Betänk Guds godhet och storhet
Jag uppmanar dig att varje dag minnas vår himmelske Faders och Jesu Kristi storhet och vad de har gjort för dig.
I alla tider, även – och särskilt – i svåra tider, har profeter uppmuntrat oss att komma ihåg Guds storhet och att tänka på vad han har gjort för oss som individer, som familjer och som ett folk.1 Det här rådet finner vi i alla skrifter men det är särskilt tydligt i Mormons bok. Titelbladet förklarar att ett av Mormons boks syften är att ”visa återstoden av Israels hus vilka stora ting Herren gjort för deras fäder”2. Mormons boks avslut innefattar Moronis vädjan: ”Se, jag vill uppmana er att när ni läser dessa uppteckningar, … att … ni då kommer ihåg hur barmhärtig Herren har varit mot människobarnen, … och begrundar det i era hjärtan.”3
Profeternas ständiga vädjan om att reflektera över Guds godhet är slående.4 Vår himmelske Fader vill att vi ska minnas hans och hans älskade Sons godhet, inte för deras egna nöjes skull utan på grund av det inflytande en sådan erinran har på oss. Genom att tänka på deras välvilja blir vårt perspektiv och vår insikt större. Genom att begrunda deras barmhärtighet blir vi mer ödmjuka, bedjande och ståndaktiga.
En gripande upplevelse med en före detta patient visar hur tacksamhet för generositet och medlidande kan förändra oss. År 1987 blev jag bekant med Thomas Nielson, en enastående man som behövde en hjärttransplantation. Han var 63 år och bodde i Logan i Utah. Efter sin militärtjänst under andra världskriget gifte han sig med Donna Wilkes i Logans tempel. Han blev en handlingskraftig och framgångsrik murare. På äldre dar hade han särskilt uppskattat att få arbeta tillsammans med sitt äldsta barnbarn Jonathan under skolloven. De två utvecklade ett särskilt band, delvis för att Tom såg mycket av sig själv i Jonathan.
Tom tyckte det var frustrerande att vänta på ett hjärta från en donator. Han var inte en särskilt tålmodig man. Han hade alltid kunnat sätta och uppnå mål genom hårt arbete och ren beslutsamhet. Tom, som hade det jobbigt med sitt sviktande hjärta och med att livet hade satts på paus, frågade mig ibland vad jag gjorde för att snabba på processen. Skämtsamt föreslog han några vägar jag kunde ta för att ett hjärta skulle bli tillgängligt åt honom lite snabbare.
En glädjefylld men ändå fruktansvärd dag blev ett idealiskt donatorhjärta tillgängligt för Tom. Storleken och blodgruppen stämde överens och donatorn var ung, bara 16 år gammal. Donatorhjärtat tillhörde Jonathan, Toms älskade barnbarn. Tidigare samma dag hade Jonathan blivit dödligt skadad när bilen han åkte i blev träffad av ett förbipasserande tåg.
När jag besökte Tom och Donna på sjukhuset var de helt ifrån sig. Det är svårt att föreställa sig vad de gick igenom, med vetskapen om att Toms liv kunde förlängas genom deras barnbarns hjärta. Till en början vägrade de ens överväga att ta emot hjärtat som erbjöds av Jonathans sörjande föräldrar, deras dotter och svärson. Tom och Donna visste dock att Jonathan var hjärndöd och de kom till insikt om att deras böner om ett donatorhjärta åt Tom inte hade orsakat Jonathans olycka. Nej, Jonathans hjärta var en gåva som kunde vara till välsignelse för Tom i denna nödens stund. De insåg att något gott skulle kunna komma av den här tragedin och de valde att gå vidare med det.
Transplantationen gick bra. Efteråt var Tom en ny människa. Förändringen gick bortom förbättrad hälsa eller till och med tacksamhet. Han berättade för mig att han varje morgon tänkte på Jonathan, på sin dotter och svärson, på gåvan han hade fått och på vad gåvan varit förenad med. Även om hans naturligt goda humör och mod fortfarande var märkbara lade jag märke till att Tom var mer allvarlig, eftertänksam och godhjärtad.
Tom levde i ytterligare 13 år efter transplantationen, år som han annars aldrig skulle ha fått. I hans dödsruna stod det att de här åren hade låtit honom beröra sin familjs och andras liv med generositet och kärlek. Han var privat välgörare och ett föredöme i optimism och beslutsamhet.
I likhet med Tom har var och en av oss fått gåvor som vi inte kunde skaffa själva, gåvor från vår himmelske Fader och hans älskade Son, däribland återlösning genom Jesu Kristi försoningsoffer.5 Vi har fått liv i den här världen och vi kommer att få fysiskt liv i den tillkommande världen, samt evig frälsning och upphöjelse – om vi väljer det – allt tack vare vår himmelske Fader och Jesus Kristus.
Varje gång vi använder, drar nytta av eller ens tänker på de här gåvorna, borde vi begrunda givarnas offer, generositet och barmhärtighet. Vördnad för givarna åstadkommer mer än att bara göra oss tacksamma. Att reflektera över deras gåvor kan och bör förändra oss.
En anmärkningsvärd förvandling var den som Alma den yngre genomgick. När Alma ”gick omkring och gjorde uppror mot Gud”6 visade sig en ängel. ”Så som med åskans röst”7 tillrättavisade ängeln Alma för att han förföljt kyrkan och ”[stulit] människornas hjärtan”8. Ängeln lade till denna uppmaning: ”Gå, och kom ihåg dina fäders fångenskap … och kom ihåg hur stora ting [Gud] har gjort för dem.”9 Av alla tänkbara uppmaningar var det detta som ängeln betonade.
Alma omvände sig och kom ihåg. Senare upprepade han ängelns uppmaning för sin son Helaman. Alma sa: ”Jag vill att du skall göra som jag har gjort och komma ihåg våra fäders fångenskap. Ty de var i träldom, och ingen kunde befria dem utom Abrahams … och Isaks … och Jakobs Gud, och han befriade dem förvisso i deras lidanden.”10 Alma tillade: ”Jag sätter min lit till honom.”11 Alma förstod att vi, genom att komma ihåg vår befrielse från fångenskap och stöd under ”prövningar och besvärligheter av alla de slag”, lär känna Gud och inser hur säkra hans löften är.12
Få av oss får uppleva något så dramatiskt som Alma, men vår förvandling kan vara lika djupgående. Frälsaren lovade för länge sedan:
”Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat … och ge er ett hjärta av kött.
Jag ska låta min Ande komma in i er …
och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.”13
Den uppståndne Frälsaren berättade för nephiterna hur den här förändringen börjar. Han identifierade en avgörande del i vår himmelske Faders plan med orden:
”Och min Fader sände mig för att jag skulle kunna lyftas upp på korset, och så att jag, sedan jag lyfts upp på korset skulle kunna dra alla människor till mig …
Och av denna anledning har jag blivit upplyft. Därför skall jag enligt Faderns makt dra alla människor till mig.”14
Vad krävs för att du ska dras till Frälsaren? Begrunda hur Jesus Kristus underkastade sig Faders vilja, hans seger över döden, hur han tog på sig dina synder och misstag, hur han fick makt av Fadern att medla för dig, samt hans fullkomliga återlösning för dig.15 Är inte dessa saker tillräckliga för att dra dig till honom? Det är de för mig. Jesus Kristus ”står med öppna armar med hopp om och villighet att hela, förlåta, rena, stärka, förädla och helga [dig och mig]”.16
De här sanningarna borde ge oss ett nytt hjärta och förmå oss att välja att följa vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Ändå kan också nya hjärtan vara benägna att irra iväg, vara benägna att lämna den Gud vi älskar.17 För att bekämpa den här tendensen behöver vi dagligen tänka på de gåvor vi har fått och på vad de var förenade med. Kung Benjamin gav följande råd: ”[Jag önskar] att ni skall komma ihåg och alltid hålla i minnet Guds storhet … och hans godhet och tålmodighet mot er.”18 Om vi gör det kvalificerar vi oss för enastående himmelska välsignelser.
Att reflektera över Guds godhet och nåd hjälper oss att bli mer andligt mottagliga. Och i sin tur låter ökad andlig känslighet oss komma till insikt om sanningen om allting genom den Helige Andens kraft.19 Det inkluderar ett vittnesbörd om att Mormons bok är sann, vetskap om att Jesus är Kristus, vår personlige Frälsare och Återlösare, samt att acceptera att hans evangelium har återställts i denna sista tid.20
När vi kommer ihåg vår himmelske Faders och Jesu Kristi storhet och vad de har gjort för oss tar vi inget av det för givet, precis som Tom inte tog Jonathans hjärta för givet. På ett glädjefyllt och vördnadsfullt sätt mindes Tom dagligen den tragedi som hade förlängt hans liv. I den översvallande glädjen över vetskapen om att vi kan bli frälsta och upphöjda måste vi komma ihåg att frälsning och upphöjelse kom till ett högt pris.21 Vi kan vara vördnadsfullt glädjefyllda när vi inser att vi är fördömda utan Jesus Kristus, men att vi tillsammans med honom kan få den största gåva vår himmelske Fader kan ge.22 Ja, denna vördnad låter oss åtnjuta löftet om evigt liv i den här världen och att slutligen få ”evigt liv … ja, odödlig härlighet” i den kommande världen.23
När vi tänker på vår himmelske Faders och Jesu Kristi godhet växer vår tillit till dem. Våra böner förändras eftersom vi vet att Gud är vår Fader och att vi är hans barn. Vi försöker inte ändra hans vilja, utan rätta vår egen vilja efter hans och utverka de välsignelser han är villig att ge oss, på villkor att vi ber om dem.24 Vi längtar efter att vara ödmjukare, renare, ståndaktigare, mer kristuslika.25 De här förändringarna meriterar oss för ytterligare välsignelser från himlen.
Genom att erkänna att varje god sak kommer från Jesus Kristus sprider vi vår tro mer effektivt till andra.26 Vi kommer att ha mod när vi ställs inför till synes omöjliga uppgifter och omständigheter.27 Vi kommer att stärka vår beslutsamhet att hålla de förbund vi har ingått om att följa Frälsaren.28 Vi kommer att fyllas av Guds kärlek, vilja hjälpa dem som står i behov utan att döma dem, älska våra barn och fostra dem i rättfärdighet, behålla våra synders förlåtelse och alltid glädjas.29 Dessa är de enastående frukterna av att minnas Guds godhet och nåd.
I kontrast till det varnade Frälsaren: ”Och i intet förtörnar människan Gud, eller mot ingen är hans vrede upptänd, utom mot dem som inte erkänner hans hand i allt.”30 Jag tror inte att Gud blir förolämpad när vi glömmer honom. Snarare tror jag att han blir djupt besviken. Han vet att vi har berövat oss själva möjligheten att närma oss honom genom att minnas honom och hans godhet. Då går vi miste om att han närmar sig oss, samt de specifika välsignelser han har utlovat.31
Jag uppmanar dig att varje dag minnas vår himmelske Faders och Jesu Kristi storhet och vad de har gjort för dig. Låt din begrundan av deras godhet binda ditt irrande hjärta ännu fastare till dem.32 Begrunda deras medkänsla, och du blir välsignad med ökad andlig känslighet och blir mer kristuslik. Att begrunda deras empati hjälper dig att ”håll[a] ut intill änden” tills du ”tas … emot i himlen” för att ”vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka”.33
Vår himmelske Fader sa om sin älskade Son: ”Hör honom!”34 När du agerar enligt de orden och lyssnar till honom, kom då ihåg – glädjefyllt och vördnadsfullt – att Frälsaren älskar att återställa det som du inte kan återställa, han älskar att hela de sår du inte kan hela, han älskar att laga det som är ohjälpligt trasigt35, han kompenserar alla orättvisor du utsatts för36 och han älskar att varaktigt hela förkrossade hjärtan37.
När jag har reflekterat över gåvorna från vår himmelske Fader och Jesus Kristus har jag fått erfara deras oändliga kärlek och deras ofattbara medkänsla för alla vår himmelske Faders barn.38 Denna kunskap har förändrat mig och den kommer att förändra dig med. I Jesu Kristi namn, amen.