Tro, hopp och kärlek: Sammanvävda dygder
När vi väver samman tro, hopp och kärlek i våra dagliga liv blir vi vår Frälsares Jesu Kristi sanna efterföljare.
Moronis bok i Mormons bok är relativt kort med bara tio kapitel, men den innehåller en hel del underbara råd. Moroni och Mormon undervisar båda om värdefulla principer i evangeliet. När Moroni färdigställer sin fars sammandrag av Mormons bok nämner han upprepade gånger sin fars undervisning om länkarna mellan tro, hopp och kärlek. Mormon och Moroni ville uppenbarligen betona vikten av de tre principerna.
När jag började studera Mormons bok såg jag oftast de här tre principerna som byggstenar. Tro kommer först, sedan hopp och sedan kärlek. Det kändes som en logisk följd. När vår tro växer studerar vi mer och vår kunskap ökar, och vi börjar tillämpa principen hopp. Tro och hopp tillsammans formar oss och vägleder oss på den väg som Frälsaren gick, och vi börjar anamma kärlekens egenskaper.
Men i mina studier på senare år har jag lärt mig se tro, hopp och kärlek på ett nytt sätt. Nu ser jag dem mer som sammanvävda dygder, där var och en har en viktig roll när det gäller att utveckla och definiera våra vittnesbörd.
Vår dotter Joy tycker om att skapa djur och föremål genom att snurra ihop ballonger. När jag såg henne göra det en dag tänkte jag på hur ett rep formas genom att flera repsträngar snurras ihop. Det här hjälpte mig se min nyfunna insikt om tro, hopp och kärlek som repsträngar som kommer samman och formar ett bastant rep.
Tro: ”Ni skall få kraft”
Tro på vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus är grundläggande, inte bara för att vi ska kunna uppnå evigt liv utan också för vårt liv här på jorden. ”Och Kristus har sagt: ’Om ni har tro på mig skall ni få kraft att göra vad jag än finner lämpligt’” (Moro. 7:33). Jag har tillämpat den här kraften genom tro många gånger i mitt liv. Och jag har litat på att tron skulle lyfta mig igenom en del svåra stunder.
När jag studerade vid Brigham Young University–Hawaii var jag i en ny miljö och engelska var mitt andra språk. Det var svårt, och jag insåg att jag behövde akademisk hjälp för att kunna behålla mitt stipendium. Utan det kunde jag inte fortsätta studera. Dessutom hade jag bestämt mig för att inte studera på söndagar.
En dag när jag läste i Läran och förbunden gjorde särskilt en vers stort intryck på mig. När jag läste kapitel 109 vers 7 såg jag de här orden: ”Sök lärdom, ja, genom studier och även genom tro.” Den versen blev nyckeln till min akademiska framgång. Med tro och flitiga studier sex dagar i veckan välsignades jag i min utbildning. Några i mina klasser undrade hur jag kunde göra så bra ifrån mig utan att studera på söndagar, som de gjorde. Det jag insåg var att genom att studera i tro kan man övervinna många svårigheter.
Jag hade en liknande upplevelse när jag hade börjat arbeta inom affärsvärlden. Jag fick ett utmärkt jobberbjudande, men det skulle troligtvis kräva att jag arbetade på söndagar. Jag hade bestämt mig för att inte arbeta på sabbatsdagen. Till slut tackade jag nej till erbjudandet. Jag kunde inte kompromissa när det gällde mitt beslut att helga sabbatsdagen. Liksom med beslutet på college välsignades jag senare med många andra arbetstillfällen som inte krävde att jag kompromissade utan lät mig ägna söndagarna åt att dyrka Herren.
När vi skapar vårt tänkta rep som sammanbinder oss med gudomliga välsignelser, låt oss då börja med en stark repsträng av tro.
Hopp: ”Att uppväckas till evigt liv”
Vi hoppas på mycket: att vi ska bli befordrade, att det ska gå bra för våra barn, att vi ska göra det som förväntas av oss i vårt tjänande i kyrkan, att vi ska vara friska, att vi ska ha det vi behöver för att uppehålla livet och ta hand om våra familjer. Men varifrån kommer den högsta formen av hopp, och vart kan den leda oss?
Mormon sa: ”Jag [vill] tala till er som tillhör kyrkan, som är Kristi fridsamma efterföljare och som har fått ett tillräckligt hopp varigenom ni kan gå in i Herrens vila” (Moro. 7:3).
När Mormon fortsätter med sin uppmaning till oss att bli Kristi sanna efterföljare återkommer han till ämnet hopp när han frågar: ”Och vad är det ni skall hoppas på?” Sedan besvarar han den här avgörande frågan: ”Se, jag säger er att ni genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft skall ha hopp om att kunna uppväckas till evigt liv, och detta tack vare er tro på honom enligt löftet” (Moro. 7:41).
Ett sådant hopp är inte något vanligt hopp. Det här gudomliga hoppet kommer genom Jesu Kristi försoning. Det är evigt hopp. Utan ett sådant hopp skulle vi komma till kyrkan varje vecka utan att veta att alla de här underbara välsignelserna är inom räckhåll. Genom Kristus kan vårt hopp vägleda oss tillbaka till vår himmelske Fader och till evigt liv.
I ett generalkonferenstal nyligen sa president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet: ”[Fadern] lät sin Son genom sitt försoningsoffer ge oss hoppet som tröstar oss hur svår vägen hem till honom än kan vara.”1 Genom hoppet kan vi se välsignelserna och möjligheterna som väntar oss när vi är trofasta mot Jesu Kristi evangelium och tjänar honom av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka.
Låt oss med den vetskapen lägga nästa repsträng till vårt rep, som är hopp.
Kärlek: Utgjuten över sanna efterföljare
Den tredje dygden som ytterligare stärker vårt rep är kärlek. Vi börjar utveckla kärlekens gåva genom våra uppriktiga ansträngningar att efterlikna Frälsaren. Men det fulla måttet av den här gåvan får vi av Gud när vi uppriktigt söker den i bön. När vi följer honom som gav oss liv börjar vi lära oss den sanna innebörden av kärlek, som är ”Kristi rena kärlek” (Moro. 7:47).
Som Mormon lär: ”Be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom” (Moroni 7:48). Som fridsamma efterföljare kanske vi har fått tillräckligt stor tro, men för att kunna få kärlek behöver vi bli sanna efterföljare. Om vi är sanna efterföljare blir vi mer lika Herren, vilket är syftet med våra liv.
Om vi inplanterar Kristi rena kärlek i hjärtat är det troligare att vi utövar den gudomliga egenskapen som kärlek är – för att tjäna våra medmänniskor och Gud. ”Och om en människa är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, och genom den Helige Andens kraft bekänner att Jesus är Kristus, måste hon ha kärlek, ty om hon inte har kärlek är hon ingenting. Därför måste hon ha kärlek” (Moro. 7:44).
Nu har vi de tre viktiga strängarna till vårt rep. Låt oss se hur de samarbetar.
Alla tre samarbetar
”Därför måste det finnas tro, och om det måste finnas tro så måste det även finnas hopp, och om det måste finnas hopp så måste det även finnas kärlek.
Och om ni inte har kärlek kan ni på intet sätt bli frälsta i Guds rike. Inte heller kan ni bli frälsta i Guds rike om ni inte har tro. Inte heller kan ni det om ni inte har något hopp” (Moro. 10:20–21).
När tro, hopp och kärlek kombineras är de inte som byggstenar för mig längre. I stället är de sammanvävda. Vi blir inte klara med att bygga tro för att sedan få hopp, eller utvecklar kärlek när vi har fått hopp. Alla tre samarbetar. Och när de blir sammanvävda hjälper de gemensamt till att forma vår karaktär och vårt vittnesbörd.