Synen om de dödas återlösning

Äldste M. Russell Ballard

tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum

Jag vittnar om att synen som president Joseph F. Smith tog emot är sann. Jag vittnar om att alla kan komma till insikt om att den är sann.

Mina bröder och systrar, mitt tal skrevs en tid innan min kära fru Barbara gick bort. Min familj och jag tackar er för er kärlek och vänlighet. Jag ber Herren välsigna mig nu när jag talar till er denna morgon.

I oktober 1918, för 100 år sedan, tog president Joseph F. Smith emot en underbar syn. Efter att i nästan 65 år hängivet ha tjänat Herren i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och endast några veckor före sin död den 19 november 1918, satt han i sitt rum och begrundade Kristi försoningsoffer och läste aposteln Petrus beskrivning av Frälsarens arbete i andevärlden efter korsfästelsen.

Han skrev: ”Medan jag läste blev jag mycket gripen … Medan jag begrundade det … öppnades mitt förstånds ögon och Herrens Ande vilade på mig och jag såg de dödas härskaror.”¹ Hela uppenbarelsen finns nedtecknad i Läran och förbunden, kapitel 138.

Låt mig ge lite bakgrundsinformation så att vi bättre kan uppskatta hur Joseph F. under hela sitt liv förbereddes för denna anmärkningsvärda uppenbarelse.

Som president för kyrkan besökte han Nauvoo 1906 och reflekterade över ett minne från när han var bara fem år gammal. Han sa: ”Detta är exakt den plats … där jag stod när [min farbror Joseph och min far Hyrum] kom ridande på vägen till Carthage. Utan att stiga av hästen lutade far sig ner från sadeln och lyfte upp mig från marken. Han kysste mig adjö och satte ner mig igen och jag såg honom rida bort.”²

Nästa gång Joseph F. såg dem var när hans mor Mary Fielding Smith lyfte upp honom så att han kunde se martyrerna ligga sida vid sida efter de brutala morden i Carthagefängelset den 27 juni 1844.

Två år senare lämnade Joseph F., hans syskon och hans trofasta mor Mary Fielding Smith hemmet i Nauvoo, på väg till Winter Quarters. Fastän Joseph F. ännu inte var 8 år fick han köra ett av oxspannen från Montrose, Iowa till Winter Quarters och senare till Saltsjödalen. Han var nästan 10 år när de kom fram. Jag hoppas att ni pojkar och unga män lyssnar och inser vilket ansvar och vilka förväntningar som vilade på Joseph F. under hans barndom.

Bara fyra år senare, 1852, var Joseph 13 när hans älskade mor dog – och han och hans syskon blev föräldralösa.³

Joseph F. kallades som missionär till Hawaiiöarna 1854 när han var 15 år. Den missionen, som varade i över tre år, var början på hans livslånga tjänande i kyrkan.

När Joseph var tillbaka i Utah gifte han sig 1859.⁴ Under de närmaste åren fylldes hans liv av arbete, familjeansvar och ytterligare två missioner. Den 1 juli 1866, när Joseph F. var 27 år, förändrades hans liv för alltid då han ordinerades till apostel av Brigham Young. I oktober följande år fyllde han en vakans i de tolvs råd.⁵ Han verkade som rådgivare till Brigham Young, John Taylor, Wilford Woodruff och Lorenzo Snow innan han själv blev president 1901.⁶

Joseph F. och hans fru Julina välkomnade sitt första barn Mercy Josephine till familjen.⁷ Hon var bara två och ett halvt år när hon gick bort. Strax därefter skrev Joseph F.: ”I går var det en månad sedan min … älskade Josephine dog. O, vad jag önskar att jag kunde ha räddat henne så att hon fick växa upp. Jag saknar henne varje dag och känner mig ensam. … Må Gud förlåta min svaghet om det är fel att älska mina små så som jag älskar dem.”⁸

Under sin livstid förlorade president Smith sin far, sin mor, en bror och två systrar, två fruar och 13 barn. Han var väl förtrogen med lidande och att mista nära och kära.

När hans son Albert Jesse dog skrev Joseph F. till sin syster Martha Ann att han hade vädjat till Herren om att rädda honom och frågat: ”Varför är det så här? O Gud, varför behövde det hända?”⁹

Trots sina böner fick Joseph F. inget svar om detta.¹⁰ Han sa till Martha Ann att ”himlarna var som mässing över våra huvuden” när det gällde döden och andevärlden. Men trots det var hans tro på Herrens eviga löften fast och orubblig.

I Herrens egen tid kom svaren, trösten och insikten om andevärlden som president Smith sökte i den underbara syn han tog emot i oktober 1918.

Det året hade varit extra smärtsamt. Han sörjde över antalet dödsoffer i första världskriget, som fortsatte att stiga till över 20 miljoner. Dessutom härjade en influensapandemi världen över som tog livet av upp till 100 miljoner människor.

Under året förlorade president Smith ytterligare tre kära familjemedlemmar. Äldste Hyrum Mack Smith i de tolv apostlarnas kvorum, hans förstfödde son och min farfar, dog oväntat av brusten blindtarm.

President Smith skrev: ”Jag är mållös – stum av sorg! … Mitt hjärta är förkrossat. Det flämtar efter liv! … Åh! Jag älskade honom! … Jag kommer alltid att älska honom. Och så är det och kommer alltid att vara med alla mina söner och döttrar, men han är min förstfödde son, den förste som gav mig glädje och hopp om ett beständigt hedervärt namn bland människorna. Från djupet av min själ tackar jag Gud för honom! Men … åh! Jag behövde honom! Vi behövde alla honom! Han var till stor hjälp för kyrkan. … Och nu … Åh, vad ska jag göra? … O Gud, hjälp mig!”¹¹

Månaden därefter dog president Smiths svärson Alonzo Kesler i en tragisk olycka.¹² President Smith skrev i sin dagbok: ”Denna ytterst tragiska och hjärtslitande dödsolycka har återigen lagt en dyster skugga över hela min familj.”¹³

Sju månader senare, i september 1918, dog president Smiths svärdotter och min farmor Ida Bowman Smith i barnsäng när hennes femte barn, min farbror Hyrum, föddes.¹⁴

Och så hände det sig den 3 oktober 1918, efter intensiv sorg över de miljoner som dött i världen på grund av krig och sjukdom och dödsfallen i sin egen familj, att president Smith tog emot den himmelska uppenbarelsen som kallas ”synen om de dödas återlösning”.

Han anspelade på uppenbarelsen följande dag under halvårskonferensens första möte. President Smiths hälsa dalade, men han höll ett kort tal: ”Jag tänker inte, jag vågar inte, försöka ge mig in på mycket av det som jag har i mina tankar denna morgon, och jag ska till en framtida tidpunkt, om Herren låter mig göra det, uppskjuta mitt försök att berätta för er om något av det jag har i mitt sinne och i mitt hjärta. Jag har inte levt ensam dessa fem månader. Jag har vistats i en anda av bön, av åkallan, av tro och av beslutsamhet, och jag har haft ständig kommunikation med Herrens Ande.”¹⁵

Uppenbarelsen han tog emot den 3 oktober tröstade hans hjärta och besvarade många av hans frågor. Vi kan också finna tröst och lära oss mer om vad som händer när vi och våra närstående dör och kommer till andevärlden genom att studera den här uppenbarelsen och begrunda dess betydelse för hur vi lever våra liv dagligen.

President Smith såg bland annat Frälsarens besök hos de trofasta i andevärlden efter sin egen död på korset. Jag citerar ur synen:

”Men se, bland de rättfärdiga organiserade han sina styrkor och utsåg budbärare, klädda med makt och myndighet, och bemyndigade dem att gå ut och föra evangeliets ljus till dem som befann sig i mörker, ja, till alla människors¹⁶ andar, och på så sätt blev evangeliet predikat för de döda. …

Dessa blev undervisade om tro på Gud, omvändelse från synd, ställföreträdande dop till syndernas förlåtelse, den Helige Andens gåva genom handpåläggning,

och om alla andra evangeliets principer som det var nödvändigt för dem att känna till för att själva kunna kvalificera sig, så att de skulle kunna dömas i köttet som människor döms, men leva liksom Gud i anden. …

Ty de döda hade betraktat sina andars långa frånvaro från sina kroppar som en fångenskap.

Dessa undervisade Herren och gav dem kraft att efter hans uppståndelse från de döda komma fram för att inträda i hans Faders rike för att där krönas med odödlighet och evigt liv

och från den stunden fortsätta sitt arbete så som Herren lovat och bli delaktiga av alla välsignelser som hållits i beredskap för dem som älskar honom.”¹⁷

I synen såg president Smith sin far Hyrum och profeten Joseph Smith. Det hade gått 74 år sedan han såg dem senast då han var en liten pojke i Nauvoo. Vi kan bara föreställa oss glädjen han kände då han såg sin älskade far och farbror. Han måste ha inspirerats och tröstats av att få veta att alla andar fortsätter att se ut som den dödliga kroppen och att de ivrigt väntar på den utlovade uppståndelsens dag. Synen uppenbarade på ett tydligare sätt djupet och bredden i vår himmelske Faders plan för sina barn och Kristus återlösande kärlek och den oförlikneliga kraften i hans försoning.¹⁸

På denna speciella 100-årsdag ber jag er att noggrant och eftertänksamt läsa denna uppenbarelse. När ni gör det, må då Herren välsigna er så att ni bättre förstår och uppskattar Guds kärlek och hans plan för sina barns frälsning och lycka.

Jag vittnar om att synen som president Joseph F. Smith tog emot är sann. Jag vittnar om att alla kan läsa den och komma till insikt om att den är sann. De som inte tar emot den insikten i detta liv kommer sannerligen att få veta att den är sann när de anländer till andevärlden. Där kommer alla att älska och prisa Gud och Herren Jesus Kristus för den stora frälsningsplanen och välsignelsen av den utlovade uppståndelsen, när kropp och ande återigen förenas för att aldrig skiljas åt igen.¹⁹

Jag är så tacksam för att jag vet var min kära Barbara är och att vi kommer att vara tillsammans igen, med vår familj, i all evighet. Må Herrens frid upprätthålla oss nu och för alltid, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.