Att leva ”som om” Guds löften har uppfyllts
Några enkla ord har hjälpt mig att se hur Gud håller sina löften, inklusive löftena i min patriarkaliska välsignelse, även om jag kanske inte upplever dem just nu.
Fotoillustrationer från Getty Images
Det kan ibland kännas som en välsignelse och en förbannelse att ha ett evigt perspektiv. Även om jag blir tröstad av vetskapen att saker och ting så småningom ordnar sig, känns evigheten som en väldigt lång tid att vänta. Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum sa att ”Gud [lever] i ett evigt nu där det förflutna, närvarande och tillkommande ständigt är inför honom.”1 Den lärosatsen får mig att tänka att Gud inte bara ser att jag väntar på löften nu, utan också ser effekten av att de här löftena uppfylls i evigheten. Även om jag för närvarande inte har man eller barn på jorden, ser han mig som en hustru och mor. Även om jag dagligen uppvisar mänskliga svagheter och bräckligheter, ser han mig som en förhärligad, fulländad person. Och eftersom han ser mig i sådana eviga roller kan jag se framåt och leva ”som om” (Jar. 1:11) de redan har inträffat.
För att leva ”som om” krävs det att vi tror på att Gud håller sina löften. Även om ”löfteshållare” inte är ett uttryck från skrifterna, har det blivit en av mina favoritbeskrivningar av honom. Skrifterna är en löftenas bok. Hans heliga tempel är ett löftenas hus. Mina förbund med honom är mina personliga löften. Hans verk är ett löftenas verk. Och han är en löfteshållare som är angelägen om att utgjuta välsignelser över sitt folk (se L&F 109:21). Han kom ihåg Rakel, befriade David, gav kvinnan i Sarefat mat, ledde Israels barn till ett utlovat land och inledde den sedan länge utlovade återställelsen av sitt evangelium. Och viktigast av allt är att han sände sin enfödde Son ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”(Mose 1:39). I själva verket har Herren i alla skrifter ”uppenbarat sig själv och sin fullkomliga karaktär … så att människan kan sätta sin tilltro till honom utan förbehåll” (Bible Dictionary, ”Faith”).
Eftersom Gud är en löftenas Gud, blir det ibland svårt för mig att förstå varför vissa löften ännu inte har uppfyllts i mitt liv. Jag vet många andra som har känt likadant när de har läst sin patriarkaliska välsignelse eller reflekterat över andra prästadömsvälsignelser och maningar från den Helige Anden. Så hur lever vi ”som om” de här löftena har uppfyllts? Jag vill ge tre förslag.
1. Tänk på mångfalden av hans löften
En av nycklarna till att tro på att vår himmelske Fader håller sina löften är att vara medveten om mångfalden av alla löften som han har gett oss. Vissa löften verkar mer spännande eller betydelsefulla än andra, och det är ofta dessa som vi har en tendens att fokusera på. Även om vi inser att många av de här löftena inte uppfylls i det här livet hoppas vi på att få en del av dem uppfyllda under jordelivet och lever trofast för att en dag få se alla uppfyllda. Vi ser till exempel fram emot att ”uppståndelsen ska … komma till alla” (2 Ne. 9:22), glädjen av att föra ”en … själ till [honom]” (L&F 18:15), befrielse från ”en tagg i köttet” (2 Kor. 12:7), ett evigt äktenskap och en evig familj och slutligen upphöjelse och att bli som våra himmelska föräldrar2.
Andra löften kan vara små och enkla och ibland tas de till och med för givna. De här löftena gör det möjligt att uppleva glädje under jordelivet och omfattar sådant som att alltid ha Kristi ”Ande hos [oss]” (L&F 20:77), att veta att ”[hans] nåd är nog” (2 Kor. 12:9), att uppleva ”frid i den här världen” (L&F 59:23) och att vara ”glada under alla omständigheter”3. Kristus lovar: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er” (Joh. 14:18).
Hans löften är lika oändliga som hans makt och hans kärlek. När vi tar oss tid att titta närmare på vad han har lovat, ökar sannolikheten att vi får se uppfyllelsen av hans löften i större grad och därför litar mer på honom som en löfteshållare.
2. Se hans hand
Jag tror att det har funnits många tillfällen i livet när jag har varit så fokuserad på de till synes viktigare löftena, eller ett specifikt löfte som jag hoppades på, att jag missade vad Herren gjorde för mig just då. Vi har en tendens att hitta bevis för det vi söker efter. Om vi tittar efter uppfyllelser, ser vi Herrens närvaro under dagens gång. Vi ser dörrar som han öppnade för oss. Vi ser ”förvissning” (Alma 58:11) som han sände oss.
Ett sätt jag lärde mig att se hans närvaro på kom från president Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, som talade om att föra en daglig uppteckning över hur vi har sett Guds hand räckas ut och välsigna oss varje dag.4 Att dagligen reflektera och skriva dagbok kan ha förändrat mig mer än något annat. Därigenom började jag se att Herren gick med mig varje dag och uppfyllde fler löften än jag kunde ha föreställt mig.
Vi lever i en värld där många fokuserar på bristerna i livet. Alltför många av oss börjar dagen med tankar om att vi inte räcker till och avslutar den med en känsla av att vi har misslyckats. Vi kan känna att vi inte har tillräckligt med tid, pengar, energi, mod, hopp, tro och så vidare. Denna typ av perspektiv gör det mycket svårt att se att några löften uppfylls.
I psalmen ”As Now We Take the Sacrament” står det: ”Vi begrundar din bestående nåd, din gränslösa kärlek.”5 I åratal var min förberedelse inför sakramentet fokuserad på misstagen jag hade gjort veckan/veckorna innan, och på bristerna jag hade uppvisat. Allt jag kunde se var hur långt borta jag var från att vara som Kristus. Efter att Anden hade undervisat mig genom de här orden började jag fokusera på hur jag hade sett hans ”bestående nåd” och ”gränslösa kärlek” under den gångna veckan. När jag reflekterade, såg jag hur löften hade uppfyllts. Jag såg att Herren hade varit med mig. Han hade tröstat,gett mig kraft och stärkt mig. Han hade hållit sina löften.
3. Hjälp honom att hålla sina löften till andra
För ett par jular sedan fick jag flera upplevelser som fördjupade min insikt om hans önskan att uppfylla sina löften till sina barn. I stället för att gruva mig för ännu en ensam jul bestämde jag mig för att försöka vara Herrens verktyg, på vilket sätt han än behövde mig. Så varje dag frågade jag honom vem som behövde känna hans kärlek den dagen och hur jag bäst kunde dela med mig av den kärleken åt honom. Genom den Helige Anden bevittnade jag underverk och fick känna den fullständiga glädjen i att vara ett instrument i hans händer till att uppfylla några små och enkla löften. Jag fortsätter att be varje dag om att kunna vara det verktyget åt honom.
När vi väljer att lita på Gud och leva ”som om” löftena har uppfyllts, får vi kraft att gå upp ur sängen, leva trofast och vänta tålmodigt även när det är svårt att göra. Liksom Sara, väljer vi att ”döma honom som trofast som hade lovat” (se KJV, Hebrews 11:11). Liksom Abraham försöker vi att ”inte [tvivla] i otro på Guds löfte” (Rom. 4:20), medan vi ”där hoppet [är] ute hoppa[s] … ändå” (Rom. 4:18).
Att leva ”som om” skiljer sig åt för alla. För mig innebär det att jag omvänder mig snabbt och regelbundet och litar på att mina ansträngningar hjälper mig att bli mer som Herren. Jag håller de förbund jag redan har ingått, i vetskap om att de val jag gör nu kommer att välsigna min make och min familj. Jag vädjar om styrka att ”inte … rygga” (L&F 19:18) på grund av ensamhet, och jag söker efter möjligheter att lyfta andra. Jag skapar ett hem nu där det skulle kännas bra att fostra barn.
Det är inte alltid ett lätt val att lita på hans löften. Att vänta på Herren kräver en tro på Jesus Kristus som, ibland, kan upplevas vara nästan mer än vad vi klarar att uppbåda. Alma vittnade: ”Han kommer att uppfylla alla de löften som han ska ge [oss], för han har uppfyllt de löften som han har gett våra fäder” (Alma 37:17). Guds löften är säkra, och jag vet att Frälsaren ger oss all den hjälp och allt det stöd vi behöver medan vi försöker lära känna och lita på vår Fader i himlen, som ”i alla stycken [bekräftar] sitt ord” (Alma 25:17). För det finns sannerligen ”ingen Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåd mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta” (1 Kung. 8:23).