varje timma varje dag, även då det är svårt att vara det.
I grund och botten handlar tålamodet om detta: håll buden, förtrösta på Gud vår himmelske Fader, tjäna honom i mildhet och kristuslik kärlek, utöva tro och hopp på Frälsaren och ge aldrig upp. Det vi lär oss av tålamodet utvecklar vår karaktär, lyfter våra liv och förhöjer vår lycka. Det hjälper oss att bli trofasta lärjungar till vår Mästare, Jesus Kristus.