2018
Föräldrar och barn
November 2018


Föräldrar och barn

Vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan säger er vilka ni är och vad avsikten med era liv är.

Mina kära systrar, det är underbart att ha det här nya konferensmötet för kyrkans kvinnor, åtta år och äldre. Vi har hört inspirerade budskap från de systrar som är ledare och från president Henry B. Eyring. President Eyring och jag tycker om att arbeta under ledning av president Russell M. Nelson och ser fram emot hans profetiska tal.

I.

Våra barn är vår dyrbaraste gåva från Gud – vår eviga avkomma. Ändå lever vi i en tid när många kvinnor inte har någon önskan att föda och fostra barn. Många unga vuxna väntar med giftermål tills deras timliga behov är uppfyllda. Genomsnittsåldern för giftermål bland kyrkans medlemmar har stigit med mer än två år, och antalet födslar bland kyrkans medlemmar minskar. USA och en del andra länder står inför en framtid där för få barn blir vuxna och kan försörja antalet vuxna som går i pension.1 Över 40 procent av de barn som föds i USA föds av ogifta mödrar. Dessa barn är sårbara. Var och en av dessa trender motarbetar vår himmelske Faders gudomliga frälsningsplan.

II.

Sista dagars heliga kvinnor förstår att moderskapet är deras högsta prioritet och deras yttersta glädje. President Gordon B. Hinckley sa: ”Kvinnor upplever för det mesta sin största tillfredsställelse och lycka i hemmet och familjen. Gud nedlade i kvinnan något gudomligt som finner uttryck i tyst styrka, förfining, frid, godhet, dygd, sanning och i kärlek. Och alla dessa framstående egenskaper får sitt sannaste och mest tillfredsställande uttryck i moderskapet.”

Han fortsatte: ”Det viktigaste arbete en kvinna någonsin kan uträtta är att vårda, undervisa, upplyfta, uppmuntra och fostra sina barn i rättfärdighet och sanning. Oavsett vad en kvinna gör, finns det inget annat som kan jämföras med detta.”2

Mödrar, älskade systrar, vi älskar er för dem ni är och för vad ni gör för oss alla.

I sitt viktiga tal ”En vädjan till mina systrar” från 2015 sa president Russell M. Nelson:

”Guds rike är inte och kan inte vara fullständigt utan kvinnor som ingår heliga förbund, och sedan håller dem, kvinnor som talar med Guds kraft och myndighet! …

I dag … behöver [vi] kvinnor som vet hur man får viktiga saker att ske genom tro och som är modiga försvarare av goda seder och familjen i en värld genomsyrad av synd. Vi behöver kvinnor som ägnar sig åt att leda Guds barn längs förbundets väg mot upphöjelse, kvinnor som vet hur man får personlig uppenbarelse, som förstår kraften och friden i tempelbegåvningen, kvinnor som vet hur man kallar ner himlens krafter för att skydda och stärka barn och familj, kvinnor som undervisar oförskräckt.”3

De här inspirerade lärdomarna baseras alla på ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, i vilket den här återupprättade kyrkan åter bekräftar de läror och förfaringssätt som var centrala i Skaparens plan innan han skapade jorden.

III.

Nu vänder jag mig till den yngre gruppen bland mina åhörare. Mina kära unga systrar, genom er kunskap om Jesu Kristi återställda evangelium är ni unika. Er kunskap gör att ni kan hålla ut och övervinna svårigheterna med att växa upp. Från tidig ålder har ni deltagit i projekt och program som har utvecklat era talanger, såsom att skriva, tala och planera. Ni har lärt er ansvarsfullt beteende och hur man står emot frestelser att ljuga, fuska, stjäla eller använda alkohol eller droger.

En studie vid University of North Carolina av amerikanska tonåringar och religion uppmärksammade hur unika ni är. En artikel i Charlotte Observer hade titeln ”Mormon teens cope best: Study finds they top peers at handling adolescence” [Mormonungdomar klarar sig bäst: Studie visar att de klarar tonåren bättre än sina jämnåriga]. Den här artikeln drog slutsatsen att ”mormoner klarade bäst att undvika riskbeteenden, gjorde bra ifrån sig i skolan och hade en positiv inställning till framtiden”. En av forskarna i studien, som hade intervjuat de flesta av våra ungdomar, sa: ”I nästan alla kategorier vi tittade på fanns ett tydligt mönster. Mormonerna låg först.”4

Varför är ni bäst på att klara av uppväxtårens svårigheter? Unga kvinnor, det är för att ni förstår vår himmelske Faders stora plan för vår lycka. Den säger er vilka ni är och vad syftet med era liv är. Ungdomar med den insikten är de första att lösa problem och de första att välja rätt. Ni vet att ni kan få Herrens hjälp att övervinna alla svårigheter med att växa upp.

En annan anledning till att ni är mest effektiva är att ni förstår att ni är barn till en himmelsk Fader som älskar er. Ni är säkert väl bekanta med vår underbara psalm ”Himlens Gud är städs oss nära”. Här är första versen, som vi alla har sjungit och trott på:

Himlens Gud är städs oss nära,

Oss beskyddar natt och dag,

Om vi söka skriftens lära,

Om vi följa Herrens lag.5

Det finns två lärdomar i den versen: för det första att vår himmelske Fader är nära oss och vakar över oss dag och natt. Tänk på det! Gud älskar oss, han är nära oss, och han vakar över oss. Och för det andra vill han välsigna oss ”om vi följa Herrens lag”. Vilken tröst mitt i vår oro och våra svårigheter!

Ja, unga kvinnor, ni är välsignade och ni är underbara, men ni liknar alla vår himmelske Faders barn i att ni behöver ”följa Herrens lag”.

Här skulle jag kunna ge er råd om många olika saker, men jag har valt att bara tala om två.

Mitt första råd gäller mobiltelefoner. En landsomfattande undersökning som hölls nyligen fann att över hälften av alla tonåringar i USA säger att de lägger för mycket tid på sina mobiltelefoner. Över 40 procent sa att de kände sig oroliga när de inte hade sina mobiltelefoner med sig.6 Det här var vanligare bland flickor än bland pojkar. Mina unga systrar – och även vuxna kvinnor – era liv välsignas om ni begränsar er användning och ert beroende av era mobiltelefoner.

Mitt andra råd är ännu viktigare. Var vänlig mot andra. Vänlighet är något många av våra ungdomar redan ägnar sig åt. Vissa ungdomsgrupper i vissa områden har visat oss alla vägen. Vi har inspirerats av våra unga människors vänliga handlingar mot dem som behöver kärlek och hjälp. På många sätt ger ni den här hjälpen och visar den här kärleken till varandra. Vi önskar att alla skulle följa ert exempel.

Samtidigt vet vi att fienden frestar oss alla att vara ovänliga, och det finns fortfarande många exempel på det, även bland barn och ungdomar. Ihållande ovänlighet kallas många saker, som mobbning eller att gå samman för att frysa ut andra. De här är exempel på att avsiktligt tillfoga klasskamrater eller vänner smärta. Mina unga systrar, det är inte behagligt för Herren om vi är grymma eller elaka mot andra.

Här är ett exempel. Jag känner till en ung man, flykting här i Utah, som blev retad för att han var annorlunda, bland annat för att han ibland talade sitt modersmål. Han trakasserades av ett gäng privilegierade ungdomar tills han slog tillbaka på ett sätt som gjorde att han fängslades i över 70 dagar medan man övervägde att deportera honom. Jag vet inte vad som provocerade den här gruppen ungdomar, många av dem sista dagars heliga liksom ni, men jag kan se vilken inverkan deras elakhet har haft, en tragisk upplevelse till ett högt pris för ett av Guds barn. Små ovänliga handlingar kan få förödande konsekvenser.

När jag hörde talas om det här jämförde jag det med vad vår profet, president Nelson, sa nyligen under en världsomfattande andakt för ungdomar. När han bad er och alla andra ungdomar att hjälpa till att samla in Israel sa han åt er att ”sticka ut och vara annorlunda än världen. Du och jag vet att du ska vara ett ljus för världen. Därför behöver Herren att du ska se ut som, låta som, bete dig som och klä dig som en sann lärjunge till Jesus Kristus.”7

I ungdomskåren som president Nelson uppmanade er att gå med i är de inte elaka mot varandra. De följer Herrens lärdom att vi ska nå ut och vara kärleksfulla och omtänksamma mot andra, till och med vända andra kinden till när vi känner att någon har felat mot oss.

I ett generalkonferenstal som hölls ungefär då många av er föddes prisade president Gordon B. Hinckley ”vackra unga kvinnor som anstränger sig att leva efter evangeliet”. Han beskrev dem precis som jag vill beskriva er:

”De är generösa mot varandra. De försöker stärka varandra. De är till heder för sina föräldrar och sina hem. De växer upp och kommer som vuxna kvinnor livet igenom att bära med sig de ideal som nu motiverar dem.”8

Som en Herrens tjänare säger jag till er unga kvinnor: Vår värld behöver er godhet och kärlek. Var vänliga mot varandra. Jesus lärde oss att älska varandra och att behandla andra som vi vill bli behandlade. När vi strävar efter att vara vänliga kommer vi närmare honom och hans kärleksfulla inflytande.

Min kära systrar, om ni ägnar er åt elakheter eller småaktighet – enskilt eller i grupp – besluta er nu för att förändras och uppmuntra andra att förändras. Det är mitt råd, och jag ger er det som en Herren Jesu Kristi tjänare eftersom hans Ande har manat mig att tala till er om det här viktiga ämnet. Jag vittnar om Jesus Kristus, vår Frälsare, som lärde oss att älska varandra som han älskade oss. Jag ber att vi ska göra så, i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se Sara Berg, ”Nation’s Latest Challenge: Too Few Children”, AMA Wire, 18 juni 2018, wire.ama-assn.org.

  2. Teachings of Gordon B. Hinckley (1997), s. 387, 390; se även M. Russell Ballard, ”Mödrar och döttrar”, Liahona, maj 2010, s. 18; (i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet [2011], s. 156).

  3. Russell M. Nelson, ”En vädjan till mina systrar”, Liahona, nov. 2015, s. 96; se även Russell M. Nelson, ”Förbundets barn”, Nordstjärnan, juli 1995, s. 32–35.

  4. Studien publicerades av Oxford University Press som: Christian Smith och Melinda Lundquist Denton, Soul Searching: The Religious and Spiritual Lives of American Teenagers (2005).

  5. ”Himlens Gud är städs oss nära”, Psalmer, nr 192.

  6. Se ”In Our Opinion: You Don’t Need to Be Captured by Screen Time”, Deseret News, 31 aug. 2018, deseretnews.com.

  7. President Russell M. Nelson, ”Israels hopp” (världsomfattande andakt för ungdomar, 3 juni 2018), s. 8, broadcasts.lds.org.

  8. Gordon B. Hinckley, ”Behovet av större vänlighet”, Liahona, maj 2006, s. 60–61.