Utrymme för tillväxt

Deborah L. Dougal

Herren visste att jag skulle frodas och blomma igen.

Det hade gått flera år sedan min man Jerold gick bort. Cancern hade kommit snabbt och aggressivt, och på tre månader var han borta. Nu tänkte jag på honom när jag arbetade i trädgården.

När jag höll på att plantera om en växt fick jag en tanke. Innan jag ingrep mådde växten okej. Den kände sig hemma i krukan som den stod i, men den frodades inte. Jag visste att om jag inte planterade om den vid något tillfälle så skulle den troligen sluta blomma och kanske också sluta växa. Den skulle definitivt inte kunna göra sitt bästa.

Så jag bestämde mig för att ge växten utrymme för tillväxt genom att plantera om den i en större kruka. Inte en jättestor kruka – en som bara var fem centimeter större i diameter. Om jag gav den för mycket utrymme kunde den bli övervattnad och dö av rotröta.

Jag förväntade mig att plantan skulle kämpa medan den försökte anpassa sig. Den hade haft det ganska bekvämt, mysigt och trångt i krukan som den hade vant sig vid. Den var inte medveten om att en förändring skulle hjälpa den växa. Jag behövde vårda den och ge den rätt ljus, vatten och den extra näring som krävdes medan den anpassade sig. Jag visste att den så småningom skulle frodas och blomma igen.

När jag tänkte på mitt liv som änka insåg jag att jag var som den växten. Jag hade varit bekväm. Jag hade haft det bra. Men när min man gick bort hörde jag Anden viska att jag var på väg in i en ny tillväxtfas. Det fanns fortfarande saker jag behövde lära mig och göra i det här livet.

Under de följande två åren avled också sju andra män i vår församling. Jag började be mina vänner som var nyblivna änkor att träffas, prata, besöka, tjäna andra – så att var och en av oss kunde känna sig lite mindre ensam. Ingen av oss skulle ha valt att bli ”omplanterad”. Men när jag anpassade mig till jordelivet utan min man, upptäckte jag att jag kunde stötta andra som stod inför en liknande utmaning. Jag upptäckte också att det fanns många tillfällen att umgås med barn och barnbarn och försäkra dem om att vår familj kan vara tillsammans igen i nästa liv genom Jesu Kristi försoning.

Jag skulle aldrig ha kunnat förutse den tillväxt som skulle komma till mig på grund av förlusten av min äkta hälft. Men min himmelske Fader klev in och ”planterade om” mig och gav mig utrymme för tillväxt genom att sätta mig i en lite större kruka – en ny utmaning som gav mig möjlighet att växa.

Jag saknar fortfarande Jerold varje dag. Många år senare kämpar jag fortfarande med att anpassa mig efter förändringen att vara utan honom. Men jag vet att Herren ger mig näring längs vägen. Med tiden och med tillit till honom kommer jag att frodas och blomma igen.

Författaren bor i Idaho, USA.