Endast digitalt
Hur jag lärde känna min förfader under min mission
När jag verkade som missionär på en historisk plats fick jag en maning som hjälpte mig att känna större närhet till min förfader.
Foto: Valerie Ann Anderson
En söndagsmorgon trillade det in ett e-postmeddelande från FamilySearch i min inkorg. Det handlade om min förfader fyra generationer tillbaka, Thomas Jefferson Thurston. Jag fick veta att han låg begraven i St. George i Utah där jag verkade som missionär på historiska platser. När jag utforskade mitt släktträd vidare upptäckte jag att Thomas hade flyttat till St. George år 1880 vid 75 års ålder för att vara nära St. George tempel. Jag fick också veta att Thomas byggde ett av de första trähusen i St. George. Jag kände mig upprymd och fascinerad eftersom de här detaljerna var helt nya för mig, för det enda jag visste om Thomas var vad han hette.
Jag ville hitta hans gravsten nästa dag. Tidigt på dagen sa jag: ”Låt oss vänta med att gå dit tills vi har tjänstgjort i Jacob Hamblin House” (en av de historiska platserna där jag tjänade). Strax därpå kände jag mig manad att säga: ”Vi går nu.”
Efter att ha sett en bild av Thomas gravsten på FamilySearch.org var gravstenen förvånansvärt lätt att hitta. Medan jag stod bredvid gravstenen såg jag en kvinna skynda mot mitt håll. Vid vår förfaders gravsten upptäckte vi att vi var fyrmänningar. Vi kramades, skrattade och tog bilder tillsammans. Jag kände att jag hade vägletts av den Helige Anden, särskilt i fråga om tidpunkt, att komma till kyrkogården innan Susan, min nyfunna släkting, lämnade kyrkogården.
Jag lämnade kyrkogården ivrig att gå direkt till adressen där min förfader hade bott, som var listad på FamilySearch. Där stod hans hem. Det hade gått 140 år sedan han hade börjat bygga sitt hus. När jag såg hans hus kände jag oväntade känslor av tillhörighet och kärlek till min förfader.
En plakett framför tomten bekräftade att det här var huset han hade byggt. När jag läste plaketten körde husets ägare ut från uppfarten. Han stannade till och jag sa att jag var ett barnbarns barnbarn till han som hade byggt huset. Mannen var vänlig nog att erbjuda mig en rundtur i huset. Jag fick se och röra vid det hem som byggts av min förfader, som föddes 1805.
Jag gick på det ursprungliga furugolvet i vardagsrummet. Jag tittade genom de ursprungliga fönsterrutorna. Jag gick uppför branta historiska trappsteg till andra våningen. I det tysta föreställde jag mig hur mina förfäder åt, sov och lärde sig evangeliet i det här hemmet. Om jag hade kommit några minuter senare skulle jag inte ha blivit inbjuden till hemmet där Thomas hade bott. Min himmelske Fader var med i detaljerna när jag besökte min förfaders hem och kände en närhet till honom bortom det jag hade kunnat föreställa mig.
Jag tänkte på äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum: ”Våra önskningar, vår trofasthet och vår lydnad inbjuder och hjälper oss att urskilja hans barmhärtighet i vårt liv. … Vi kan alla ha ögon som klart ser och öron som tydligt hör Herrens ömma barmhärtighet då den stärker och hjälper oss i dessa sista dagar.”1
På bara drygt 24 timmar hade jag knutit kontakt med min förfader Thurston. Jag lärde mig om hans lydnad, uppoffringar och prestationer. FamilySearch var min källa till att lära mig om honom, men Andens viskningar sammanförde mig med mina anor. Kärleken som min himmelske Fader visade mig stärkte mig och kommer att finnas kvar som ett minne för evigt. Jag vet att händelseförloppet och detaljerna den dagen var välsignelser från Herren.