Förlåtelsens gåva
Äldste Neil L. Andersen
i de tolv apostlarnas kvorum
Frälsaren står med öppna armar för att förlåta alla som uppriktigt omvänder sig från sina synder och kommer till honom.
Kom till mig, av Eva Koleva Timothy
Bestående glädje och lycka kommer genom tro på vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Allt som är gott och vackert och allt som är heligt kommer från dem. Det omfattar förlåtelse, vilken uppfriskar våra själar och bekräftar var vi står inför dem.
I föruttillvaron gladdes vi åt möjligheten att komma till jorden, få en dödlig kropp och bli mer som vår himmelske Fader (se Job 38:4–7). Vi visste dock att vi skulle uppleva besvikelse, sjukdom, smärta, orättvisa, frestelse och synd.
Dessa utmaningar förutsågs i Faderns återlösningsplan och han kallade sin enfödde Son att vara vår Återlösare och Frälsare. Jesus Kristus skulle komma till jorden som ingen annan och genom sin rättfärdighet skulle han krossa dödens bojor. När vi väljer att följa honom och omvända oss från våra synder avlägsnar han, genom sin oändliga försoning våra misstag och synder som upptecknats i livets bok.
Bön och tro
Vår omvändelse, åtföljd av förlåtelse från världens Frälsare, utgör grunden för våra böner och ansträngningar att återvända till vårt himmelska hem. För var och en av oss som har tro på Jesus Kristus kombineras våra dagliga böner, våra ansträngningar att följa Frälsaren och vårt regelbundna deltagande av sakramentet då vi villigt tar på oss hans namn med vår önskan att lämna världens dragningskraft bakom oss och komma närmare vår Frälsare ett steg i taget.
Som äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade: ”Om vi väljer … lärjungeskapets kurs, kommer vi att … gå från vad som från början kanske bara var ett erkännande av Jesus till en beundran av Jesus och vidare till en dyrkan av Jesus och slutligen till ett försök att efterlikna Jesus. I denna strävandeprocess att bli mer lik honom … måste vi vara inriktade på kontinuerlig omvändelse.”1
Omvändelse blir en kontinuerlig tanke, en kontinuerlig ansträngning. President Russell M. Nelson har sagt:
”Inget är mer befriande, mer förädlande eller mer avgörande för vår personliga utveckling än regelbunden, daglig inriktning på omvändelse. …
Upplev den stärkande kraften i daglig omvändelse – av att göra och bli lite bättre varje dag.”2
I bönen granskar vi dagens händelser och frågar: ”Var såg jag Herrens hand i mitt liv? På vilket sätt visade mina handlingar på ärlighet och osjälviskhet? Kunde jag ha gjort mer? Vilka tankar och känslor behöver jag kontrollera? Hur kunde jag ha följt Frälsarens exempel på ett bättre sätt? Hur kunde jag ha varit vänligare, mer kärleksfull, mer förlåtande och mer barmhärtig mot andra? På vilka sätt var jag mindre än min himmelske Fader skulle vilja att jag var?”
Sedan tar vi en paus och lyssnar. Våra personliga böner öppnar fönstret för personlig uppenbarelse från vår himmelske Fader.
Med tro på Jesus Kristus erkänner vi öppet våra misstag, försumligheter och obetänksamma handlingar mot andra för vår himmelske Fader. Vi ber ödmjukt om förlåtelse, lyssnar på Andens tysta viskningar och lovar vår himmelske Fader att vi kommer att vara mer uppmärksamma på det vi kan förbättra. Vi erkänner våra synder och överger dem (se L&F 58:43). Vi återställer det vi kan återställa till dem som vi har skadat eller förolämpat. Det kan vara en ursäkt till en make/maka eller ett barn, ett meddelande till en vän eller arbetskamrat eller ett beslut att följa en andlig maning som vi har försummat.
När vi tar del av sakramentet och besöker templet regelbundet när så är möjligt ökar och stärks vår tro på Jesus Kristus och vår önskan att följa honom.
Se på ängens liljor, av Eva Koleva Timothy
”Kom till mig”
Det är fantastiskt hur ofta den uppståndne Frälsaren Jesus Kristus kopplar ordet ”omvändelse” till orden ”kom till mig” i 3 Nephi.
”[Omvänd] er från era synder och [kom] till mig med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” (3 Ne. 12:19; betoning tillagd).
”Ångra era synder och bli omvända. …
Om ni kommer till mig ska ni få evigt liv. Se, min barmhärtighets arm är utsträckt mot er, och den som kommer tar jag emot. Och välsignade är de som kommer till mig” (3 Ne. 9:13–14; betoning tillagd).
”Den som omvänder sig och kommer till mig som ett litet barn ska jag därför ta emot. … Omvänd er därför och kom till mig, ni jordens ändar, och bli frälsta” (3 Ne. 9:22; betoning tillagd).
Jesus talade också om dem som av eget val eller på grund av vissa omständigheter inte längre går till platser för gudsdyrkan. Han sa: ”Ni ska fortsätta betjäna sådana, för ni vet inte om de inte kommer att återvända och omvända sig och komma till mig med helhjärtat uppsåt, så att jag kan hela dem” (3 Ne. 18:32; betoning tillagd).
President Nelson har sagt: ”Jesus Kristus … står med öppna armar med hopp om och villighet att hela, förlåta, rena, stärka, förädla och helga oss.”3
Vi vill naturligtvis göra allt vi kan. Vår ånger, vår vilja att förändras och vårt krossade hjärta, botfärdiga ande och sorg efter Guds vilja är alla viktiga. Vi kommer att ha en önskan att ändra vårt beteende och gottgöra dem som vi har skadat.
Kärleken till den enskilde, av Eva Koleva Timothy
Förlåtelse är en gåva
Vi måste dock minnas att förlåtelsens gudomliga gåva aldrig kan förtjänas, den kan bara tas emot. Ja, bud måste hållas och förrättningar följas för att motta förlåtelse, men personliga ansträngningar – oavsett hur stora de är – bleknar i jämförelse med återlösningens pris. Faktum är att ingen jämförelse kan göras.
Förlåtelse är en gåva och den enda som kan ge den gåvan är Jesus Kristus, världens Återlösare och Frälsare (se Rom. 5:1–12 och särskilt vers 15–18; se även Rom. 6:23; 2 Kor. 9:15; Ef. 2:8). Han erbjuder sin ovärderliga gåva villigt till alla som vänder sig till honom för att ta emot den (se L&F 88:33).
Som president Nelson har sagt: ”[Frälsarens] försoning [kan] återlösa varje själ från den personliga överträdelsens straff på villkor som han [har fastställt].”4
Låt oss glädjas över färden! Vår himmelske Fader har gett oss dessa sanna ord: ”Om ni omvänder er och inte förhärdar era hjärtan så ska jag förbarma mig över er genom min enfödde Son. … [Och ni] kan därför göra anspråk på barmhärtigheten genom min enfödde Son till [era] synders förlåtelse, och [ni] ska ingå i min vila” (Alma 12:33–34).
Som en av Herrens apostlar lovar jag att dessa ord från vår Fader är sanna. När ni anammar dem i era liv kommer Frälsaren alltid att forma den gudomliga bestämmelse som väntar er.