Ett oskickat besvarat brev
Jag lade märke till brevet i min skriftväska och öppnade det. Jag är så glad att jag inte skickade det!
Illustration David Green
Mina underbara föräldrar välkomnade i snabb följd fyra söner och mig, sin enda dotter, i sitt hem. Vi har alltid stått varandra nära i hjärtat, ännu mer än i ålder. Vi har stöttat varandra och har många kära minnen av den tid vi har tillbringat tillsammans. Vi har alltid varit så goda vänner!
Därför kände jag mig helt förkrossad när en av mina bröder valde att ta sitt liv. Jag var rädd att mitt hjärta inte skulle klara av smärtan – smärta är egentligen inte rätt ord. Det finns inget ord som är starkt nog att förmedla den hemska upplevelsen av att förlora en närstående som begått självmord. Det vänder ens värld upp och ner.
Jag litade till Herren som hjälpte mig ta hand om min familj och sköta andra åtaganden medan jag i min själs vånda försökte hantera frågorna om min bror och hans död.
När jag bad Herren om hjälp kände jag mig manad att skriva mina frågor i ett brev till profeten. Jag kände verkligen att mina frågor var så stora och djupa att bara en profet skulle kunna svara på dem, men visste att det förmodligen inte var nödvändigt att skicka ett brev till profeten. Jag tvekade men mindes sedan hur bra det hade gått när jag följde tidigare maningar.
Så jag skrev ett tårfyllt brev till president Russell M. Nelson. Jag skrev om hur jag kände och att jag skulle kunna gå vidare om jag bara visste svaren på frågorna som virvlade runt i huvudet. Jag avslutade brevet, lade det i ett kuvert, adresserade det till president Nelson och stoppade ner det i min skriftväska.
Jag glömde bort brevet. Jag lade märke till det i skriftväskan en tid senare och öppnade det. När jag läste igenom brevet insåg jag att jag genom tro och skriftstudier, bön, tempelbesök och tålamod hade blivit ledd av den Helige Anden till svaren på varenda fråga som jag hade skrivit ner! Jag kände mig nära Frälsaren och hans kärlek.
Jag är så glad att jag inte skickade brevet! I stället fick jag betydelsefulla upplevelser som återigen visade mig att Herren värdesätter mig och alla sina barn enskilt, och att han vägleder oss.
En gång trodde jag att mina frågor var så komplicerade att bara en profet kunde besvara dem, men jag har lärt mig att Frälsarens ord är sanna: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er” (Joh. 14:18).