”Jag har burit dig”, Liahona, juli 2022.
Sista dagars heliga berättar
Jag har burit dig
Den mäktiga känsla som kom över mig var så stark att den fick mig att falla på knä.
Jag var bara tre år och ville inte lämna sjukhuset där mina föräldrar återhämtade sig efter bilolyckan.
Fotografi med tillstånd av författaren; fotohörn: Getty Images
I många år kämpade jag med trauma och ångest som kom i samband med en bilolycka som mina föräldrar och jag var inblandade i när jag var tre år. Min ofödde bror överlevde inte.
På 25-årsdagen av olyckan fick jag en flashback. Flera månader senare hade jag fortfarande problem med det när en vän föreslog att jag skulle vända mig till min himmelske Fader. Jag skrattade och frågade sedan: ”Vad ska han göra för mig?”
Mina problem fortsatte. Efter ännu ett år eller två var jag trött på att lida och min smärta började bli till ilska. Jag följde min väns råd och började vända mig till Gud.
”Om du verkligen är där, så skicka någon – vem som helst”, bad jag. ”Jag behöver någon!”
Dagen kom och gick medan jag stod i min dörröppning och väntade, förgäves.
”Ser du, Gud, ingen bryr sig!” sa jag. ”Ingen kom!”
Medan tårarna rann nerför ansiktet gick jag sakta in i huset och stängde dörren. Jag gick uppför trappan och kände mig nedslagen. Men när jag hade kommit längst upp i trappan kom en mäktig känsla över mig. Den var så stark att den fick mig att falla på knä.
Och så kom den här tanken till mig: ”ReNae, jag har burit dig.”
Min himmelske Fader sände den mäktiga tanken till mig på ett ömt sätt när jag behövde den som mest. Jag insåg att han faktiskt älskar mig och att han faktiskt känner mig. Han älskar mig så mycket att han har gett mig handlingsfrihet. Han tvingar inte mig eller någon annan att följa honom, men han och hans Son inbjuder oss att komma till dem (se Matteus 11:28–30).
Sedan den dagen vet jag att jag kan förtrösta på honom. Mitt liv är bättre nu eftersom jag strävar efter att följa honom och att höra honom varje dag. Min himmelske Fader och Jesus Kristus låter mig känna smärta, men de ger mig också frid, tröst, styrka och mod så att jag kan dra lärdom av att göra det som är svårt. Att känna smärta hjälper mig förstå och stödja andra som har det svårt.
Vi kanske aldrig får fullständig vetskap om vad andra går igenom, men vi kan visa kärlek till dem som finns omkring oss. Jag är tacksam för att jag vet att min himmelske Fader älskar mig och lyssnar på mig när jag åkallar honom.