Bereda plats för Herren
Biskop Gérald Caussé
presiderande biskop
Varje gång jag hör berättelsen om Frälsarens födelse och jordiska verksamhet tänker jag på mitt ansvar att bereda en välkomnande plats för honom den dag han återvänder.
Bild med ljus © moodboard/Thinkstock
Förra året precis före jul var jag bjuden till en middag som gavs till förmån för en framstående fransk ämbetsman som inte tillhör kyrkan. Middagen hölls i Joseph Smith Memorial Building i Salt Lake City.
Innan vi sattes oss ner för att äta tog vi vår gäst till observationsfönstret på tionde våningen där besökare får se en vacker vy över Temple Square. Scenen var nästan magisk med det höga templet omgivet av oräkneliga glittrande ljus. Vi stod där i flera minuter, nästan mållösa.
När vi kom tillbaka till bankettsalen ställde ämbetsmannen en oväntad fråga: ”Tror ni på jordens ände?” Det ledde till ett inspirerande samtal om Herrens andra ankomst och vikten av att vi alla förbereder oss för att ta emot honom den dag han återvänder.
När jag tänkte på templet som vi just hade beundrat kom jag att tänka på något underbart: ”När Jesus kommer tillbaka får han äntligen en vacker plats att vistas i!”
I Handledning för skriftstudier står det att ett tempel ”bokstavligen [är] Herrens hus”1. Med andra ord är det inte bara en symbolisk plats. Templen i vår tidsutdelning är förberedda och helgade hus dit han fysiskt kan komma. Herren sa att hans kyrka skulle etableras ”så att mitt förbundsfolk kan samlas till ett på den dag när jag skall komma till mitt tempel” (L&F 42:36; kursivering tillagd).
Vilken slående kontrast till Frälsarens enkla början på jordelivet. Han, konungarnas Konung och herrarnas Herre, föddes i ett enkelt stall och lades i en krubba ”eftersom [han] inte fick plats i härbärget” (Luk. 2:7). Under sin tidiga barndom hade Jesus inte alltid ett permanent hem, som när hans familj flydde till Egypten för att undkomma en tyranns grymhet (se Matt. 2:13–14).
Vi känner inte till detaljerna kring familjens vistelse i Egypten, men Jesus och hans föräldrar levde förmodligen som flyktingar – ett liv jämförbart med många personers i vår tid som har flytt från krigsplatser och politiska konflikter i Afrika och Mellanöstern.
Också under sitt vuxna liv antydde Jesus att han inte hade något permanent hem. En dag kom en man fram till honom och sa: ”Jag vill följa dig vart du än går.” Frälsaren svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot” (Luk. 9:57, 58).
Mina bröder och systrar, varje gång jag hör berättelsen om Frälsarens födelse och jordiska verksamhet tänker jag på mitt ansvar att bereda en välkomnande plats för honom inför den dag han återvänder. Vad kan vi göra?
Besök templet
Låt oss för det första vara redo att ta emot honom i hans eget hus – templet. Vem av oss har inte drömt om att besöka platserna där Frälsaren föddes, bodde och utförde sin jordiska verksamhet? Många har under avsevärda uppoffringar färdats till det heliga landet. Men hur viktigt är det inte att vi besöker de platser som han kanske återvänder till en dag. Ett av de bästa sätten som vi som hans lärjungar kan förbereda oss för hans andra ankomst på är att regelbundet besöka hans heliga hus och binda oss till honom genom heliga förbund.
Förbered ditt hem
För det andra kan vi göra våra hem till platser där Herren skulle vilja vara. I skrifterna finns det många berättelser om vänliga personer som välkomnade och tog hand om Frälsaren i sina hem. Så låt oss fråga oss själva de här frågorna: Är mitt hem acceptabelt för Herren? Är det en trygg, fridfull, andlig plats där han skulle känna sig väl till mods? Våra hem behöver inte vara stora eller luxuösa. Ett enkelt hem med evangeliet i centrum, fyllt av omtänksamma familjemedlemmar och vänner, skulle göra honom glad.
Samla de utvalda
För det tredje kan vi hjälpa till att samla hans utvalda från hela världen – även om det innebär att vi lämnar våra hem för en tid för att bygga upp hans jordiska rike. Berättelsen om Guds folk är en berättelse om heliga som alltid var redo och villiga att färdas dit Herren ville att de skulle färdas. Jag tänker på forntida profeter som Abraham, Isak, Jakob, Joseph, Mose, Lehi och många andra. Jag tänker på Herrens apostlar i tidens mitt som outtröttligt spred evangeliet i Medelhavsområdet.
Nutida profeter och apostlar, tillsammans med tusentals missionärer, har tagit och fortsätter att ta Kristi budskap till jordens fyra hörn. De är villiga att lämna sina bekväma hem för att erbjuda sina tjänster i Herrens vingård.
Hjälp behövande
Ett underbart sätt att bereda en plats för Herren, slutligen, är att hjälpa våra grannar som inte har ett hem. Under återställelsens första dagar fanns det tider när de heliga var utan tak över huvudet. I deras sökande efter Sion tvingades de ofta lämna sina hem på grund av fiendernas intolerans och orättfärdighet.
President Brigham Young (1801–1877) använde de här rörande orden för att beskriva deras belägenhet: ”Vi har gång på gång drivits ut från våra fridfulla hem, och våra kvinnor och barn har tvingats leva på prärier, i skogar, på vägar och i tält, mitt i vintern, och lidit alla slags svårigheter, till och med döden.”2
En av de mest rörande händelserna från den tiden skedde i byn Quincy i Illinois under vintern 1839. Vid den tiden bestod det här samhället med nybyggare och bönder på Mississippiflodens strand av omkring 1 500 själar med enkla levnadsförhållanden. Mitt under den hårda vintern ställdes de plötsligt inför ankomsten av omkring 5 000 medlemmar som flytt utrotningsordern som utfärdades av Missiouris guvernör. De heliga var helt utblottade och betryckta efter att ha tagit sig över Mississippiflodens frusna vatten till fots. Med otrolig generositet välkomnades de med öppna armar av Quincys invånare som öppnade sina hem och delade med sig av sina bristfälliga livsmedel.
En invånare i Quincy beskrev flyktingarnas ankomst: ”Många av de heliga var glada att få skydd från stormarna i mitt hem tills de kunde hitta en bostad. Många nätter var golven, från över- till undervåning, så tätt täckta med liggplatser att det var omöjligt att sätta sin fot någonstans utan att trampa på en bädd.”3
För dem av oss som är välsignade nog att leva i lugnare och mer lyckosamma omständigheter är de här berättelserna av stor betydelse. De lär oss att vara ett folk som alltid är redo att nå ut till hemlösa och utblottade. Oavsett om vi bor i områden som får en stor ström av flyktingar eller i små isolerade orter finns det många sätt att tjäna dem som kämpar för att anskaffa livets grundläggande nödtorft. Vi kan bidra till kyrkans humanitära fond. Vi kan arbeta med andra i våra kommuner för att kärleksfullt tjäna behövande. Vi kan visa vänskap mot dem som har tvångsförflyttats när de kommer till våra kommuner. Vi kan uppriktigt välkomna främlingar som besöker våra församlingar och grenar.
En av våra vackraste psalmer berättar om en främling som fann en fristad hos en mycket kärleksfull man.
En natt i stormens tjut och dån
var kölden hård och vintern sträng.
Hans röst jag hörde fjärran från
och inbjöd honom till mitt hem.
Min gäst blev varm och mätt och klädd,
och vila fick uppå min bädd.
Mitt hårda golv mig bjöd till sömn,
från Edens lustgård var min dröm. …
Därpå den främmande försvann
och Jesus vänlig för mig stod.
Jag märket i hans händer fann,
och ödmjuk sjönk jag för hans fot.
Hans ljuva stämma till mig ljöd:
”Du trogen var i liv och död,
vad du har gjort är gjort för mig
och därför jag välsignar dig.”4
Jag är stolt över att tillhöra en kyrka som aldrig slutar hjälpa jordens fattiga och behövande. Jag ödmjukas av de oräkneliga handlingar av kärlek och barmhärtighet, stora som små, som varje dag utförs av kyrkan och dess medlemmar. De här handlingarna kommer alltid att vara en viktig del av kyrkans uppdrag, för det är Jesu Kristi kyrka och vi strävar efter att följa hans exempel.
Jesus är vår Frälsare och Återlösare. Jag vittnar om att han föddes i tidens mitt, att han lever och att han en dag återvänder i härlighet för att råda och regera över sitt jordiska rike.
Som förberedelse uppmanar jag dig att oftare besöka hans heliga hus, skapa en trygg, kärleksfull och fridfull miljö i ditt hem och hjälpa till att samla hans utvalda från jordens fyra hörn. Jag ber också att du ska få en önskan att nå ut i kärlek till dem omkring oss som är hemlösa och nödlidande. När du gör det bereder du en plats i ditt hjärta och hem för att välkomna Frälsaren, och hans återkomst blir i sanning en stor och underbar dag.