Även om allas familjesituationer är unika på något sätt innehåller ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” eviga principer som utgör ideal att eftertrakta i vår strävan att nå vår gudomliga potential. Följande sidor innehåller insikter som kan hjälpa oss att bättre förstå de inspirerade principerna i tillkännagivandet om familjen. Om vi tillämpar de här principerna på våra omständigheter så gott vi kan, blir vi välsignade när vi strävar framåt mot evigt liv.
1. Var och en av oss är en del av en evig familj med ett gudomligt syfte
Oavsett hur vår familj här på jorden ser ut är vi var och en ”en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar” som älskar oss. Som en del av den här eviga familjen är det vårt gudomliga syfte att ”utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå [vår] gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv”. (Om inget annat anges är citaten hämtade från ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”.)
Vi har alla en gudomlig natur och bestämmelse
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Rom. 8:16–17).
2. Vår jordiska familj hjälper oss nå vår eviga bestämmelse
Gud gav oss familjer för att hjälpa oss lära och växa i vår strävan att ”utvecklas mot fullkomlighet” och ärva evigt liv. ”Familjen har en central roll i Skaparens plan”, och även om ingen familj är fullkomlig kan Gud hjälpa oss utvecklas med den familj vi har.
Min familj var tillräcklig för hans avsikter
Miranda Gaubatz, Utah, USA
Min familj är inte vad man skulle kalla ”idealfamiljen”. Mina föräldrar separerade när jag just hade fyllt 11 år, så jag växte upp med en hårt arbetande, hängiven ensamstående mamma. Det kändes som om vi stack ut på sakramentsmötet.
Jag minns hur jag som tonåring satt på en lektion om ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” och blev rörd när jag hörde en ungdomsledare vittna om familjen, och att jag fick ett eget vittnesbörd om att min lilla familj var godkänd av himlen och kunde ge mig allt jag behövde i den här jordiska tillvaron.
Men trots den vetskapen drog jag mig för att gå den obligatoriska kursen Eviga familjer några år senare på Brigham Young University. Jag ville inte genomlida lektion efter lektion med att höra om min ”inte-precis-idealiska” familj. Men min lärare inledde vår första lektion med de här orden: ”Vi predikar om idealet men lever i verkligheten och litar på att Frälsarens försoning fyller i glappet.”
Jag vet att familjen har en central roll i vår himmelske Faders plan. Till och med familjer som inte når upp till idealet, som jag upplevde det som tonåring, kan hjälpa oss lära och växa. Frälsaren själv växte upp med en jordisk styvfar. Jag är så tacksam för att Jesus Kristus kan ta våra ”knappast idealiska” familjer och göra dem tillräckliga för att uppfylla hans avsikter med oss.
3. ”Familj” kan innebära mer än bara föräldrar och barn
Många olika familjerelationer kan utgöra heliga förvaltarskap. Bröder, systrar, mostrar, fastrar, mor- och farbröder, kusiner, ingifta släktingar och andra kan ha ett unikt inflytande. ”Släktingar bör vid behov ge hjälp och stöd.” När dessa familjeband främjas kan de leda till behövligt stöd och bli värdefulla relationer.
Du kan vara till nytta och glädje för din familj i många olika roller
Syster Sharon Eubank, första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap
Skrifterna är fulla av exempel på rättfärdiga män och kvinnor som gjorde stor skillnad i sina släktingars liv. Abraham förändrade Lots liv som hans farbror. Josef av Egypten räddade sina bröder och deras familjer. Som vuxna var systrarna Maria och Marta till hjälp och glädje för varandra och för sin bror Lasarus. Som svärdotter försörjde Rut Noomi och välsignades sedan i sin tur för evigt tack vare Noomis råd. Elisabet och Maria stöttade varandra som kusiner genom utmaningarna med sina graviditeter. Till och med Zoram, som inte var blodssläkting, var ett sådant trofast stöd för Nephi att han och hans barn upptogs i familjen som om de vore släkt. Den här bredare synen på familjen är så viktig för så många som har så mycket att ge men känner sig utanför för att de inte har den kärnfamilj de vill ha.
4. Du kan göra skillnad genom att starta eller återupprätta en evig familj
”Heliga förrättningar och förbund i heliga tempel gör det möjligt för enskilda personer att återvända till Guds närhet, och för familjer att vara tillsammans för evigt.” Olyckligtvis slutar äktenskap ibland med skilsmässa, familjer splittras eller länkarna i en evig familjs kedja bryts. Genom dessa ”heliga förrättningar och förbund” är det ”möjligt för enskilda personer att återvända till Guds närhet” oavsett deras familjesituation. Med Guds hjälp kan du, genom att ingå och hålla dessa heliga förbund efter bästa förmåga, skapa, reparera eller stärka din familj, med förhoppningen om att en dag förenas med dem för evigt.
5. Äktenskapet är ett partnerskap som kräver tro och böner
Tillkännagivandet om familjen gör gällande att män och hustrur är ”skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar”. Men att verkligen bli sanna livskamrater i äktenskapet kan vara en utmaning. Vår uppfostran, kultur, utbildning, ekonomiska situation, våra upplevelser med mera kan påverka vårt sätt att hantera relationer och sköta vår familj. Tillkännagivandet lär att ”framgångsrika äktenskap och familjer” skapas genom tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek och andra principer när vi rådgör och arbetar tillsammans för att möta behoven i våra individuella omständigheter.
6. Möjligheten att bli förälder är en del av Guds plan för hur vi ska bli som han
Ett sätt för oss att bli mer som våra himmelska föräldrar är genom möjligheten att själva uppleva föräldraskapet. ”Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar.” Även om vi kanske inte gifter oss och får barn enligt vår egen plan, betyder det inte att det inte utgör en del av Guds plan. Detta att förbereda sig i tro och vänta på Herren är för många av oss en viktig del av vår utveckling mot att ”bli”.
Ofruktsamhet och vår församlingsfamilj
John McMullin, Alberta, Kanada
Min fru Gennie och jag hade alltid velat ha massor av barn. Alltid. Men efter att ha försökt i ett år ställdes vi inför den medicinska definitionen på ofruktsamhet.
Först bad vi en hel del. Varje kväll fattade vi varandras händer och bad vår himmelske Fader välsigna oss med det barn vi hade förberett oss för i hela vårt liv. Vi fastade varje månad, ibland oftare. För varje månad som vi inte blev gravida blev det svårare. Förutom att det inte kom något barn till oss att älska, verkade det inte komma något svar på våra böner. Det kändes som om Gud hade hört oss be om något vi velat ha hela livet, och att han hade sagt nej.
Vi började ifrågasätta vår värdighet. Det var lätt att tro att han undanhållit oss sina andebarn så att de kunde födas i trofastare hem.
Att gå till kyrkan blev svårt. Det var svårt att höra om hur andras böner blivit besvarade, och hur mycket vår himmelske Fader älskade dem.
Vi kämpade vidare av två anledningar. För det första hade vi slutit förbund med Herren och varandra när vi beseglades i templet. Vi tillhörde varandra och vi var fast beslutna att vara tillsammans både nu och i evigheten.
Den andra var vår församlingsfamilj. Vi var välsignade med ledare som hade egna erfarenheter av ofruktsamhet. Gennie hade en stödsyster som också hade upplevt ofruktsamhet och hade pratat öppet om svårigheterna med att vara barnlös i kyrkan. Vi hade det svårt, men vi kände till andra i vår gemenskap i kyrkan som hade utkämpat samma kamp.
Vi har fortfarande inte så många svar. Vi har fortfarande inga barn, inte ens efter att ha fått medicinsk behandling. Vi vet inte vad vår himmelske Fader har för anledningar, men eftersom vi har våra förbund och eftersom vi har en församlingsfamilj som omfamnat och stöttat oss, har vi fått tid att utveckla mer tålamod och tro (se Hebr. 12:12–13).
Vi ser fram emot att bli föräldrar. Och medan vi inväntar den glädjerika dagen känner vi att vi hör hemma här i kyrkan.
7. Kraften att skapa liv är något som Gud ger oss och värnar om
I tillkännagivandet står det att Herrens apostlar ”bekräftar livets helgd”. Eftersom livet är heligt har Gud gett bud som handlar om att ge och ta liv. Vår inställning till den kraften får långtgående positiva eller negativa följder för oss själva och för samhället.
8. En förälders ansvar är gudagivet
För att hjälpa oss bli som Gud, har han gett många av oss både möjligheten till föräldraskap och dess ansvar. Vi står ansvariga inför honom för ”hur [vi] uppfyller dessa plikter”. Men vi kan också räkna med hans hjälp med att söka lycka och framgång i äktenskapet och familjelivet i vår strävan att fostra våra barn i kärlek och rättfärdighet och stötta dem genom deras utmaningar.
9. Vi kan stå upp för Guds plan för sin familj
Alltsedan före världens skapelse har vår roll varit att främja Faderns plan för sin familj och skydda den mot sönderfall inifrån och attacker utifrån. ”Vi uppmanar ansvariga samhällsmedborgare, regeringar och myndigheter överallt att verka aktivt för att bevara och stärka familjen som samhällets grundläggande enhet.” Att förstå varför och hur är nödvändigt.