Så att de ser
Titta efter och be om tillfällen att låta ditt ljus lysa så att andra kan se vägen till Jesus Kristus.
Bröder och systrar, våra hjärtan har välsignats och förnyats av Anden som vi har känt under konferensen.
För två hundra år sedan vilade en ljuspelare på en ung man i en skogslund. I det ljuset såg Joseph Smith Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. Deras ljus fördrev det andliga mörker som täckte jorden, och pekade ut vägen framåt för Joseph Smith – och för oss alla. Tack vare ljuset som uppenbarades den dagen kan vi ta emot fullheten av de välsignelser som finns tillgängliga genom vår Frälsare Jesu Kristi försoning.
Tack vare återställelsen av hans evangelium kan vi fyllas av vår Frälsares ljus. Det ljuset är dock inte ämnat för bara dig och mig. Jesu Kristi kallelse till oss löd: ”Låt därför ert ljus så lysa för detta folk så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader som är i himlen.”1 Jag har kommit att älska orden ”så att de ser”. Det är en pockande uppmaning från Herren att mer medvetet hjälpa andra se stigen och därigenom komma till Kristus.
När jag var tio år gammal hade vår familj äran att få besök av äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum i samband med ett uppdrag han hade i min hemstad.
Mot slutet av dagen satte vår familj och familjen Perry sig ner i vårt vardagsrum för att avnjuta min mammas goda äppelpaj medan äldste Perry berättade om heliga runtom i världen. Jag var som trollbunden.
Det började bli sent när mamma ropade in mig i köket och ställde en enkel fråga: ”Bonnie, matade du hönsen?”
Mitt hjärta sjönk – det hade jag inte gjort. Jag ville ju inte lämna en Herrens apostels sällskap, så jag föreslog att hönsen kunde fasta till morgonen därpå.
Mamma svarade med ett bestämt ”nej”. Precis då kom äldste Perry in i köket och med sin djupa entusiastiska stämma frågade han: ”Hörde jag att någon behöver mata hönsen? Får min son och jag vara med?”
Åh vilken fröjd det nu blev att få mata hönsen! Jag sprang för att hämta vår stora gula ficklampa. Muntert visade jag vägen där jag skuttade fram på den vältrampade stigen till hönsburen. Med ficklampan dansande i min hand tog vi oss över majsfältet och passerade genom en veteåker.
När jag kom till det lilla bevattningsdiket som korsade stigen hoppade jag instinktivt över det som så många kvällar förr. Jag var helt omedveten om äldste Perrys svårighet att följa mig på den mörka, okända stigen. Mitt dansande ljus hjälpte honom inte att se diket. Utan stadig belysning trampade han rakt ner i vattnet och upplät ett högljutt stön. I panik vände jag mig om, bara för att se min nye vän dra upp sin dyblöta fot ur diket och skaka av vattnet från sin tunga lädersko.
Med en genomblöt och plaskande sko hjälpte äldste Perry mig att mata hönsen. När vi var färdiga anvisade han mig kärleksfullt: ”Bonnie, jag behöver se stigen. Ljuset behöver lysa där jag går.”
Jag lyste med mitt ljus men inte på ett sådant sätt att det hjälpte äldste Perry. Men när jag nu visste att han behövde mitt ljus för att tryggt ta sig fram på stigen, riktade jag ficklampan precis framför hans fötter och vi kunde återvända hem med tillförsikt.
Mina kära syskon, i många år har jag begrundat den princip jag lärde mig av äldste Perry. Herrens uppmaning att låta vårt ljus lysa handlar inte bara om att planlöst vifta med en ljusstråle och i allmänhet göra världen ljusare. Den handlar om att rikta vårt ljus så att andra kan se vägen till Kristus. Det handlar om att samla Israel på den här sidan om slöjan – hjälpa andra se nästa steg framåt genom att ingå och hålla förbund med Gud.2
Frälsaren vittnade: ”Se, jag är ljuset. Jag har givit er ett föredöme.”3 Låt oss se på ett av hans exempel.
Kvinnan vid brunnen var en samarier som inte kände till Jesus Kristus och som av många sågs som utstött i sitt eget samhälle. Jesus träffade henne och inledde ett samtal. Han talade med henne om vatten. Han ledde henne sedan till större ljus genom att förkunna att han själv var ”levande vatten”4.
Kristus var medkännande och medveten om henne och hennes behov. Han mötte kvinnan där hon var och började genom att prata om något bekant och vanligt. Om han hade slutat där skulle det ha varit ett positivt möte. Men det hade inte fått till följd att hon gick in i staden för att förkunna: ”Kom så får ni se. … Han kanske är Messias?”5 Under samtalet upptäckte hon gradvis Jesus Kristus, och trots sitt förflutna blev hon ett ljusets redskap som lyste upp vägen så att andra kunde se.6
Låt oss nu titta på två personer som följde Frälsarens exempel i att dela med sig av ljus. Nyligen blev min vän Kevin placerad bredvid en företagsledare under en middag. Han undrade vad de skulle prata om i två timmar. Kevin följde en maning och sa: ”Berätta om din släkt. Var kommer de ifrån?”
Den gode mannen visste inte så mycket om sina rötter så Kevin tog upp sin telefon och sa: ”Jag har en app som är till hjälp för att hitta släktingar. Låt oss se vad vi kan hitta.”
Efter ett långt samtal frågade Kevins nya vän: ”Varför är familjen så viktig i er kyrka?”
Kevin svarade enkelt: ”Vi tror att vi fortsätter leva efter att vi har dött. Om vi hittar våra förfäder och tar deras namn till en helig plats som kallas tempel, kan vi utföra vigselförrättningar som håller samman våra släktingar även efter döden.”7
Kevin började med något som han och hans nye vän hade gemensamt. Han hittade sedan en möjlighet att vittna om Frälsarens ljus och kärlek.
Den andra berättelsen handlar om Ella som spelade basket i ett collegelag. Hennes exempel började med att hon fick sin missionskallelse medan hon var på skolan. Hon valde att öppna kallelsen inför hela sitt lag. De visste nästan ingenting om Jesu Kristi kyrka och förstod inte Ellas önskan att få verka som missionär. Hon bad flera gånger om att få veta hur hon skulle förklara sin missionskallelse på ett sätt så att lagkamraterna skulle förstå. Svaret hon fick?
”Jag gjorde en PowerPoint”, sa Ella, ”eftersom jag bara är så cool”. Hon berättade för dem om möjligheten att verka i en av över 400 missioner och kanske lära sig ett nytt språk. Hon framhävde de tusentals missionärer som redan verkar. Ella avslutade med en bild av Frälsaren och det här korta vittnesbördet: ”Basket är något av det allra viktigaste i mitt liv. Jag flyttade till andra sidan landet och lämnade min familj för att spela för den här tränaren och i det här laget. De enda två sakerna som är viktigare för mig än basket är min tro och min familj.”8
Om du nu tänker: ”Det var ju bra 1 000-wattsexempel, men jag är en 20-wattslampa”, ska du komma ihåg att Frälsaren vittnade: ”Se, jag är det ljus som ni skall hålla upp.”9 Han påminner oss om att han står för ljuset om vi bara pekar ut honom för andra.
Du och jag har tillräckligt med ljus att dela med oss av just nu. Vi kan lysa upp nästa steg för att hjälpa någon närma sig Jesus Kristus, och sedan nästa steg, och nästa.
Fråga dig själv vem som behöver det ljus som du har för att finna stigen de behöver men inte kan se?
Mina kära vänner, varför är det så viktigt att vi låter vårt ljus lysa? Herren har sagt oss att ”det finns ännu många på jorden … som endast hålls borta från sanningen för att de inte vet var de skall finna den”10. Vi kan hjälpa till. Vi kan medvetet låta vårt ljus lysa så att andra kan se. Vi kan framföra en inbjudan.11 Vi kan vandra med dem som tar ett steg mot Frälsaren, oavsett hur stapplande det är. Vi kan samla Israel.
Jag vittnar om att Herren förstärker varje liten ansträngning. Den Helige Anden manar oss så att vi vet vad vi ska säga och göra. Sådana försök kan kräva att vi kliver utanför vår bekvämlighetszon, men vi kan vara säkra på att Herren hjälper oss att låta vårt ljus lysa.
Jag är så tacksam för Frälsarens ljus som fortsätter leda den här kyrkan genom uppenbarelse.
Jag uppmanar oss alla att följa Jesu Kristi exempel och vara medkännande med och medvetna om människorna omkring oss. Titta efter och be om tillfällen att låta ditt ljus lysa så att andra kan se vägen till Jesus Kristus. Hans löfte är mäktigt: ”Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”12 Jag vittnar om att vår Frälsare Jesus Kristus är vägen, sanningen, livet, ljuset och kärleken i världen. I Jesu Kristi namn, amen.