Budskap från områdets ledare
Följa den levande profeten
Efter att ha blivit döpt i San Leandro, Kalifornien vid 20 års ålder och efter två terminer vid Brigham Young University, satt jag på ett transatlantiskt flyg våren 1977 på väg till Köpenhamn. Jag var på väg hem över sommaren för att tjäna pengar för kommande terminer vid BYU. Trodde jag!
Under den långa flygturen försökte jag sova så att jag var utvilad när jag träffade min familj – nu som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Sömnen vägrade infinna sig. Jag hörde inom mig profeten, som då var president Kimball, säga: ”Varje värdig ung man bör fullgöra en mission.”1 ”Jag är för gammal”, sa jag till mig själv, ”Jag blir 22 innan jag hinner gå ut, tre år äldre än de flesta äldster som går på mission.” Jag fortsatte höra president Kimball, nästan som om han satt alldeles bredvid mig. Han höll mig vaken och jag kunde inte ignorera honom.
Till sist, rädd att inte få någon sömn alls, sa jag till min himmelske Fader: ”Okej då, om du vill inspirera någon att be mig gå ut som missionär – då ska jag gå.” Det fungerade. Jag somnade och sov tills planet landade, och tänkte inte längre på vad jag hade lovat Herren eller president Kimball.
Bara fyra dagar efter ankomsten till norra Danmark var jag på ett möte i kyrkan i Aalborgs gren. Jag kände ingen där. Omedelbart efter sakramentsmötet kom grenspresidenten Johannes Vestbø rakt fram till mig och sa: ”Jag känner dig inte, men klädd i vit skjorta och kostym ser du ut att vara medlem i kyrkan. Är du medlem? Jag bekräftade det, och han fortsatte: ”Vill du komma in på mitt kontor så jag kan lära känna dig bättre?” Vårt möte kan inte ha varat mer än tio till femton minuter. Redan efter några minuter sa han: ”Det här är väldigt konstigt, men fast jag inte känner dig har jag en mycket stark känsla av att Herren säger till mig att jag ska fråga dig om du vill gå ut som missionär. Skulle du vilja det?”
Anden blev starkare och tårarna började rinna på oss båda medan jag mindes och berättade om mitt löfte till Herren bara fyra dagar tidigare. Jag visste vad jag måste göra – följa den levande profetens röst. Strax därefter skickades mina missionspapper in och i stället för att återvända till BYU använde jag de pengar jag tjänade den sommaren till min mission. Jag tjänade i Englandmissionen London, från och med november samma år.
När vi börjar ett nytt år och sätter upp personliga mål i områdesplanen 2019, med ”Följ profeten” överst, vet jag av egen erfarenhet att det ger de största välsignelserna i livet. Att följa den levande profeten i allt han råder oss att göra ”stärker (vår) tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus”.
Den levande profeten är Herrens språkrör på jorden. ”En profet står inte mellan dig och Frälsaren. Han står snarare bredvid dig och visar vägen till Frälsaren.”2 Som det står i 3 Nephi 20:24: ”Alla profeterna ... har vittnat om [Kristus]”. Profeten talar eviga sanningar till oss och ger oss goda råd. ”Varje gång jag lyssnat på profeternas råd, känt det bekräftat i bön, och sedan följt det, har jag funnit att jag gått mot trygghet.”3 Profeten uppmanar oss att följa buden, och de leder oss till glädje, frid och evigt liv.
I fyra decennier nu har jag valt att Följa de levande profeterna. Otaliga välsignelser har kommit, inte bara till mig utan till hela min familj, för att jag fattade beslutet att följa profeten 1977. Jag uppmanar oss att sätta upp personliga mål och besluta oss för att följa profeten. Genom det kan vi få omätliga välsignelser, både i det här livet och i det kommande livet.