Ett redskap i Herrens händer

Äldste Ciro Schmeil

i de sjuttios kvorum

Om vi följer Anden och har ett villigt hjärta så vägleder Herren oss till att göra det han vill att vi ska göra.

Att vara ett redskap i Herrens händer är egentligen ganska lätt. Vi behöver bara vara villiga att låta Anden vägleda oss och ha modet att följa hans maningar. Så var det när min frus föräldrar blev medlemmar i kyrkan 1968. En ung missionär som ville vara ett redskap i Herrens händer hjälpte till att föra in deras familj i kyrkan.

Mina svärföräldrar träffade missionärerna en gång, men efter det ville min svärfar inte fortsätta. Sedan förflyttades en ny missionär, äldste Fetzer, till området, och den här unge missionären och hans kamrat kände sig manade att besöka och tjäna familjen. Äldste Fetzer kunde beröra familjemedlemmarnas hjärtan på ett sätt som andra missionärer inte hade kunnat.

Under de följande sex månaderna tillgodosåg missionärerna familjens behov. Med tiden berördes min frus föräldrar av Anden och blev medlemmar i kyrkan. De fick de välsignelser vi får när vi ingår och håller förbund. Genom dem har fler familjer blivit medlemmar i kyrkan och tagit emot evangeliets välsignelser.

Det här hände delvis på grund av att en ung man från Utah var villig att ”låta Gud råda” i sitt liv. Han hade modet att lämna hemmets bekvämlighet, lära sig ett nytt språk och tjäna Herren i Brasilien.

Ett enkelt samtal

För ungefär ett år sedan fick min fru Alessandra ett sms från en syster i vår hemförsamling i Brasilien. Det hade gått mer än två år sedan de senast hade träffats. Den här systern skrev: ”På en av de värsta dagarna i mitt liv vet jag inte hur jag kom till kyrkan. När jag gjorde det såg du mig. Du höll mig i armen och sa att jag skulle sitta bredvid dig. Jag pratade med dig. Du lyssnade och gav mig råd.”

Det här verkade vara ett enkelt samtal just då. Men det visade sig vara ett tillfälle för min hustru att vara ett redskap i Herrens händer. Hon hjälpte den kära systern som gick igenom en svår tid. Alessandra tänkte inte så mycket på det. Hon kände sig helt enkelt manad att lyssna och ge tröst, och hon följde maningen. Nu, mer än två år senare, fick hon det här sms:et från den systern som uttryckte sin tacksamhet.

De här händelserna har lärt mig att vi inte behöver ett ämbete för att vara ett redskap i Herrens händer. Vi behöver bara ha en önskan. ”Om ni därför har en önskan att tjäna Gud, är ni kallade till verket” (Läran och förbunden 4:3).

”För en tid som denna”

I Gamla testamentet läser vi om en annan person som var ett redskap i Guds händer. Ester var en ung kvinna som förlorade sina föräldrar i tidig ålder. Hon uppfostrades av sin kusin Mordokaj.

När kung Ahasveros hade skilt sig från drottning Vashti valde han Ester till sin nya drottning. ”Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans gunst och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna” (Ester 2:17). Ester var judinna, men kungen visste inte det.

Haman, en av kungens rådgivare, blev upphöjd till en högre rang än alla de furstar som var hos honom (se Ester 3:1). Och han smed planer för att ”utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla” (Ester 3:13).

När Ester fick höra om Hamans komplott uppmanade Mordokaj henne att tala med kungen. Att göra det utgjorde en stor personlig fara för henne, men hon fattade mod av Mordokajs ord. Han sa: ”Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet?” (Ester 4:14).

”Är jag förlorad, så är jag förlorad”, sa hon (Ester 4:16) och gick till kungen utan att ha blivit kallad. Det här var ett brott som kunde straffas med döden. Tack vare sitt mod kunde Ester påverka kungen. Till följd av det utfärdade han ett påbud om att skona judarna. I det tillät han ”judarna i varje stad att samlas för att försvara sina liv” (Ester 8:11).

Varje roll är viktig

Ester var villig att vara ett redskap i Herrens händer. Hennes liv av lydnad och hängivenhet hade förberett henne. När jag tänker på hur hon gick in på kungens inre borggård utan en inbjudan, förundras jag över hennes mod. Det påminner mig om president Russell M. Nelsons uppmaning till oss alla att låta Gud råda i våra liv.¹ Ester var villig att låta Gud råda.

Esters kusin Mordokaj var också ett redskap i Herrens händer. Han uppfostrade Ester väl. Han gav henne stöd, mod och inspiration. Vi har alla en roll att spela, och varje roll är lika viktig och avgörande.

Herren satte Ester i kungens hus i en avsikt – att rädda judarna. Precis som Herren gjorde med Ester placerar han oss där vi kan hjälpa till att uppfylla hans avsikter. Av den anledningen måste vi vara redo och värdiga när vi ställs inför de möjligheter han ger oss.

Det finns möjligheter överallt

Möjligheter att vara redskap i Herrens händer finns överallt omkring oss. Vårt ansvar är att vara beredda att handla. Ofta vet vi inte när eller hur de möjligheterna kommer att visa sig. Vi behöver leva värdiga den Helige Andens sällskap och ha ett villigt hjärta. Då vägleder Herren oss till att göra det han vill att vi ska göra.

I Läran och förbunden 35:3 säger Herren till Sidney Rigdon: ”Jag har iakttagit dig och dina gärningar. Jag har hört dina böner och berett dig för ett större verk.”

Herren känner oss och har ett verk för var och en av oss att utföra. Ibland är det ett verk som bara vi kan utföra. Det här verket kan vara i hemmet när föräldrar hjälper en son eller dotter som har det svårt. Eller så kan det vara inom våra ansvar i kyrkan. Faktum är att det kan vara när som helst, var som helst och med vem som helst.

President Dieter F. Uchtdorf, då andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Herren har gett er det här ansvaret på goda grunder. Det kan finnas personer och hjärtan som bara ni kan nå och påverka. Kanske ingen kan göra det på samma sätt som ni.”²

President Uchtdorf sa också: ”När vi följer [Frälsarens] fullkomliga exempel kan våra händer bli hans händer, våra ögon hans ögon och vårt hjärta hans hjärta.”³

Liksom Ester, Mordokaj, äldste Fetzer, min hustru och många andra kan vi alla vara redskap i Herrens händer.