Kapitel 9
”Hemmets väktare”
Etablera, vårda och försvara familjen
Den 23 september 1995 stod president Gordon B. Hinckley, kyrkans femtonde president, framför kyrkans kvinnor under Hjälpföreningens allmänna möte. Han uttryckte sin tacksamhet mot de trofasta och hängivna sista dagars heliga kvinnorna — unga och gamla, gifta och ensamstående, med barn och utan barn. Han nämnde de allvarliga problem de ställs inför, han gav uppmuntran, råd och varningar för att hjälpa dem uppfylla sina ansvarsuppgifter och finna glädje i livet. Mot slutet av sitt tal sade han:
Gordon B. Hinckley
”Då det finns så många spetsfundigheter framställda som sanning, så mycket bedrägeri angående normer och värderingar, så många lockbeten och frestelser till att långsamt befläckas av världen, har vi känt oss manade att varna och förvarna er. Därför utfärdar vi i första presidentskapet och de tolv apostlarnas råd nu en kungörelse till kyrkan och till världen som ett klargörande och en ytterligare bekräftelse av normer, lärdomar och förfaringssätt angående familjen som profeterna, siarna och uppenbararna i denna kyrka gång på gång under dess historia tillkännagett.”1 Sedan läste han upp ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.” Detta var första gången som tillkännagivandet lästes offentligt.
I tillkännagivandet förkunnar första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum att ”lycka i familjelivet finns då det byggs på Herrens Jesu Kristi lärdomar”. De ”förkunnar högtidligen att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga välfärd”. De påminner män och hustrur om deras ”ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn”.2
Som tillkännagivandets titel betonar, publicerades det som ”ett tillkännagivande för världen” — för att påminna alla människor, även nationernas ledare, om familjens eviga betydelse. Åtta månader efter att president Hinckley presenterat tillkännagivandet talade han vid en presskonferens i Tokyo. Han sade: ”Varför har vi utfärdat detta tillkännagivande om familjen just nu? Eftersom familjen angrips. Över hela världen sönderfaller familjer. Hemmet är den plats där samhället kan börja förbättras. Barn gör till största delen vad de blir undervisade om. Vi försöker förbättra världen genom att stärka familjen.”3
Hjälpföreningssystrarnas vittnesbörd visar att tillkännagivandet, förutom att det riktas till hela världen, är ett uttalande om lärosatser som har betydelse för varje familj och varje individ i kyrkan. Principerna i tillkännagivandet har berört systrar i alla situationer.
Barbara Thompson
Syster Barbara Thompson, som senare kallades att verka som rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, var i Tabernaklet i Salt Lake City när president Hinckley läste upp tillkännagivandet där. ”Det var ett underbart tillfälle”, minns hon. ”Jag kände hur viktigt budskapet var. Jag tänkte också: ’Det här är till stor vägledning för föräldrar. Det ger också föräldrarna ett stort ansvar.’ Jag tänkte också för ett ögonblick att det egentligen inte gällde mig eftersom jag inte var gift och inte hade några barn. Men nästan samtidigt tänkte jag: ’Men det gäller visst mig. Jag tillhör en familj. Jag är dotter, syster, faster, kusin, brorsdotter och barnbarn. Jag har ansvar — och välsignelser — eftersom jag tillhör en familj. Och även om jag vore den enda levande medlemmen i min familj så tillhör jag fortfarande Guds familj och har ett ansvar att hjälpa till att stärka andra familjer.’”4
Syster Bonnie D. Parkin, som senare verkade som Hjälpföreningens fjortonde generalpresident, var också i Tabernaklet när president Hinckley läste tillkännagivandet. Hon erinrar sig: ”I församlingen rådde stillhet, men också en känsla av glädje, reaktionen ’ja — vi behöver hjälp med våra familjer!’ Jag minns att det kändes så rätt. Tårar rann nedför kinderna på mig. När jag såg på systrarna som satt nära mig, tycktes de uppleva liknande känslor. Det fanns så mycket i tillkännagivandet att jag var ivrig att få tag i ett exemplar att studera. Tillkännagivandet bekräftar kvinnans värdighet. Och tänk att det först gavs till kyrkans kvinnor vid Hjälpföreningens möte.”5
Varför valde första presidentskapet att presentera tillkännagivandet om familjen på Hjälpföreningens allmänna möte? När president Hinckley hade läst upp det gav han svaret på den frågan. ”Ni är hemmets väktare”, sade han till systrarna. ”Det är ni som föder barnen. Det är ni som fostrar dem och grundlägger deras livsvanor. Inget annat arbete kommer så nära det gudomliga som fostrandet av Guds söner och döttrar.”6
President James E. Faust, president Hinckleys andre rådgivare, tillade följande förklaring: ”Eftersom ni mödrar är hjärtat och själen i varje familj, var det lämpligt att det [tillkännagivandet] först lästes vid Hjälpföreningens allmänna möte.”7
En ”bekräftelse av normer, lärdomar och förfaringssätt”
Lärdomarna i tillkännagivandet om familjen var inte nya 1995. Som president Hinckley sade, var de ”en ytterligare bekräftelse av normer, lärdomar och förfaringssätt”.8 De hade haft ”en central roll i Skaparens plan” också innan han skapade jorden.9
Syster Julie B. Beck, Hjälpföreningens femtonde generalpresident, har sagt: ”I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har vi en lära om familjen som grundas på skapelsen, fallet och försoningen. I och med jordens skapelse tillkom en plats där familjen kunde bo … Fallet gav familjen möjlighet att växa … Försoningen gör det möjligt för familjen att bli beseglad för evigt.”10
Trofasta kvinnor och män har varit trogna denna lära om familjen och följt dessa normer, lärdomar och förfaringssätt närhelst evangeliet har funnits på jorden. ”Vår ärorika moder Eva” och vår ”fader Adam” var ledare för sina barn och undervisade dem om ”glädjen över vår återlösning och det eviga livet som Gud ger till alla de lydiga”.11 Rebecka och Isak såg till att deras familj inte skulle gå miste om prästadömets förbund och välsignelser.12 En änka i staden Sarefat kunde ta hand om sin son eftersom hon hade tro nog att följa profeten Elia.13 Tvåtusensextio unga krigare stred modigt för att skydda sina familjer. De litade på sina mödrars löfte att ”Gud [skulle] rädda dem”.14 Som ung man växte Jesus Kristus till ”i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor”, fostrad av kärleken och omsorgen från sin mor Maria och hennes man Josef.15
Med evangeliets återställelse fick kyrkans första medlemmar större kunskap om familjens betydelse.16 De heliga lärde sig att de genom prästadömets kraft kunde ta emot templets förrättningar och förbund som skulle binda samman deras familjer för evigt. Detta löfte stärkte medlemmarna i deras strävan att uppfylla sina roller som Guds söner och döttrar.
De första hjälpföreningsledarna uppmuntrade kvinnorna att göra familjen till det centrala i sitt liv. Syster Eliza R. Snow, Hjälpföreningens andra generalpresident, fick aldrig några egna barn. Men hon förstod betydelsen av en mors inflytande. Hon rådde hjälpföreningssystrarna: ”Låt er första prioritering vara att utföra era plikter i hemmet.”17 Syster Zina D. H. Young, Hjälpföreningens tredje generalpresident, lärde systrarna att ”göra hemmet till en attraktionspunkt där en anda av kärlek, frid och enighet råder och den ljuva kärlek som inte tänker något ont alltid består.18
Mary Fielding Smith var ett gott exempel på en stark, kärleksfull mor. Hennes son Joseph F. Smith, som blev kyrkans sjätte president, erinrade sig:
”Jag minns min mor under tiden i Nauvoo. Jag minns hur jag såg henne och hennes hjälplösa barn skynda sig på en flatbottnad båt med det lilla hon kunde bära ut ur huset när pöbeln började anfalla staden Nauvoo. Jag minns kyrkans svårigheter där och på väg till Winter Quarters, på Missourifloden, och hur hon bad för sina barn och sin familj under sin tröttsamma färd … Jag minns alla våra prövningar i samband med att vi försökte ge oss iväg med Israels läger, och jag minns hur vi kom till dessa bergs dalar utan tillräckligt många djur att dra våra vagnar. Eftersom vi inte hade några möjligheter att få tag på de djur vi behövde, satte hon ok på våra kor och kalvar och band ihop två vagnar. Vi började ta oss till Utah under dessa enkla och hjälplösa omständigheter, och min mor sade: ’Herren visar oss en utväg’, men hur han skulle visa oss en utväg visste ingen. Jag var en liten pojke då, och jag drev på djuren och gjorde min del av arbetet. Jag minns hur jag råkade höra henne i avskild bön be till Gud om att hon skulle kunna utföra sitt verk och sitt uppdrag. Tror ni inte att detta gjorde intryck på mig? Tror ni att jag kan glömma min mors exempel? Nej! Hennes tro och exempel finns alltid klart och tydligt i mitt minne. Vad jag tror? Varje andetag jag tar, varje känsla i min själ stiger till Gud i tacksamhet mot honom för att min mor var en helig, att hon var en Guds kvinna, ren och trofast, och att hon hellre hade lidit döden än svikit det ansvar hon var ålagd. Hon led hellre fattigdom och elände i vildmarken och försökte hålla ihop sin familj, än förblev i Babylon. Detta är andan som genomsyrade henne och hennes barn.”19
Timliga ansvarsuppgifter och eviga roller
I samklang med tidlösa principer om hemmets och familjens heliga karaktär hjälper melkisedekska prästadömets kvorum männen att fullgöra sina ansvarsuppgifter som söner, bröder, makar och fäder. Hjälpföreningen hjälper kvinnor att fullgöra sina ansvarsuppgifter som döttrar, systrar, hustrur och mödrar. Hjälpföreningssystrarna har alltid stöttat varandra i ansträngningarna att stärka familjen, lära sig praktiska färdigheter som förbättrar hemmet och göra hemmet till en plats där Anden kan vistas.
Att vårda familjen
Syster Zina D. H. Young var en kärleksfull, vårdande mor och hon undervisade Hjälpföreningens systrar om de principer som vägledde hennes eget arbete i hemmet. Hon sade: ”Om det finns någon mor här som inte undervisar och instruerar sina barn på rätt sätt … så ber jag henne att göra det. Samla barnen omkring dig … och be med dem … Varna barnen för allt det onda som omger oss … så att de inte blir offer för detta onda utan växer upp i helighet och renhet inför Herren.”20 Hon sade också: ”Var flitiga i alla livets plikter, som mödrar och hustrur … Låt oss vara noga med att tala med visdom inför våra små och undvika felfinneri … och utveckla vår naturs högre egenskaper som verkar för att upphöja, förfina och rena hjärtat … Vi bör anstränga oss till det yttersta för att lära Sions barn att vara ärliga, dygdiga, hederliga och punktliga i alla sina plikter, och även att vara arbetsamma och hålla sabbatsdagen helig … Mödrar bör aldrig säga ett ord som kan skada faderns anseende inför barnen, för de är noggranna observatörer. Så goda frön i deras unga och känsliga sinnen, och föredra alltid principer före riktlinjer, så kommer ni att samla skatter i himlen.”21
När syster Bathsheba W. Smith verkade som Hjälpföreningens fjärde generalpresident såg hon ett behov av att stärka familjerna. Därför startade hon moderskapslektioner för hjälpföreningssystrarna. Lektionerna tog upp äktenskapsråd, mödravård och barnuppfostran. Lektionerna stödde president Joseph F. Smiths lärdomar om att Hjälpföreningen ska hjälpa kvinnorna i deras roll i hemmet:
”Varhelst det råder okunnighet eller åtminstone brist på insikt om familjen, familjens plikter, om skyldigheter som bör förekomma och som rättmätigt förekommer mellan man och hustru och mellan föräldrar och barn, finns denna organisation där eller nära till hands, och genom naturliga begåvningar och den inspiration som tillkommer organisationen är man förberedd på och redo att undervisa om dessa viktiga plikter. Varhelst det finns en ung mor, som inte fått de erfarenheter hon borde ha fått av hur hon skall kunna fostra och ta hand om sitt barn, eller göra sitt hem trivsamt och vackert och önskvärt för sig själv och sin make, finns denna organisation där, någon del av dess organisation, för att undervisa denna unga mor och hjälpa henne att utföra sin uppgift och göra det väl. Och varhelst det råder brist på erfarenhet av hur man ger nyttig och närande och lämplig mat till barnen, eller där det finns behov av att ge lämplig andlig undervisning och andlig föda till barnen, finns det systrar i Kvinnliga hjälpföreningens underbara organisationer i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och i Sions mödrars och döttrars organisationer, som är rustade att förmedla denna undervisning.”22
Förmågan att vårda är inte enbart förbehållen kvinnor som har egna barn. Syster Sheri L. Dew har sagt: ”Av olika anledningar som endast Herren känner till, krävs det av somliga kvinnor att de måste vänta med att få barn. Detta dröjsmål är inte lätt för en rättfärdig kvinna. Men Herrens tidsschema för var och en av oss omintetgör inte vår vårdande natur. Så därför måste en del av oss hitta andra sätt att vara som en mor. Och överallt omkring oss finns det människor som behöver kärlek och vägledning.”23
Systrarna i kyrkan har möjlighet att vårda när de får kallelser som ledare och lärare och när de verkar som besökslärare. Vissa systrar skänker moderlig kärlek och påverkar barn som inte är deras egna. Ensamstående systrar är ofta bland de första som anstränger sig för att vara till välsignelse för barn som behöver rättfärdiga kvinnors inflytande. Ibland fortgår denna vård i dagar, veckor och år. Genom osjälviskt tjänande och tro har kvinnor räddat många barn från känslomässig, andlig och fysisk fara.
Göra hemmet till ett andligt kraftcentrum
Alltsedan Hjälpföreningens första dagar i Nauvoo, Illinois har systrarna samlats för att lära sig mer om hur de kärleksfullt uppfyller sina praktiska ansvarsuppgifter. De har utövat färdigheter som hjälper dem stärka sin tro och rättfärdighet, stärka sin familj och göra sitt hem till ett andligt kraftcentrum och hjälpa behövande. De har tillämpat principerna att leva förutseende och vara andligt och timligt oberoende. Deras systerskap och enighet har också stärkts när de har undervisat varandra och tjänat tillsammans. Denna utbildning har blivit till välsignelse för systrar i alla omständigheter. Syster Bonnie D. Parkin berättade hur dessa möten har stärkt henne:
”Som medlemmar i Hjälpföreningen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det vår förmån och vårt ansvar att vårda och stödja familjen. Alla tillhör en familj och alla familjer behöver stärkas och beskyddas.
De som hjälpt mig mest att lära mig att sköta ett hem är för det första min mor och mormor och därnäst systrarna i Hjälpföreningen i de olika församlingar där vi bott. Jag lärde mig färdigheter. Jag såg exempel på den glädje som kommer av att skapa ett hem där andra trivs … Hjälpföreningens ledare, se nu till att de möten och aktiviteter ni planerar stärker alla systrarnas hem.”24
Syster Barbara W. Winder, Hjälpföreningens elfte generalpresident, påminde kvinnorna om de andliga välsignelser som kommer när de håller sina hem rena och i ordning: ”Det är en konst att ta hand om ett hem. För vår skull och för vår familjs är det viktigt att vi har en fristad — en tillflykt från världen där vi trivs och där andra också kan trivas om de kommer dit.”25
Enskilt och kollektivt är Hjälpföreningens systrar exempel för varandra på hur man stärker hemmet och familjen. Syster Belle S. Spafford, Hjälpföreningens nionde generalpresident, bar sitt vittnesbörd om Hjälpföreningens gudomliga ursprung och dess roll att hjälpa kvinnor uppfylla sina roller som hustru och mor. ”Jag tror att den har stort och gott inflytande på hemmet”, sade hon. ”Om någon har en god mor så har hon ett gott hem, och om hon har en god hjälpföreningsmor, kan hon vara övertygad om att visdom och gott inflytande råder i hemmet.”26
Alla systrar har ansvaret att vårda, eller fostra. Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Systrar, vi, era bröder, kan inte göra det som ni blev gudomligt utsedda att göra före världens grundläggning. Vi kan försöka, men vi kan aldrig ens hoppas på att kunna efterlikna era unika gåvor. Det finns inget i den här världen som är så personligt, så fostrande och så livsförändrande som en rättfärdig kvinnas inflytande … Alla kvinnor [har] i sin gudomliga natur … både den inneboende förmågan och förvaltarskapet att fostra.”27
Ordet moderskap fastställer kvinnornas eviga roller. Det beskriver deras natur som vårdare. Vårda är ett rikt ord. Det innebär att undervisa, bidra till utveckling, främja tillväxt och att ge näring och föda. Kvinnor har fått den stora förmånen och ansvaret att vårda i ordets alla bemärkelser, och Hjälpföreningen har ansvaret att undervisa och stödja kvinnorna i deras gudomligt förordnade, oumbärliga roller som mödrar och vårdare.28
Syster Julie B. Beck har undervisat om rollen att vårda: ”Att vårda betyder att ägna sig åt, ta hand om och få att växa. Därför [bör] mödrar skapa en omgivning för andlig och timlig tillväxt i sitt hem. Ett annat uttryck för att vårda är ta hand om ett hem. I detta att ta hand om ett hem ingår att laga mat, tvätta, diska och hålla ordning i hemmet. Kvinnors makt och inflytande är som störst i hemmet. Därför bör sista dagars heligas kvinnor vara bäst i världen på att ta hand om ett hem. Att utföra sysslorna i hemmet tillsammans med barnen ger möjligheter att undervisa och ge exempel på egenskaper som barn bör försöka efterlikna. Mödrar som vårdar är kunniga, men all den utbildning som kvinnor skaffar sig blir till ingen nytta för dem om de inte har förmågan att skapa ett hem där atmosfären ger andlig tillväxt … För att kunna fostra krävs organisation, tålamod, kärlek och arbete. Att genom vård bidra till tillväxten är verkligen en mäktig och inflytelserik uppgift som kvinnor tilldelats.”29
Att försvara familjen och moderskapet
Förutom att stärka hemmet från insidan har Hjälpföreningen tillhandahållit ett orubbligt skydd mot inflytanden som attackerar familjen från utsidan. President Howard W. Hunter, kyrkans fjortonde president, sade:
”Det tycks mig som om behovet är stort av att samla kyrkans kvinnor till att stå tillsammans med och för generalauktoriteterna, för att hejda den ondskans tidvattenvåg som omger oss, och att främja vår Frälsares verk …
Vi bönfaller er att utöva ert mäktiga, goda inflytande och därigenom stärka våra familjer, vår kyrka och våra samhällen.”30
Hjälpföreningens ledare har alltid motsatt sig ansträngningarna att försvaga den traditionella familjen och förringa hustruns och moderns roll. Syster Amy Brown Lyman, Hjälpföreningens åttonde generalpresident, betonade behovet av att mödrarna är med sina barn. Hon verkade som president under andra världskriget, en tid när regerings- och samhällsledare uppmuntrade kvinnorna att arbeta utanför hemmet för att stödja sitt lands ekonomi medan deras makar var ute i krig. En del systrar behövde arbeta utanför hemmet för att förse sin familj med livets nödvändigheter. Syster Lyman uttryckte sin erkänsla för sådana utmaningar men uppmuntrade systrarna att göra allt de kunde för att vara hemma och undervisa sina barn.
Syster Lymans budskap överensstämde med första presidentskapets lärdomar. De påminde kyrkans medlemmar om moderskapets ”heliga hängivenhet”.31 President Heber J. Grant, kyrkans sjunde president, och hans rådgivare, presidenterna J. Reuben Clark Jr. och David O. McKay, förkunnade:
”Moderskap är nära gudomlighet. Det är det högsta, heligaste tjänande som någon människa kan utföra. Det sätter henne som hedrar sin heliga kallelse närmast änglarna. Till er mödrar i Israel säger vi: Må Gud välsigna och beskydda er, och ge er den styrka och det mod, den tro och kunskap, den heliga kärlek och hängivenhet mot er plikt, som gör det möjligt för er att i fullaste mått uppfylla den heliga kallelse som är er. Till er mödrar och kommande mödrar säger vi: Var kyska, var rena, lev rättfärdigt, så att era efterkommande ända till den sista generationen må välsigna er.”32
Under årtiondena efter andra världskriget trappades de negativa inflytandena på familjen upp. När president Spencer W. Kimball, kyrkans tolfte president, avskilde syster Barbara B. Smith till att verka som Hjälpföreningens tionde generalpresident, fick syster Smith ”en stark känsla för ansvaret … att försvara hemmet och kvinnans delaktighet i den heliga familjekretsen”.33 Under hela sin tid som president försvarade hon de uppenbarade sanningarna om kvinnans gudomliga roller och om välsignelsen som en evig familj är. När hon, hennes rådgivare och prästadömsledarna noggrant studerade sin tids sociala angelägenheter, upptäckte de att de initiativ som många främjade inte skyddade kvinnans förmåner i hennes roller som hustru och mor och att de försvagade familjen.
En nyhetsreporter sammanfattade syster Smiths upprepade budskap: ”’Håll huvudet högt, ni hustrur, mödrar och hemmafruar. Ni skapar liv och berikar det. Byt inte ut den genomträngande kraften mot flyktiga, ytliga ting. Vårda den, förhärliga den, förstora den. Ni har en mäktig ställning.’ Det var budskapet från mormonkvinnornas ledare, Barbara B. Smith.”34
Angreppen på moderskapets och familjens helgd har ökat sedan syster Smith verkade som president. Men med tro på Gud och kunskap om den eviga betydelsen av deras ansvarsuppgifter, fortsätter Hjälpföreningens systrar i alla åldrar att uppehålla och försvara de sanningar som stärker hemmet och familjen. De vakar över familjens helgd utifrån många olika roller: som mödrar och far- och mormödrar, som döttrar och systrar, som fastrar och mostrar och som lärare och ledare i kyrkan. När en kvinna stärker ett barns tro bidrar hon till familjens styrka — nu och i framtiden.
Nutida profeters lärdomar om familjen
En far och mor frågade en gång sina barn vad de hade tyckt om i den senaste generalkonferensen. Deras sextonåriga dotter sade: ”Den var jättebra! Jag tyckte om att höra inspirerade, intelligenta profeter och ledare försvara moderskapet.” Innerst inne hade denna unga kvinna alltid velat bli mamma, men det bekymrade henne att moderskap var så impopulärt och degraderades av många människor i världen. Hon blev tröstad när hon hörde profeter och apostlar bekräfta det goda i hennes ideal.35
President David O. McKay, kyrkans nionde president, sade ofta att ”ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet”.36
President Harold B. Lee, kyrkans elfte president, gav ett liknande råd: ”Det viktigaste arbete ni någonsin kommer att uträtta för Herren, sker inom ert eget hems väggar.”37
President Spencer W. Kimball, som var bekymrad över de fortsatta angreppen mot familjen, profeterade och varnade:
”Många av de sociala band som tidigare förstärkt och bevarat familjen är idag upplösta. Den tid ska komma då endast de som har en djup och aktiv tro på familjen är i stånd att bevara sin familj bland den tilltagande ondskan runt omkring oss …
Det finns personer som definierar ordet familj på ett så otraditionellt sätt att de helt definierar bort den …
Vi, av alla människor … bör inte låta oss luras av skenbara argument om att familjeenheten på något sätt är knuten till en utvecklingsfas som samhället går igenom. Det står oss fritt att motstå de rörelser som förminskar familjens betydelse och som förstorar upp betydelsen av självisk individualism. Vi vet att familjen är evig. Vi vet att när saker går fel i familjen så går det fel i varje annan institution i samhället.”38
Samtidigt med dessa allvarliga varningar har nutida profeter talat hoppfulla ord till trofasta föräldrar vars barn har vandrat bort från evangeliets stig. President James E. Faust sade: ”Till de förkrossade föräldrar som har varit rättfärdiga, flitiga och alltid bett i sin undervisning av sina olydiga barn, säger vi att den gode Herden vakar över dem. Gud känner till och förstår er djupa sorg. Det finns hopp.”39
President Gordon B. Hinckley uttryckte sin tilltro till att sista dagars heliga kvinnor, stärkta av umgänget i Hjälpföreningen, kan hjälpa sin familj stå emot angreppen mot hemmet. Han betonade att Hjälpföreningens systrar kan förena sig för att försvara familjen:
”Det är så oerhört viktigt att kyrkans kvinnor står starka och orubbliga för det som är rätt och tillbörligt enligt Herrens plan. Jag är övertygad om att det inte finns någon annan organisation som går upp mot Hjälpföreningen i denna kyrka … Om de står eniga och talar med en stämma, blir deras styrka omätlig.
Vi kallar kyrkans kvinnor att stå tillsammans för rättfärdighet. De måste börja i sina egna hem. De kan undervisa om det i sina lektioner. De kan ge röst åt det i sina samhällen.
De måste vara sina döttrars lärare och väktare. Dessa döttrar måste undervisas i Primär och i Unga kvinnors lektioner om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas värderingar. När du räddar en flicka, räddar du generationer. Hon tillväxer i styrka och rättfärdighet. Hon gifter sig i Herrens hus. Hon undervisar sina barn om sanningens vägar. De kommer att vandra hennes vägar och undervisa sina barn på samma sätt. Underbara mormödrar kommer att ge uppmuntran.”40
Glimtar av himlen
En man frågade en gång president Spencer W. Kimball: ”Har du någonsin varit i himlen?” Som svar på frågan sade president Kimball att han hade fått en glimt av himlen samma dag när han förrättade beseglingen av ett par, varav den ena var den sista av åtta syskon som hade tagit emot den heliga förrättningen. ”De rena i hjärtat var där”, sade president Kimball. ”Himlen var där.” Han berättade om ett tillfälle när han hade fått en glimt av himlen hemma hos en stavspresident. Huset var litet men familjen var stor. Barnen dukade tillsammans och ett litet barn bad en innerlig bön innan kvällsmaten. President Kimball sade att han hade fått en glimt av himlen när han hade pratat med ett par som inte hade kunnat få egna barn men som hade ”fyllt sitt hem” med arton föräldralösa barn. Han berättade om andra tillfällen när han hade fått glimtar av himlen i trofasta medlemmars liv som uttryckt sina vittnesbörd genom ord och handling. ”Himlen är en plats”, sade president Kimball, ”men också ett tillstånd. Den är hemmet och familjen. Den är förståelse och vänlighet. Den är ömsesidigt beroende och osjälviskt arbete. Den är ett lugnt, sunt leverne, personliga uppoffringar, äkta gästfrihet, sund omsorg om andra. Den är att leva enligt Guds bud utan skrytsamhet eller hyckleri. Den är osjälviskhet. Den finns runt omkring oss. Vi behöver bara kunna känna igen den då vi finner den och njuta av den. Ja, min kära broder, jag har sett många glimtar av himlen.”41
I hela världen har Hjälpföreningens systrar och deras familjer nalkats himlen genom det sätt de har levt på.
En syster i Förenta staterna tog hand om sin döende mor i tre år. Mindre än ett år senare fick hennes dotter en ovanlig åkomma. Denna hängivna mor tog hand om sin dotter varje dag i tio år tills den unga kvinnan dog vid 17 års ålder.
En ensamstående mor i Tonga hade ett enkelt hem där hon fostrade flera barn. Hennes största önskan var att hennes söner och döttrar skulle tjäna Herren och förbättra sitt liv. I enlighet med dessa prioriteringar hjälpte hon sina barn att etablera evangeliemönster i sitt liv. Under hennes ledarskap fick de en bra utbildning. De bad, studerade skrifterna, arbetade och dyrkade Herren tillsammans.
En syster i Förenta staterna hade åtta barn under 14 år. Varje dag var en fysisk, mental, andlig, intellektuell och känslomässig utmaning för henne, men hon tog hand om de rätta sakerna. Hon stöttade sin make i hans tjänande i kyrkan och i hans ansträngningar för att försörja familjen. Tillsammans bad de för varje barn och begrundade hur de kunde hjälpa var och en med deras personliga ansvarsuppgifter och mål. I hemmet hade denna syster ett enormt arbete bara med att laga mat, hantera vardagen, tänka och be. Dessutom hade hon tackat ja till att vara besökslärare, och hon tog hand om systrar i församlingen som behövde bli upplyfta. Hon bad för dem, oroade sig för dem, besökte dem och pratade med dem flera gånger i månaden.
En trofast familj i Mexiko bodde i en hektisk, högljudd stad i en bostad bakom en stor mur med järngrind. På insidan av muren målade modern en vacker trädgård med träd, blommor och en fontän. Inne i hemmet hade familjen böcker på hyllorna och utsedda platser där de samlades, studerade och lekte tillsammans.
En syster i Ghana brukade familjens gård. Utanför staketet odlade hon rölleka. Innanför staketet hade hon getter i fållor. Hon odlade också palmnötter som hon kokade för att göra palmolja som hon sålde på ortens marknader. Allt i hennes prydliga inhägnad vittnade om hennes kärlek till familjen. Hon krattade, städade och sopade i trädgården. Under ett mangoträd hade familjen en hemmagjord bänk där de satt på hemaftnarna och andra familjesammankomster.
En ensamstående syster med fysiska handikapp bodde på åttionde våningen i en skyskrapa i Hongkong. Hon bodde ensam och var den enda medlemmen i kyrkan i sin familj, men hon skapade ett hem som var en tillflyktsort där hon och hennes besökare kunde känna Andens inflytande. På en liten hylla ligger hennes skrifter, Hjälpföreningens studiematerial och hennes psalmbok. Hon forskade efter sina förfäder och reste till templet för att utföra förrättningar för dem.
En syster i Indien hjälpte till att etablera en gren i sin stad. Hennes man var grenspresident och hon var hjälpföreningspresident för en grupp på omkring tjugo medlemmar. De fostrade tre trofasta döttrar med evangeliets principer som skyddade dem i deras heliga hem.
En mor i Brasilien bodde i ett rött tegelhus, på en gård med röd jord omgiven av en röd tegelmur. Ljudet av primärsånger fyllde rummen och bilder urklippta ur Liahona av tempel, Guds profeter och Frälsaren täckte väggarna. Hon och hennes make gjorde uppoffringar för att kunna beseglas i templet så att deras barn skulle födas inom förbundet. Hennes konstanta bön var att Herren skulle hjälpa henne och ge henne styrka och inspiration nog för att fostra barnen i evangeliets ljus, sanning och styrka så att de skulle kunna ingå och hålla förbunden som hon och hennes make hade gjort uppoffringar för att de skulle få.
Dessa systrar, som representerar många fler, är sannerligen, som president Gordon B. Hinckley sade, ”hemmets väktare”.42 De är värdiga följande ord som president Spencer W. Kimball har uttalat:
”Att vara en rättfärdig kvinna är en underbar sak under vilken tidsperiod som helst. Att vara en rättfärdig kvinna på jorden i denna sista tid, före vår Frälsares andra ankomst, är en särskilt ädel kallelse. Den rättfärdiga kvinnans styrka och inflytande idag kan bli tiofaldigt mot vad det kan vara under lugnare tider. Hon har satts här för att hjälpa till att berika, att skydda och bevara hemmet — vilket är samhällets ädlaste grundinstitution. Andra institutioner i samhället kan vackla och till och med falla, men den rättfärdiga kvinnan kan hjälpa till att rädda hemmet, vilket kan bli den sista och enda fristaden som en del av oss människor känner till mitt i livets stormar och strävanden.”43
”Må ni få styrka att klara av vår tids utmaningar”
Den historiska kvällen när president Hinckley läste upp tillkännagivandet om familjen, avslutade han sitt tal med att välsigna kyrkans kvinnor:
”Må Herren välsigna er, mina älskade systrar … Må ni få styrka att klara av vår tids utmaningar. Må ni begåvas med en visdom större än er egen, då ni handhar de problem ni ständigt ställs inför. Må era böner och era vädjanden besvaras med välsignelser till er och till era nära och kära. Vi ger er vår kärlek och vår välsignelse, så att era liv må fyllas med frid och glädje. Det kan bli så. Många av er kan vittna om att det har blivit så. Må Herren välsigna er nu och under de kommande åren, ber jag ödmjukt.”44
”Ni mödrar är hjärtat och själen i varje familj” (James E. Faust).
Anti-nephi-lehiterna utvecklade stor tro tack vare sina mödrars undervisning (se Alma 56:47).
Rebecka, här med Abrahams tjänare, förstod betydelsen av förbundsäktenskap (se 1 Mosebok 24:1–28).
Hjälpföreningen hjälper mödrarna i deras heliga ansvar.
Mödrar och mormödrar kan förbereda sina döttrar och dotterdöttrar att bli vårdare.
Mödrar och fäder har ett heligt ansvar att undervisa och vårda sina barn.
Unga hjälpföreningssystrar kan lära sig hushållsfärdigheter av mer erfarna systrar.
”Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud” (Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum).
Rättfärdiga kvinnor kan göra sitt hem till en tillflyktsort där Anden kan vistas.
Rättfärdiga mödrar fostrar sina barn i evangeliets ljus.
”Att vara en rättfärdig kvinna på jorden i denna sista tid … är en särskilt ädel kallelse” (Spencer W. Kimball).