Endast digitalt: Unga vuxna
Jag trodde inte att jag behövde institutet, men det förändrade allt för mig
När jag kämpade för att hitta sanningen var institutet steget jag behövde ta för att känna mig närmare min himmelske Fader.
När jag växte upp var det inte nödvändigtvis ett mål för mig att gå på institutet. Även om äldste L. Tom Perry (1922–2015) i de tolv apostlarnas kvorum jämförde institutet med ”en sköld och ett skydd för er mot världens frestelser och prövningar”1 tänkte jag att när jag väl var i seminariet så räckte det! Jag trodde att jag hade lärt mig allt jag kunde. Min tros frö såddes och jag var redo att växa. Jag trodde att jag hade all kunskap om evangeliet som jag behövde för att ta mig an världen.
Men snart upptäckte jag att hela världens frestelser stirrade tillbaka på mig. För mig var övergången till att vara ung vuxen inte lätt. Seminariet hade gett mig de andliga verktyg jag behövde, men jag visste inte hur jag skulle använda dem.
Mina första år som ung vuxen tillbringades mellan mitt hem i Nya Zeeland och USA. Jag fick ett stipendium till ett college i Massachusetts och som idrottare upptäckte jag att min tid och mitt fokus aldrig riktades mot kyrkan. Mot slutet av mina studier hade jag inte gått i kyrkan eller gjort något som hade med evangeliet att göra på över två år.
Jag hade omedvetet gjort mig sårbar i min andliga kamp mot världen.
Och världen höll på att vinna.
Men saker och ting förändrades när jag kom hem till Nya Zeeland för att avsluta mina sista studieår. Jag började älta min skuld och skam över att jag hade försummat min andlighet. Och efter att ha varit borta från evangeliet så länge hade jag frågor och antaganden om kyrkan som förtärde mina små frön av tro.
När jag gick runt på universitetet med sänkt huvud kom jag till institutbyggnaden. Med ett hjärta som var tungt och fyllt av frågor och en smula tro kvar övertalade jag mig själv att gå in. Jag var skeptisk till evangeliet och tvekade att ägna mig åt något som hade med kyrkan att göra, men jag anmälde mig till en klass och tänkte att det kunde hjälpa mig att hitta vägledning.
Den där klassen förde mig till en stig som förändrade mitt liv. Och jag lärde mig fyra värdefulla lärdomar av den.
1. Vi är fullkomligt älskade
En av de största frågorna jag hade när jag började lektionen var: ”Älskar Gud mig fortfarande?” Jag var så osäker på de val jag hade gjort när jag hade rest bort för att gå i skolan. Det kändes som om jag hade nått en punkt utan återvändo. Men när jag fortsatte att gå på institutet varje vecka var det alltid ett budskap under varje lektion som jag fastnade för: ”Guds kärlek vet inga gränser.”
Vi kanske begår misstag, men den milda påminnelsen från min lärare om att vår himmelske Fader älskar oss fullkomligt var en av mina största lärdomar från alla institutlektioner den första terminen. Jag insåg att hur mycket vi än tror att det inte är så, så älskar han oss och vill vägleda oss.
2. Vår himmelske Fader vill att vi ska ställa frågor och söka sanningen
Jag hade så många frågor om kyrkan när jag växte upp, men jag kände aldrig att jag kunde uttrycka dem av rädsla för att dömas. Och som ung vuxen hade jag ännu fler frågor.
När jag började gå på institutet fokuserade jag mer på mina obesvarade frågor än på min tro och de sanningar jag kände till. Och när covid-19-pandemin slog till och jag uppslukades av stress och ångest hade jag svårt att känna Anden. I hopp om att få känna något bestämde jag mig för att knäböja och be en bön för första gången på flera månader. Innan jag sa ett ord fylldes mina ögon av tårar när jag omgavs av en stark känsla av kärlek. Jag vädjade till Herren att besvara alla mina frågor, lätta min börda och ge mig frid.
En kort tid efter den bönen satte sig min institutlärare med en klasskamrat och mig och frågade oss vad unga vuxna behöver, eftersom han hoppades kunna skapa kurser som skulle ta itu med de vanligaste svårigheterna och frågorna. Det var tröstegivande att veta hur mycket han ville hjälpa till, och jag berättade uppriktigt hur jag hade känt mig. När vi pratade den eftermiddagen om våra behov som unga vuxna i kyrkan besvarades min bön av det min klasskamrat sa.
Jag insåg att jag inte var den enda med frågor och att jag inte behövde skämmas för dem som jag tidigare hade trott.
Jag kände mig andligt upplyft efter det samtalet, och för första gången var jag säker på att min himmelske Fader brydde sig om mina frågor och att han skulle hjälpa mig hitta svar med tiden.
3. Vi kan lära oss av likasinnade Unga vuxna
Unga vuxna i kyrkan befinner sig på olika vägar och har olika framtidsutsikter, och det kan vara svårt för oss att hitta en gemensam grund. Men det vi faktiskt har gemensamt är evangeliet.
Med mitt växande engagemang i institutet var det fantastiskt att höra från unga vuxna med så många unika upplevelser av att hitta sin andliga balans i kampen mot motståndaren.
Isoleringen jag hade känt började försvinna när jag var på institutet. Genom ständig gemenskap och samtal om evangeliet byggde jag vänskapsband, och inflytandet från dessa vänskapsband välsignade och inspirerade mig att fortsätta bygga upp min tro.
4. Vi måste bygga vårt eget vittnesbörd
Som ung gick jag i kyrkan eftersom mina föräldrar ville att jag skulle göra det. Mitt vittnesbörd om evangeliet var bara en skugga av deras. Men när jag fortsatte växa och söka sanningen i institutet lärde jag mig att lita på mitt eget vittnesbörd i stället för att gömma mig bakom mina föräldrars vittnesbörd. De trons frön som jag hade planterat för många år sedan började snabbt gro eftersom mina institutkurser gav dem den jord och näring som behövdes för att blomstra.
I slutändan har institutet spelat en stor roll i min omvändelse till Jesu Kristi evangelium. Institutet fortsätter att hjälpa mig stärka min tro och har gett mig en trygg fristad där jag kan ställa svåra frågor. Fastän jag har varit medlem i hela mitt liv var det inte förrän jag gick i institutet och lärde mig tillämpa evangeliets principer i mitt liv som mitt vittnesbörd blev uppriktigt och, ännu viktigare, mitt.
Att delta i institutet ger möjlighet till många välsignelser för unga vuxna. President Thomas S. Monson (1927–2018) har lovat: ”När du deltar i institutet och studerar skrifterna flitigt, kommer din förmåga att motstå frestelser och få vägledning av den Helige Anden i allt du gör att öka.”2
Jag upprepar och betonar institutets utlovade välsignelser från vår tidigare älskade profet. Min ständiga kamp med att försöka hålla jämna steg med de förändringar som kommer när man är ung vuxen blev lättare när mitt vittnesbörd om evangeliet blev starkare. Att delta i institutet hjälpte mig utveckla mitt vittnesbörd, som verkligen blev min sköld för att undvika världens frestelser, och genom de ständiga skriftstudierna tillsammans med de andra unga ensamstående vuxna såg jag hur institutet verkligen är ett gudomligt inspirerat program från vår himmelske Fader.