”Med Herrens vägledning”, Liahona, juli 2022.
Sista dagars heliga berättar
Med Herrens vägledning
Mitt i motgångarna lärde jag mig att jag kan göra det som är svårt.
Illustration: Stephanie Hock
Som narkossjuksköterska i USA:s marinreserv mobiliserades och skickades jag under covid-19-pandemin till fältsjukhuset i Jacob K. Javits Convention Center i New York City, där jag gav akutsjukvård under höjdpunkten av stadens covid-19-utbrott.
När jag började tjänstgöra fylldes tankarna av bekymmer. Jag kände en särskild oro över att ta hand om patienter och bekämpa det här tärande viruset.
Jag kände mig som Nephi, att jag ”leddes av Anden utan att på förhand veta vad jag skulle göra” (1 Nephi 4:6). Den tanken hjälpte mig att lita på min himmelske Fader och ofta be att jag skulle höra hans röst, följa hans instruktioner och ge mina patienter den bästa vård jag kunde.
Första kvällen på jobbet togs en patient in i kritiskt tillstånd. När mina kollegor och jag började bedöma hans tillstånd upptäckte jag snabbt att han bara kunde kommunicera på spanska. Jag var den enda där som kunde spanska, eftersom jag hade lärt mig det på min mission i Venezuela.
När jag började prata med patienten frågade han om allt skulle bli bra. Jag lugnade honom och sa att han fick bästa möjliga vård. Jag kunde ana en viss tillit och tröst i hans ögon. Under resten av natten gick jag ofta till hans säng, gjorde utvärderingar och gav uppdateringar. Inom några dagar förbättrades hans tillstånd markant och han skrevs ut.
Under mitt uppdrag mötte jag många patienter som huvudsakligen kommunicerade på spanska. Min förmåga att prata med dem gav dem lindring och tillförsikt under deras tillfrisknande.
När jag tänker på den här upplevelsen av att söka himmelsk vägledning för att ge patienter den bästa vården, påminns jag om råden från äldste Brook P. Hales i de sjuttios kvorum. Han sa att vår himmelske Fader är engagerad ”i detaljerna i våra liv” och att vi är ”berättigade till en ständig ström av gudomlig vägledning genom den Helige Andens inflytande och inspiration”.1
Jag blev mycket medveten om att min förmåga att tala spanska var lika värdefull som min medicinska kunskap. Medan jag tog hand om andra fick jag också ett tydligt perspektiv på att jag kan göra det som är svårt mitt i motgångarna och med Herrens vägledning.