Vi stod inför parlamentet
Min man och jag bodde i Nya Zeeland år 2012 när parlamentet debatterade ett lagförslag som skulle omdefiniera äktenskapet och familjen. Vi läste lagförslaget och kände oro för hur det skulle påverka religionsfriheten och moderskapets, faderskapets och äktenskapets helgd.
Som en del av processen inbjöd parlamentet alla i landet att skicka in sina åsikter om lagförslaget. Vi visste att Herrens lära om äktenskapet och familjen var tydlig i den här saken och kände att vi behövde göra våra röster hörda. Vi lade märke till en ruta på blanketten som vi kunde kryssa i om vi var villiga att stå inför parlamentet och försvara vår ståndpunkt. Min man och jag såg på varandra och sa: ”Vi kryssar i rutan!”
Flera månader senare fick vi besked om att vi hade utvalts att uttala oss inför en parlamentskommitté. Efter mycket fasta och bön kände min man inspiration att framföra några tankar från äldste Dieter F. Uchtdorf1, och jag kände mig starkt manad att gå tillbaka till tillfället då president Gordon B. Hinckley (1910–2008) presenterade ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” på Hjälpföreningens möte på generalkonferensen 19952. Vi kände båda att vi fick vägledning om vad vi skulle säga, det gick inte att förneka. Vi visste också att det skulle bli mycket svårt. Men vi bestämde oss för att lägga allt i Guds händer och säga: ”Jag går vart du kallar mig; jag går ditt ord att förkunna, o Herre kär”,3 även om det kanske inte skulle bli populärt. Vi brydde oss mer om vad som skulle upptecknas i himlen än vad som skulle upptecknas i parlamentet.
När dagen kom och de läste upp våra namn, sa de att vi hade valmöjligheten att träda fram var för sig eller tillsammans. Genast tänkte vi: Vilken symbolik! Självklart ska vi gå upp och försvara läran om familjen tillsammans.
När vi hade uttalat oss började parlamentsmedlemmar ställa frågor. De verkade inte tycka om det vi sagt, och att besvara deras frågor var inte lätt. Så småningom var vår tid ute, men innan vi gick därifrån gav vi var och en av parlamentsmedlemmarna och pressen ett exemplar av våra uttalanden och ett exemplar av ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”.
Det här var en svår upplevelse men den förändrade livet för oss. Vi insåg att det är möjligt (och nödvändigt) att prata med andra om Herrens lära angående äktenskapet och familjen – och att det kan göras med mod, tydlighet och vänlighet. Vårt förhållande till vår himmelske Fader har stärkts och våra vittnesbörd om läran om familjen har vuxit. Vi vittnar om de enorma välsignelserna och glädjen vi fått till följd av den här upplevelsen.