Endast digitalt: Unga vuxna
Hur jag kan anpassa mig till förändringarna efter min mission
Livet kanske inte är perfekt efter en mission, men vi kan ändå finna glädje och mening när vi fortsätter att vara Jesu Kristi lärjungar.
Jag älskade min mission i Colombia. Det var den bästa delen av mitt liv hittills. Jag älskade människorna jag träffade och dem jag undervisade. Jag älskade också mina kamrater, och jag lärde mig mycket av dem! Jag tänker på min mission varje dag.
Efter att ha avslutat min utbildning på missionärsskolan trodde jag att jag var redo för min mission, men jag hade fortfarande så mycket att lära mig på missionsfältet. Och samma sak hände efter att jag avslutat min mission – jag trodde att jag hade lärt mig allt jag behövde veta om livet. Jag trodde att jag var förberedd för allt det kunde överraska mig med. Jag trodde att allt skulle fungera perfekt.
Men, som du kanske har gissat, det har det inte.
Medan jag var ute som missionär genomgick min moster Cecilia en operation, blev sjuk och dog. När mina föräldrar hade bett om det bestämde de sig för att vänta med att berätta att hon hade dött tills jag kom hem. Att få veta att hon hade gått bort slog mig hårt. Hon hade alltid varit min favoritmoster och jag var förtvivlad över att jag inte hade varit hemma och fått ta farväl.
Men det var inte det enda som hade förändrats medan jag var borta. Jag hade hoppats att min bror skulle gå ut som missionär medan jag var ute, men han hade ändrat sig. Det var svårt för mina föräldrar, och det var svårt för mig också.
Och saker och ting med mina vänner var inte desamma som de var före min mission. Jag hade alltid bjudit med mina vänner som inte var medlemmar till kyrkan, men när jag kom hem och började bjuda med dem igen, betedde de sig helt annorlunda. De ville inte ha något med kyrkan att göra. Jag var inte säker på vad som hade förändrats, men jag bad fortfarande för dem och delade med mig av andliga budskap. Men jag kände mig verkligen ensam och som om jag inte hade några vänner.
Så många saker förändrades medan jag var borta och anpassningen till de här förändringarna när jag kom hem var svår.
Vikten av tjänande
Under min mission, närhelst jag kände mig nedslagen eller trodde att jag inte orkade fortsätta, bad jag om hjälp. Så jag visste att jag kunde lita på min himmelske Fader igen för att få hjälp att anpassa mig till den nya övergången i livet.
Jag fick en känsla av att jag behövde tjäna. Tjänande hade alltid hjälpt mig känna att jag har ett syfte. Jag gick till min biskop och berättade för honom om min önskan att tjäna. Han kallade mig till Unga kvinnors sekreterare.
Några månader senare sa jag till min himmelske Fader att jag ville utvecklas och lära mig mer i mitt liv, och jag bad om hans hjälp. Redan nästa dag kallades jag som andra rådgivare i Primärs presidentskap i staven.
Att kunna tjäna de unga kvinnorna och primärbarnen hjälpte mig verkligen att anpassa mig till livet efter min mission. Jag kunde fokusera på att hjälpa dem att vända sig till Frälsaren i stället för att fokusera på mina utmaningar. När jag strävade efter att tjäna blev anpassningarna med tiden lättare.
Det jag står för
Något annat som hjälpte mig anpassa mig till livet efter missionen var att bära mitt vittnesbörd när jag fick chansen. Ibland hade jag också möjlighet att berätta om min tro i presentationer under mina universitetskurser.
Efter att min filosofiprofessor hade gett mig i uppdrag att framföra en presentation om rättvisa och frihet, visade jag en video från kyrkan som hette ”Be Still, My Soul”. Videon handlar om en kvinna som anhålls för drogmissbruk. När hon sitter i fängelse saknar hon sina barn. Efter att ha genomgått rehabilitering återvänder hon hem som en ny människa.
Jag avslutade min presentation med mitt vittnesbörd. Jag sa att vi alla har vår gudagivna handlingsfrihet, men att Gud har gett oss bud för att hjälpa oss förstå hur vi ska låta bli att skada oss själva eller andra. Jag vittnade också om att han lever.
Min lärare och mina klasskamrater protesterade inte mot något jag sa. Och mitt vittnesbörd gjorde dem eftertänksamma. Jag har lärt mig att man aldrig vet när någon kan behöva ens insikt för att tro på att Gud och Jesus Kristus verkligen existerar.
På det hela taget fick jag hjälp att anpassa mig till livet efter min mission genom att bara fortsätta närma mig Kristus och hjälpa andra att komma till honom. Jag är inte längre heltidsmissionär, men jag kan fortfarande be, tjäna och vittna om att Jesu Kristi evangelium är sant. Jag kan fortfarande hjälpa andra och göra det jag gjorde på min mission – bara på ett annat sätt.
Det kan vara svårt att anpassa sig till livet efter en mission, men vi kan ändå finna glädje och syfte när vi minns vad vi lärde oss som missionärer och när vi fortsätter att vara Jesu Kristi lärjungar. Vår himmelske Fader hjälper oss att lyckas när vi strävar efter att följa honom.