Endast digitalt

Hur vi kan hjälpa barn och ungdomar att utveckla ett tillväxttänk.

Jennifer Doty, fil. dr, certifierad familjelivspedagog och Jessica Peterson, kandidatexamen i socialt arbete, licensierad oberoende klinisk socialarbetare

Hur hjälper vi våra barn att lära sig och växa och bli mer som Kristus samtidigt som de är flexibla nog att lära sig av misslyckanden längs vägen?

I programmet för Barn och ungdomar uppmuntras enskilda att söka personlig uppenbarelse när de sätter mål att växa andligt, socialt, fysiskt och intellektuellt och bli mer som Jesus Kristus. Föräldrar utgör ett viktigt stödsystem för sina barn i det arbetet.

Ibland känner vi stor förväntan att nå mål och hjälpa våra barn att göra detsamma, men när saker och ting blir hektiska, när vi eller våra barn tappar motivationen, eller när livet inte går ihop med målsättningen kanske vi tänker: Varför ska vi bry oss om att sätta mål om vi ändå inte uppnår dem?

En viktig färdighet som vi kan lära våra barn är att närma oss mål med ett tillväxttänk:¹ med perspektivet att vi lär oss av ansträngningar, att kämpa och till och med av misstag.

Tänk om våra barn stöter på hinder när de arbetar mot sina mål?

Hinder är naturliga (se 2 Nephi 2:11). Förutom att prata med våra barn om höjdpunkterna med att nå mål, kan vi prata om resans ”lågpunkter”. När barn och ungdomar pratar om framgång glömmer de ibland att resan kommer att innehålla jobbiga tider då de måste kämpa för att gå framåt.

Jessica pratade nyligen med en ung vuxen som kände sig missmodig över några bakslag och kämpade med vilken riktning han skulle ta. Han jämförde sig själv med någon han beundrade. Jessica påminde honom om att alla människor har toppar och dalar på sin resa, även de vi beundrar. Sedan uttryckte hon sin tro på att han skulle klara av svårigheter för att nå sina mål.

Hur hjälper vi barn övervinna en osund känsla av perfektionism?

Strävan efter evigt framåtskridande kräver ett tillväxttänk. Alltför ofta tappar enskilda perspektiv och känner trycket från andras förväntningar och sin egen önskan att framstå som att de kan hantera allt. Den här formen av perfektionism står i vägen för målsättning och slutligen framåtskridande, vilket påverkar både föräldrar och barn.

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum medgav att när vi ser på befallningen att vara fullkomliga (se Matteus 5:48) med ett ofullständigt perspektiv, ”vill vi bara gå och lägga oss igen och dra täcket över huvudet”. Han uppmuntrade ett långsiktigt perspektiv där man förlitar sig på vår himmelske Fader och Jesus Kristus längs vägen. Äldste Holland påminde oss att ”förutom Jesus har ingen levt fläckfritt under den jordiska resa som vi är ute på, så jag hoppas att vi här under jordelivet strävar efter ständig förbättring, utan att vara besatta av vad beteendevetare kallar ’giftig perfektionism’”.² Vår himmelske Faders plan innefattar möjligheten för oss att lära av misstag och övervinna synd genom Jesus Kristus så att vi kan växa och bli som han (se Alma 42:4, 13–15).

Om barn och ungdomar lär sig att lita på sin himmelske Fader och Frälsaren inom alla områden i livet, är det mer troligt att de utvecklar sina egna gudagivna talanger. När vi sätter mål kan vi sträcka oss bortom vår bekvämlighetszon. Denna utveckling ingår i vår himmelske Faders plan för oss.

Som president M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde: ”Vår älskade himmelske Faders plan är att vi ska få en växande, utvecklande, lärorik fysisk tillvaro där vi kan bli mer som han.”³ Att söka den här tillväxten innebär att vi ibland inte når upp till det vi ville åstadkomma eller att det kan krävas flera försök för att lyckas. Det var meningen att vi skulle växa ”rad på rad” (Läran och förbunden 98:12). Men vi behöver inte växa på egen hand.

Tack vare vår Frälsare – som gav oss mönstret vi bör följa – och hans försoning kan vi få möjliggörande kraft genom honom att åstadkomma mer än vi kunde på egen hand. Genom nåden, vilket är ”gudomlig hjälp eller kraft som ges genom Jesu Kristi rika barmhärtighet och kärlek”, kan vi ”ta emot styrka och hjälp till att utföra goda gärningar som vi inte skulle kunna utföra av enbart vår egen förmåga”.⁴

När barn lär sig att lita på att Frälsaren hjälper dem växa av små och enkla upplevelser i sin målsättning utvecklar de mönster som hjälper dem i livets svårare upplevelser och även när de behöver omvända sig från synder. De vet hur de ska vända sig till sin himmelske Fader och Frälsare för att få hjälp (se Alma 37:6–7, 36–37).

Hur hjälper vi våra barn att ta sig igenom processen att lära och växa samtidigt som de är tillräckligt flexibla för att lära sig av misslyckanden längs vägen?

En strategi ligger i ett begrepp som kallas scaffolding.⁵ När en byggnad uppförs ger ”scaffolding” (byggnadsställningar) en tillfällig konstruktion som byggnadsarbetarna kan använda för att nå nya höjder när de genomför sina projekt. På liknande sätt kan vi tillhandahålla byggnadsställningar som barnen kan använda i sin personliga utveckling när de bygger nya färdigheter för att uppnå något bortom deras nuvarande förmågor. Den här byggnadsställningen är en del av hur vi kan hjälpa till att ”vänj[a] den unge vid den väg han ska vandra” (Ordspråksboken 22:6). Här är några bra principer som kan skapa en byggnadsställning för era barns personliga utveckling:

Nystarter (till exempel början av skolåret, födelsedagar eller det nya året) är bra tillfällen att sätta upp mål eftersom vi känner oss mer motiverade.
Små belöningar som komplimanger eller kramar kan hjälpa våra barn att förvandla sina planer till goda vanor, medan stora belöningar som att få något dyrt för bra betyg underminerar det verkliga värdet av hårt arbete.⁶ Vi vill att barn och ungdomar ska införliva de lärdomar och den andliga tillväxt de upplever – hur de närmar sig sin himmelske Fader och Jesus Kristus och hur de utvecklar fler förmågor att tjäna andra som de gör – i stället för att söka efter belöningar utifrån.
Att dela upp stora mål i mindre delar gör dem mindre överväldigande och det är mer sannolikt att de uppnås.
Guldlocks princip är till hjälp – mål ska inte vara för lätta eller för svåra. Vi vill att våra barn och ungdomar ska sträcka sig tillräckligt för att växa, men inte så mycket att de känner sig frustrerade och ger upp.⁷
Barn lär sig av exempel, så att sätta egna mål som föräldrar och berätta om de framsteg vi gör gällande dem är ett bra sätt att undervisa om målsättning.
Att skapa regelbundna tillfällen för att gå igenom mål som familj eller enskilt kan hjälpa dem behålla sitt fokus på målen.
Att påminna varandra om att vi har ett faktiskt värde oavsett framgångar ger också perspektiv.

Vad händer om våra barn inte sätter mål över huvud taget?

Vi kan hjälpa barn och ungdomar att tänka på var de vill vara i framtiden med ett uns nyfikenhet. Föräldrar kan till exempel fråga: ”Vad hoppas du uppnå i skolan det här året?” och sedan hjälpa dem ta enkla steg mot sina långsiktiga mål. President Ballard har sagt: ”Genom åren har jag lagt märke till att de som åstadkommer mest i denna värld är de som har en vision för sina liv, med mål som håller dem fokuserade på deras vision och taktiska planer att uppnå dem. Att veta vart man är på väg och hur man förväntar sig att komma dit kan ge mening, syfte och resultat i livet.”⁸

En annan strategi är att hjälpa dem upptäcka de unika intressen och gåvor som vår himmelske Fader har gett dem (se 1 Korintierbrevet 12:4–31; Moroni 10:8–18; Läran och förbunden 46:8–26). En del kanske blir intresserade av hästar. Andra håller på med fotboll, musik, teater eller miljön. En del barn eller ungdomar kanske får energi av att tänka på någon de beundrar i församlingen, i er familj eller som har ett yrke de vill fullfölja.

Det kan vara bra att prata med dem om de steg ni vidtog för att uppnå framgång och hur ni bearbetade era besvikelser. Genom att stödja deras intressen har vi möjligheten att undervisa om målsättning och hjälpa dem förstå att vår himmelske Fader och Jesus Kristus är intresserade av att hjälpa dem utvecklas inom alla områden i livet.