Enade i att åstadkomma Guds verk
Det effektivaste sättet att uppfylla vår gudomliga potential är att arbeta tillsammans, välsignade genom prästadömets makt och myndighet.
Kära bröder och systrar, det är en fröjd att få vara med er. Var ni än lyssnar skickar jag kramar till mina systrar och hjärtliga handskakningar till mina bröder. Vi är enade i Herrens verk.
När vi tänker på Adam och Eva gäller ofta vår första tanke deras idylliska liv i Edens lustgård. Jag tänker mig att vädret alltid var perfekt – inte för varmt och inte för kallt – och att rikliga mängder läckra frukter och grönsaker växte inom räckhåll så att de kunde äta närhelst de ville. Eftersom det var en ny värld för dem fanns det mycket att upptäcka, så varje dag var intressant när de interagerade med djurlivet och utforskade sina vackra omgivningar. De gavs också bud att lyda och hade olika sätt att närma sig dessa instruktioner, vilket i början orsakade viss oro och förvirring. 1 Men när de fattade beslut som förändrade deras liv för alltid lärde de sig arbeta tillsammans och blev förenade i att åstadkomma Guds syften för dem – och för alla hans barn.
Tänk er nu samma par i dödligheten. De fick arbeta för sin mat, vissa av djuren såg dem som mat, och de stod inför svåra utmaningar som endast kunde övervinnas när de rådgjorde och bad tillsammans. Jag tänker mig att de åtminstone några gånger hade skilda åsikter om hur de skulle närma sig dessa utmaningar. Men genom fallet hade de lärt sig att det var nödvändigt att handla i enighet och kärlek. I den undervisning de fick från gudomliga källor fick de lära sig frälsningsplanen och Jesu Kristi evangeliums principer som gör att planen fungerar. Eftersom de förstod att deras jordiska syfte och eviga mål var desamma fann de tillfredsställelse och framgång i att lära sig arbeta i kärlek och rättfärdighet tillsammans.
När Adam och Eva fick barn lärde de sin familj det de hade fått lära sig av himmelska budbärare. De fokuserade på att hjälpa sina barn att också förstå och omfamna dessa principer som skulle göra dem lyckliga i det här livet men också förberedda att återvända till sina himmelska föräldrar efter att ha förökat sina förmågor och visat sin lydnad mot Gud. Under processen lärde sig Adam och Eva att uppskatta sina olika styrkor och stöttade varandra i sitt evigt betydelsefulla arbete. 2
Medan århundraden och sedan årtusenden kom och gick, fördunklades klarheten över mäns och kvinnors inspirerade bidrag och ömsesidiga beroende av desinformation och missförstånd. Under den tid som gått från den underbara begynnelsen i Edens lustgård till vår tid har motståndaren lyckats riktigt bra i sin målsättning att söndra män och kvinnor i sina försök att erövra våra själar. Lucifer vet att om han kan skada enigheten män och kvinnor känner, om han kan göra oss förvirrade över vårt gudomliga värde och våra förbundsansvar, lyckas han förstöra familjer, som är evighetens grundläggande enheter.
Satan hetsar oss till jämförelser för att skapa känslor av överlägsenhet eller underlägsenhet, och döljer den eviga sanningen att mäns och kvinnors inneboende skillnader är gudagivna och värderas lika. Han har försökt förringa kvinnors bidrag både till familjen och i det civila samhället, och på så sätt minskat deras upplyftande goda inverkan. Hans mål har varit att nära en maktkamp snarare än ett hyllande av mäns och kvinnors unika bidrag som kompletterar varandra och bidrar till enighet.
Så genom åren och världen över, har den fullständiga kunskapen om kvinnors och mäns gudomliga, ömsesidigt beroende men ändå olika, bidrag och ansvar till stor del försvunnit. Kvinnor i många samhällen underordnades männen snarare än att vara jämbördiga partners, och deras aktiviteter begränsades starkt. Andliga framsteg minskade till en rännil under dessa mörka tider. Endast lite andligt ljus kunde genomborra sinnen och hjärtan som stöpts i dominansens traditioner.
Och sedan strålade det återställda evangeliets ljus ”klarare än solen” 3 när Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus visade sig för pojken Joseph Smith tidigt på våren år 1820 i det helgade skogsområdet i norra New York. Den händelsen var början på en nutida flod av uppenbarelse från himlen. En av de första beståndsdelarna i Kristi ursprungliga kyrka som återställdes var Guds prästadömes myndighet. Medan återställelsen fortsatte utvecklas började män och kvinnor på nytt inse vikten av och potentialen i att arbeta som partners, bemyndigade och ledda i detta heliga verk av honom.
År 1842, då kvinnorna i den unga kyrkan ville bilda en officiell grupp för att hjälpa till med verket, kände president Joseph Smith sig inspirerad att organisera dem ”under prästadömet efter prästadömets mönster”. 4 Han sa: ”Jag vrider nu om nyckeln för er i Guds namn. … Detta är början till bättre dagar.” 5 Och sedan denna nyckel vreds om har kvinnors utbildningsmässiga, politiska och ekonomiska möjligheter börjat expandera gradvis över hela världen. 6
Denna nya kyrkoorganisation för kvinnor, som fick namnet Hjälpföreningen, skilde sig från andra kvinnoorganisationer på den tiden eftersom den grundlades av en profet som agerade med prästadömets myndighet för att ge kvinnorna myndighet, heliga ansvar och officiella ställningar inom kyrkans organisation, inte vid sidan av den. 7
Från profeten Joseph Smiths dagar till våra har den fortgående återställelsen av allting bringat upplysning om nödvändigheten av prästadömets myndighet och makt i att hjälpa både män och kvinnor utföra sina gudomligt tilldelade ansvar. Nyligen har vi undervisats om att kvinnor som avskiljs under ledning av någon som har prästadömets nycklar verkar med prästadömets myndighet i sina ämbeten. 8
I oktober 2019 lärde president Russell M. Nelson att kvinnor som begåvats i templet har prästadömets kraft i sina liv och hem när de håller de heliga förbund de ingått med Gud. 9 Han förklarade att ”himlarna är precis lika öppna för kvinnor som har begåvats med prästadömets kraft som för män som bär prästadömet.” Och han uppmanade varje syster att ”rikligt dra nytta av Frälsarens kraft till att hjälpa era familjer och andra ni älskar”. 10
Så vad innebär det för dig och mig? Hur förändras våra liv av att vi förstår prästadömets myndighet och kraft? En av nycklarna är att förstå att när kvinnor och män arbetar tillsammans åstadkommer vi mycket mer än vi gör när vi arbetar var för sig. 11 Vi har kompletterande, inte konkurrerande, roller. Även om kvinnor inte ordineras till ett ämbete inom prästadömet välsignas kvinnor, som nämnts tidigare, med prästadömets kraft när de håller sina förbund, och de verkar med prästadömets myndighet när de avskiljs till ett ämbete.
En vacker augustidag hade jag förmånen att sätta mig ner med president Russell M. Nelson i Joseph och Emma Smiths rekonstruerade hem i Harmony i Pennsylvania, nära platsen där det aronska prästadömet återställdes i vår tid. Under vårt samtal pratade president Nelson om den viktiga roll kvinnor spelat i återställelsen.
President Nelson: ”En av de viktigaste aspekter jag blir påmind om när jag kommer till den här platsen för prästadömets återställelse är den viktiga roll som kvinnor har spelat i återställelsen.
När Joseph först började översätta Mormons bok, vem skrev då? Han skrev lite själv, men inte mycket. Emma ryckte in.
Och sedan tänker jag på hur Joseph gick in i skogen för att be nära deras hem i Palmyra, New York. Vart gick han? Han gick till den heliga lunden. Varför gick han dit? För att det var dit hans mamma gick när hon ville be.
Det är bara två av de kvinnor som spelade nyckelroller i prästadömets återställelse och i kyrkans återställelse. Utan tvekan kan vi säga att våra fruar är precis lika viktiga i dag som de var då. Naturligtvis är de det.”
Liksom Emma och Lucy och Joseph är vi som mest effektiva när vi är villiga att lära av varandra och är eniga i vårt mål att bli Jesu Kristi lärjungar och hjälpa andra längs samma stig.
Vi har lärts att ”prästadömet välsignar Guds barns liv på otaliga sätt. … Sista dagars heliga kvinnor och män går framåt med prästadömets kraft och myndighet i sina ämbeten i kyrkan, i templets förrättningar, i familjerelationerna och genom individuellt tjänande i det tysta. Detta ömsesidiga beroende mellan män och kvinnor i att utföra Guds arbete genom hans kraft är centralt i Jesu Kristi evangelium, som återställdes genom profeten Joseph Smith.” 12
Enighet är nödvändigt för det gudomliga verk som vi har förmånen och kallet att utföra, men det sker inte av sig självt. Det krävs ansträngning och tid att verkligen rådgöra med varandra – att lyssna på varandra, förstå andras synpunkter och delge erfarenheter – men det resulterar i fler inspirerade beslut. Både i hemmet och i våra ansvar i kyrkan är det effektivaste sättet att uppfylla vår gudomliga potential att arbeta tillsammans, välsignade genom prästadömets myndighet i våra olika men kompletterande roller.
Hur ser detta partnerskap ut i förbundskvinnors liv i dag? Låt mig ge ett exempel.
Alison och John hade ett unikt partnerskap. De tävlade på tandemcykel, i långa och korta lopp. För att tävla framgångsrikt på detta fordon måste de två vara i harmoni. De måste luta sig åt samma håll vid rätt tidpunkt. Den ene får inte dominera den andre, utan de måste kommunicera tydligt och göra sin del, var och en. Piloten, den främre cyklisten, har kontroll över när de ska bromsa och när de ska stå upp. Stokern, den bakre cyklisten, måste vara uppmärksam på vad som sker och vara redo att ge extra kraft om de hamnar efter lite eller ta det lugnare om de kommer för nära andra cyklister. De måste stötta varandra för att gå framåt och nå sitt mål.
Alison förklarar: ”I början sa den av oss som var pilot ’stå’ när vi behövde stå och ’bromsa’ när vi behövde sluta trampa. Efter ett tag lärde sig stokern att märka när piloten skulle till att stå eller bromsa, och ingen behövde säga något. Vi lärde oss att vara i samklang med varandra och märkte när den ena kämpade, och [då] försökte den andra att kompensera. Det handlar egentligen om tillit och att arbeta tillsammans.” 13
John och Alison var eniga, inte bara när de cyklade, utan de var eniga i sitt äktenskap också. Båda brydde sig mer om den andres lycka än sin egen, båda letade efter det goda i varandra och arbetade på att övervinna det mindre goda i sig själva. De turades om att leda och turades om att ge mer när den andra parten hade det svårt. Båda värdesatte den andres bidrag och fann bättre svar på sina utmaningar när de slog ihop sina talanger och resurser. De är verkligen bundna vid varandra genom kristuslik kärlek.
Det är livsviktigt att vi blir mer i samklang med det gudomliga samarbetsmönstret i denna tid då ”jag först”-budskap omger oss. Kvinnor har distinkta, gudomliga gåvor 14 och ges unika ansvar, men dessa är inte mer – eller mindre – viktiga än mäns gåvor och ansvar. Alla är ämnade och behövs för att genomföra vår himmelske Faders gudomliga plan att ge vart och ett av hans barn de bästa möjligheterna att uppfylla sin gudomliga potential.
I dag behöver vi att ”kvinnor som har modet och visionen som vår moder Eva hade” 15 går ihop med sina bröder för att föra själar till Kristus. 16 Män behöver vara sanna partners snarare än att anta att de ensamma bär ansvaret eller vara ”låtsaspartners” medan kvinnorna gör det mesta av arbetet. Kvinnor måste vara villiga att ”stiga fram [och] inta [sin] rättmätiga och behövda plats” 17 som partners snarare än att tro att de måste göra allt själva eller bli tillsagda vad de ska göra. 18
Att se kvinnor som viktiga deltagare handlar inte om att skapa jämlikhet utan om att förstå doktrinär sanning. Snarare än att grunda ett program för att få det att hända kan vi arbeta aktivt för att värdesätta kvinnor på Guds sätt: som nödvändiga partners i frälsnings- och upphöjelseverket.
Är vi redo? Ska vi sträva efter att övervinna kulturella fördomar och i stället omfamna gudomliga mönster och vanor baserade på grundläggande lära? President Russell M. Nelson uppmanar oss att gå ”arm i arm … i detta heliga arbete … [för att] förbereda världen för Herrens andra ankomst”. 19 När vi gör det lär vi oss att värdera varje individs bidrag och att öka den effektivitet med vilken vi uppfyller våra gudomliga roller. Vi kommer att känna större glädje än vi någonsin har upplevt.
Må var och en av oss välja att bli enade på Herrens inspirerade sätt för att hjälpa hans verk gå framåt. I vår älskade Frälsares, Jesu Kristi, namn, amen.