Melkisedekska prästadömet och nycklarna
I kyrkan utövas prästadömets myndighet under ledning av en prästadömsledare som innehar nycklarna till det prästadömet.
Jag har valt att tala ytterligare om Guds prästadöme, ett ämne som redan berörts av tre talare som undervisade oss om hur kvinnor, unga kvinnor och unga män välsignas genom prästadömet.
Prästadömet är en gudomlig kraft och myndighet som förvaltas för att användas i Guds verk till nytta för alla hans barn. Prästadömet är inte de som har ordinerats till ett prästadömsämbete eller de som utövar dess myndighet. Män som bär prästadömet är inte prästadömet. Vi bör inte tala om ordinerade män som prästadömet, för det korrekta är att tala om dem som bärare av prästadömet.
Prästadömets kraft finns både i kyrkan och i familjen som organisation. Men prästadömets kraft och prästadömets myndighet fungerar inte på samma sätt i familjen som i kyrkan. Allt i enlighet med de principer som Herren har fastställt. Syftet med Guds plan är att leda hans barn till evigt liv. Jordiska familjer är oumbärliga i den planen. Kyrkan finns till för att förse oss med den lära, den myndighet och de förrättningar som är nödvändiga för att föreviga familjerelationerna. Alltså har familjen som organisation och Jesu Kristi kyrka ett ömsesidigt stärkande förhållande. Prästadömets välsignelser – såsom evangeliets fullhet, och förrättningar som dop, konfirmation, mottagandet av den Helige Andens gåva, tempelbegåvningen och vigsel för evigheten – är lika tillgängliga för både män och kvinnor.1
Det prästadöme vi talar om här är det melkisedekska prästadömet, som återställdes i början av evangeliets återställelse. Joseph Smith och Oliver Cowdery ordinerades av Petrus, Jakob och Johannes, som förkunnade sig vara ”innehavare av rikets och tidernas fullbordans utdelnings nycklar” (L&F 128:20). Dessa seniorapostlar tog emot den här myndigheten från Frälsaren själv. Alla andra myndigheter och ämbeten i prästadömet är bihang till det melkisedekska prästadömet (se L&F 107:5), för det ”innehar rätten att presidera och har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan i världens alla tidsåldrar” (L&F 107:8).
I kyrkan utövas det högre prästadömets myndighet, det melkisedekska prästadömet, och det lägre eller aronska prästadömets myndighet under ledning av en prästadömsledare, såsom en biskop eller president som innehar nycklarna till det prästadömet. För att förstå hur prästadömets myndighet utövas i kyrkan måste vi förstå principen om prästadömsnycklar.
Det melkisedekska prästadömets nycklar till riket förlänades av Petrus, Jakob och Johannes, men detta fullbordade inte återställelsen av prästadömets nycklar. Vissa av prästadömets nycklar kom senare. Omedelbart efter invigningen av det första templet i den här tidsutdelningen i Kirtland i Ohio, återställde tre profeter – Mose, Elias och Elia – ”denna tidsutdelnings nycklar”, bland dem nycklarna till Israels insamling och arbetet i Herrens tempel (se L&F 110), som president Eyring just beskrev så övertygande.
Det mest bekanta exemplet på nycklarnas funktion är utförandet av prästadömets förrättningar. En förrättning är en högtidlig handling som ger uttryck för ingåendet av förbund och utlovandet av välsignelser. I kyrkan utförs alla förrättningar under bemyndigandet av den prästadömsledare som innehar nycklarna till den förrättningen.
En förrättning utförs vanligtvis av personer som har ordinerats till ett ämbete i prästadömet under ledning av någon som innehar prästadömets nycklar. Exempelvis förrättas sakramentet av innehavarna av olika ämbeten i aronska prästadömet i kraft av nycklar och ledning av biskopen, som innehar aronska prästadömets nycklar. Samma princip gör sig gällande när kvinnor utför prästadömsförrättningar i templet. Även om kvinnor inte har prästadömsämbeten utför de heliga tempelförrättningar under bemyndigande av tempelpresidenten, som innehar nycklarna till templets förrättningar.
Ännu ett exempel på prästadömsmyndighet under ledning av en som innehar nycklar är de mäns och kvinnors undervisning vilka har kallats att undervisa om evangeliet, antingen i klasser i sina hemförsamlingar eller på missionsfältet. Andra exempel är de som innehar positioner som ledare i församlingen och utövar prästadömsmyndighet i sina ledarskap i kraft av sina ämbeten och under avskiljning och ledning av de prästadömsledare som innehar nycklarna i församlingen eller staven. Det är så här prästadömets myndighet och kraft utövas och åtnjuts i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.2
Prästadömets myndighet utövas och dess välsignelser infrias även i sista dagars heligas familjer. Med familjer menar jag en prästadömsbärande man och en kvinna som är gifta och deras barn. Jag menar också de relationer som skiljer sig från de idealiska relationerna, till exempel sådana som uppkommit genom dödsfall eller skilsmässa.
Principen att prästadömsmyndighet endast kan utövas under ledning av en som innehar nycklarna till uppgiften är grundläggande i kyrkan, men det här gäller inte i familjen. Exempelvis är det fadern som presiderar och utövar prästadömet i sin familj i kraft av det prästadömes myndighet som han bär. Han behöver inte få ledning eller godkännande av någon som innehar prästadömsnycklar för att kunna utföra sina olika uppgifter i familjen. Dessa innefattar att ge råd och anvisningar till familjemedlemmar, hålla i familjemöten, ge prästadömsvälsignelser till sin fru och sina barn och ge välsignelser för att bota familjemedlemmar eller andra.3 Kyrkans ledare undervisar familjemedlemmar men styr inte över utövandet av prästadömsmyndighet i familjen.
Samma princip gäller när en far är frånvarande och en mor är familjens ledare. Hon presiderar i sitt hem och är den som ska nedkalla prästadömets kraft och välsignelser över sin familj genom sin begåvning och besegling i templet. Även om hon inte har bemyndigats att ge de prästadömsvälsignelser som endast kan ges genom någon som innehar ett visst ämbete i prästadömet, kan hon utföra alla andra uppgifter som tillfaller familjens ledare. När hon gör det utövar hon prästadömets kraft till förmån för de barn hon presiderar över i sin ledarskapsställning i familjen.4
Om fäder ärade sitt prästadöme i den egna familjen, skulle det främja kyrkans uppdrag lika mycket som något annat de kan göra. Fäder som bär melkisedekska prästadömet bör utöva sin myndighet ”genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek” (L&F 121:41). Den här höga nivån på utövandet av all prästadömsmyndighet är synnerligen viktig i familjen. Prästadömsbärare ska också hålla buden så att de har prästadömets kraft att ge välsignelser till sina familjemedlemmar. De bör utveckla kärleksfulla familjerelationer så att familjemedlemmarna gärna vill be dem om välsignelser. Och föräldrar bör uppmuntra till fler prästadömsvälsignelser i familjen.5
Under dessa konferensmöten då vi en kort stund tar skydd från våra jordiska bekymmer med den förödande pandemin, har vi fått undervisning om storslagna principer för evigheten. Jag uppmuntrar var och en av oss att ha en ”odelad” blick för att ta emot dessa evighetens sanningar så att våra kroppar blir fyllda av ljus (se 3 Ne. 13:22).
I sin predikan till mängden som det står om i Bibeln och Mormons bok, lärde Frälsaren att dödliga kroppar kan vara fyllda av ljus eller fyllda av mörker. Självklart vill vi vara fyllda av ljus, och vår Frälsare lärde oss hur vi kan göra det möjligt. Vi bör lyssna till budskap om evighetens sanningar. Som exempel använde han ögat, genom vilket vi tar in ljus i kroppen. Om ögats blick är ”odelad” – med andra ord, om vi koncentrerar oss på att ta emot ljus och kunskap av evigt slag – ”blir hela din kropp fylld av ljus” (Matt. 6:22; 3 Ne. 13:22). Men om vår ”blick är ond” – det vill säga om vi söker efter ondska och tar in det i vår kropp – varnade han oss för att ”hela din kropp [blir] fylld av mörker” (v. 23). Med andra ord beror ljuset eller mörkret i våra kroppar på hur vi ser – eller tar emot – de eviga sanningar vi undervisas om.
Vi bör följa Frälsarens uppmaning att söka och be om att förstå evighetens sanningar. Han lovar att vår Fader i himlen är villig att undervisa alla om de sanningar de söker (se 3 Ne. 14:8). Om vi önskar detta och har en ”odelad” blick för att ta emot dem, lovar Frälsaren att evighetens sanningar ”skall öppnas” för oss (3 Ne. 14:7–8).
Satan, å andra sidan, är angelägen om att förvirra våra tankar eller leda oss vilse i viktiga frågor, såsom hur Guds prästadöme verkar. Frälsaren varnade för sådana ”falska profeter som kommer till er i fårakläder men i sitt inre är rovlystna vargar” (3 Ne. 14:15). Han gav oss det här provet för att hjälpa oss välja sanningen bland olika lärdomar som kan förvirra oss: ”På deras frukt skall ni känna igen dem”, lärde han (3 Ne. 14:16). ”Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett fördärvat träd bära god frukt” (v. 18). Därför bör vi se på följderna – frukterna – av principer som lärs ut och profeterna som lär ut dem. Det är det bästa svaret på många av de invändningar vi hör mot kyrkan och dess lärdomar, trosutövning och ledarskap. Använd provet som Frälsaren undervisade om. Se på frukterna – följderna.
När vi tänker på frukterna av evangeliet och Jesu Kristi återställda kyrka, fröjdar vi oss över hur kyrkan, under dess levande medlemmars livstider, har vuxit från lokala församlingar i Klippiga bergen till att majoriteten av dess 16 miljoner medlemmar lever i andra nationer än i USA. Med den tillväxten har vi känt en ökning av kyrkans förmåga att stödja dess medlemmar. Vi stödjer genom att hålla buden, uppfylla ansvaret att predika det återställda evangeliet, samla Israel och bygga tempel runtom i världen.
Vi leds genom en profet, president Russell M. Nelson, vars ledarskap Herren har använt för att uppnå de framsteg vi känt under mer än två år av hans ledarskap. Vi har nu förmånen att höra från president Nelson, som ska undervisa oss om hur vi främjar vårt framåtskridande i denna Jesu Kristi återställda kyrka i denna utmanande tid.
Jag vittnar om att dessa ting är sanna och förenar mig med er i bön för vår profet, som vi ska få höra från härnäst, i Jesu Kristi namn, amen.