2020
Jag valde att stanna kvar. Så här kan du hjälpa någon annan att stanna kvar också
September 2020

Endast digitalt: Unga vuxna

Jag valde att stanna kvar. Så här kan du hjälpa någon annan att stanna kvar också

Shantelle Avery

Jag har kämpat med depression och självmordstankar. Och så här hjälpte andra mig framgångsrikt att stanna kvar.

Fjorton gånger.

Fjorton gånger har något i min hjärna slagit slint och fått mig tro att jag inte kan fortsätta. Varje gång har det varit smärtsamt, men ändå fyllt av livräddande underverk.

En av de vanligaste frågorna folk ställer när de får höra om min kamp är: ”Vad kan jag göra för att hjälpa dig?” I ett försök att besvara den frågan och för att hjälpa andra i deras strävan att ge stöd, vill jag dela den här listan på de 14 mest hjälpsamma saker andra har gjort för mig och som har gett mig kraft att stanna kvar.

  1. Säkerställ personens omedelbara säkerhet. När jag har sträckt mig ut för att få hjälp har andra reagerat snabbt genom att ställa frågor som ”Är du ensam just nu?” ”Funderar du på att göra något?” ”Kan jag komma och prata?” De här frågorna gör det möjligt för dem att bedöma vad som pågår och avgöra om de behöver ingripa.

  2. Se till att personen inte är ensam. Att vara ensam gör bara att tankarna och känslorna blir värre tills de känns helt outhärdliga. I mina svaga stunder ingrep släkt och vänner genom att antingen komma hem till mig för att vara hos mig eller genom att hämta mig så att jag kunde vara hos dem.

  3. Uttryck kärlek. De tre enkla orden ”Jag älskar dig” betyder: ”Jag behöver dig och vill att du ska stanna kvar. Om du försvann skulle det smärta mig, så snälla släpp inte taget.” De här orden stärker mig och bidrar till min förmåga att stå ut.

  4. Lova personen att det kommer att bli bättre. I mina mörkaste stunder blir jag helt förblindad av depressionen. När någon påminner mig om att det finns hopp och att det jag känner nu inte är det jag kommer att känna för alltid, får jag något att hålla taget om igen. Jag kan inte förstå att någonting möjligtvis skulle kunna bli bättre, men jag kan lita på någon annans hopp.

  5. Ge varma kramar. Sådan fysisk kontakt ger omedelbar tröst åt mitt värkande hjärta. Omsluten i någon annans famn känner jag mig trygg, och den överväldigande sorgen och rädslan sjunker undan för en liten stund.

  6. Hjälp personen med hans eller hennes fysiska behov. När det känns som om hela min värld rasar samman är det svårt att ta hand om mina grundläggande behov. Min man lagar mat åt mig, påminner mig om att dricka vatten och hjälper mig göra vad som krävs för en god natts sömn. De här grundläggande behoven har direkt koppling till skötseln av vår psykiska hälsa.

  7. Upprepa ”Jag kommer inte sluta att älska dig. Du är inte en börda.” I mina svåraste stunder kan jag inte höra nog med gånger att jag inte kommer att förlora alla omkring mig om jag ber om hjälp.

  8. Var tillgänglig för att lyssna och prata. När jag omsluts av mörker är det miljoner av tankar som virvlar i hjärnan på mig. Ibland hjälper samtal mig att inse att de där tankarna inte är rationella. Andra gånger är det i andras svar som jag finner klarhet och frid.

  9. Påminn personen om att man bara behöver ta en dag i sänder, eller en minut i sänder. När jag är djupt deprimerad kan jag inte vara närvarande i nuet hur jag än försöker. Allt jag måste göra i framtiden fyller mina tankar på en och samma gång. Att ha någon som påminner mig om att släppa taget om allt det där lindrar en del av stressen.

  10. Få personen att lova att han eller hon ska stanna kvar och fortsätta be om hjälp. Löften är kraftfulla. Att högt säga: ”Jag lovar att jag inte ska göra något”, ger en otrolig styrka. Helt ärligt är det väldigt svårt att säga de orden i de värsta stunderna, men när jag väl har sagt det vet jag att jag inte får ge upp. Jag vet att jag inte får bryta mitt löfte.

  11. Hjälp personen få den fysiska, känslomässiga, professionella och andliga hjälpen som behövs, inklusive att få en prästadömsvälsignelse, träffa biskopen, besöka en läkare eller terapeut eller åka in till sjukhuset, om det behövs.

  12. Visa ditt förtroende för personen. Någon sa en gång till mig: ”Du har nått botten flera gånger förut och tog dig upp igen varje gång. Du klarar det en gång till.” En annan vän försäkrade mig: ”Du kommer inte att göra något. Du klarar det här.” Deras tro på mig ger mig styrka. Den hjälper mig inse att jag är starkare än depressionen.

  13. Påminn personen om att du skulle bli ledsen om han eller hon försvann. Det här hjälper mig att tänka utanför mig själv och komma ihåg dem jag älskar och hur det skulle smärta dem om jag gick bort.

  14. Hjälp personen inse att det alltid är möjligt att läka. Något av det mest tröstande någon sa till mig var: ”Det har inte gått för långt. Det kan inte ha gått för långt om du fortfarande är här.” Jag tänker ofta på det nu, särskilt när lögnerna i mina tankar säger att jag är för trasig för att kunna läka.

Även om de senaste åren har prövat min tro och tänjt ut min själ har jag även fått uppleva underverk. Mitt liv har förändrats av de otaliga, mäktiga exemplen jag sett på ”att sörja med dem som sörjer … och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:9). Jag har lärt mig känna medlidande och förståelse när mina ögon har öppnats för andras utmaningar och när jag har fått kontakt med deras brustna hjärtan på underbara sätt. Jag hämtar hopp från syster Reyna I. Aburtos ord: ”Jag vittnar för er om att ’i köld, i sol’ blir Herren kvar hos oss, att vårt lidande kan ’[uppslukas] av glädjen i Kristus’ och att ’det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra’” (”I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar”, Liahona, nov. 2019, s. 59).

Jag har sett hur Jesu Kristi läkande kraft har verkat i mitt liv, gett mig styrka att stå ut och förmåga att finna läkedom. Du kan vara den som hjälper någon annan finna styrkan att stanna kvar.