En glädjens fullhet
Det är svårt att beskriva den otroliga glädje som fyllde min själ när jag lämnade kliniken den dagen.
Medan jag satt i väntrummet på kliniken lade jag märke till en mamma och hennes dotter. Barnet bar en ansiktsmask och hostade flera gånger. Hennes ögon var insjunkna och ansiktet var blekt. Jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne. Hennes mamma såg utmattad ut.
Väntrummet var litet, så jag hörde allt hon sa. Efter att hon hade betalat besöksavgiften påminde receptionisten henne om en försenad betalning som var mer än dubbelt så stor som den nuvarande besöksavgiften.
Kvinnan förklarade, medan hon kämpade för att kontrollera sina känslor, att hon inte hade några pengar över förrän nästkommande månad. Hon sa att hon knappt hade tillräckligt för att betala hyran. Receptionisten sa att hon borde försöka betala restbeloppet så fort som möjligt. Kvinnan och hennes barn visades sedan snabbt in på mottagningen.
När jag sätt där kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och hennes omständigheter. Jag är inte det minsta förmögen, men när jag tänkte på hur god Herren har varit mot mig och min familj så kände jag en överväldigande önskan att hjälpa kvinnan och hennes dotter.
Medan jag gick fram till receptionisten undrade jag om det var möjligt att göra det jag önskade. Jag förklarade att jag hade hört om kvinnans dilemma och ville betala hennes kvarstående utgifter. Receptionisten blev förvånad men också förtjust över att kunna tillmötesgå min begäran.
Jag bad henne berätta för kvinnan att hennes skuld hade betalats och att hon inte längre behövde oroa sig över den. Jag bad också receptionisten att inte berätta vem som hade betalat den. Sedan betalade jag skulden och fortsatte att vänta på min tur. Jag såg inte kvinnan eller hennes dotter igen, men jag bad om att de snart skulle få det bättre.
Det är svårt att beskriva den otroliga glädje som fyllde min själ när jag lämnade kliniken den dagen. Det är inte att undra på att Frälsaren talar om en glädjens fullhet (se L&F 11:13). Mer än någonsin tidigare visste jag att jag ville bli mer som min Frälsare och känna mer av den glädje som kommer av att tjäna honom.