Styrkan att fortsätta framåt
Jag kände mig ovärdig och var så fylld av ilska. Vad kunde jag göra för att gå vidare?
När jag och min man förlorade vårt första barn sa läkarna att jag aldrig skulle kunna få barn. Jag kände mig helt förkrossad. Jag sörjde och behövde få svar. Min man sörjde också. Vi bad och visste hur viktigt det var att vara en evig familj. Så småningom beseglades vi i templet i Los Angeles i Kalifornien.
Jag försökte fortfarande förstå varför vi hade drabbats av denna förlust när jag kom ihåg min patriarkaliska välsignelse. Jag började läsa min välsignelse och hittade ett stycke som jag helt hade glömt. Där stod det att jag skulle välsignas med söner och döttrar. Jag tänkte att det måste vara något fel med det läkarna hade sagt till mig. Jag gick till läkaren och fick åter höra att jag inte skulle kunna föda ett barn.
Omkring fem år efter att vi hade förlorat vårt barn bestämde vi oss för att göra en provrörsbefruktning. Vid första besöket visade graviditetstestet ett positivt resultat. Jag kunde inte tro det. De gjorde fler tester och bekräftade att jag redan var gravid. Nio månader senare välkomnade vi vår dotter till familjen. Jag är nu mamma till fyra otroliga barn.
Ännu en prövning kom för flera år sedan då jag och min man skilde oss. Det kom som en chock för mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag trodde att vi hade en perfekt liten familj. Vid den tiden gick jag också på tandläkarhögskolan. Jag slutade skolan för att fokusera på mina barn. Jag tycker att det var det bästa beslutet. Jag ångrar det inte alls. Men jag kände mycket ilska. Hur kan någon bara lämna ett äktenskap och fyra underbara barn?
Jag var också livrädd för vad som skulle hända med mig och barnen. Jag grät och kände panik, och jag undrade om de fortfarande var beseglade till mig. Jag pratade med min biskop och han sa att min himmelske Fader har lovat att vi är beseglade för evigt, men vår handlingsfrihet avgör om vi kommer att vara tillsammans för alltid. Det gjorde mig så lättad att veta att mina barn var fortfarande beseglade till mig.
Men jag var fortfarande arg och tyckte inte att jag var värdig att besöka templet. Hur kan man besöka templet med så mycket ilska? Jag ville heller inte besöka templet eftersom jag är frånskild. Det kändes som att jag inte förtjänade det, för det var meningen att jag fortfarande skulle vara gift.
Jag pratade med min biskop igen och han sa att Satan inte vill att jag besöker templet igen. Han vill att jag ska känna mig bedrövad och ovärdig. Det var underbart när jag väl besökte templet igen. Att besöka templet fick mig att må bättre och känna mig starkare. Att veta att min himmelske Fader hjälper mig att vara mamma, att jag inte är ensam och att han aldrig kommer att överge mig eller min familj ger mig så mycket kraft. Nu ser jag till att min tempelrekommendation alltid är aktiv.
”Jag vet att jag bara behöver fortsätta framåt och komma närmare min himmelske Fader varje dag. Det är på det sättet jag kommer att vara med mina barn för evigt.”
Trots att deras pappa är inte längre är med i bilden säger jag alltid till mina barn att jag finns här för dem. Vi går i kyrkan, vi studerar skrifterna och vi ber. Vi förstår hur viktig familjen är och att vi behöver förlåta varandra, stödja varandra och heja på varandra.
Jag har fått frågan vad jag skulle göra om jag hade en extra timme varje dag. Skulle jag sova? Skulle jag äta? Vad skulle jag göra? Jag skulle ägna 15 speciella minuter åt vart och ett av mina barn.
Jag älskar mina barn så mycket att trots det stora lidande relationen med deras pappa innebar, så var det värt det för att få dem. Så mycket betyder de för mig. Jag har roliga, underbara och godhjärtade barn. Trots att de har svårigheter så tänker de alltid på hur de kan hjälpa andra.
Att se till att vår tro är stark får oss att fortsätta framåt som familj. Om vi gör vår del kommer Herren att fullfölja sina välsignelser och löften. Den devisen lever jag efter och jag är oerhört välsignad.
Foto Christina Smith