”En dag i taget”, Liahona, sep. 2022.
Sista dagars heliga berättar
En dag i taget
Vi är tacksamma mot våra underbara församlingsmedlemmar som hjälpte oss med vår autistiske son.
Josh under en resa till templet nyligen.
Foto på Joshua med tillstånd av författaren
När vår son Joshua var 18 månader gammal lade vi märke till märkliga saker i hans beteende. Josh kunde återge nästan varje ord i varje sång från de tv-program han tittade på, men han var sen med att lära sig tala. En dag sa min svärmor att Josh visade tecken på autism. Specialister sa samma sak till oss.
Min fru Elizabeth fördjupade sig i litteratur om autism. Hon skrev också in Josh vid olika program för att hjälpa honom. Hon var fast besluten att han skulle få den bästa möjliga starten i livet vi kunde ge honom.
De dagar jag stressade över framtiden brukade Elizabeth lugna mig. Hon sa att vi behövde ta saker en dag i taget.
”Vi behöver uppskatta varje ny sak som Josh lär sig, i stället för att fokusera på allt det okända i framtiden”, sa hon.
När Josh blev äldre blev han ostyrig i kyrkan. För att hindra honom från att störa Primär eller skada andra barn hade jag honom i knät. Han vred sig, klöste och brottades med mig under kyrkans alla tre timmar. Jag var ofta mörbultad och utmattad när jag kom hem.
”Varför låter vi honom inte bara stanna hemma från kyrkan och turas om att vara här med honom?” föreslog jag.
”Om vi inte fortsätter att ta med honom”, svarade Elizabeth, ”lär han sig att om han är utåtagerande, så slipper han kyrkan.” Jag visste att hon hade rätt.
En dag sa mamman i en annan familj med ett autistiskt barn till mig: ”När Josh fyller åtta och får den Helige Anden blir han genast lugnare!”
Jag tvivlade på hennes ord, men när han fyllde åtta tog han emot den Helige Anden och blev lugnare – åtminstone lite.
När Josh blev äldre tog han emot prästadömet. Han delade ut sakramentet och lärde sig vikten av tjänande. Josh och medlemmarna i hans prästadömskvorum lärde sig en dans till en musikvideo från 80-talet som de framförde på en församlingsfest.
Församlingen var underbar mot Josh. Medlemmarna log när han delade ut sakramentet samtidigt som han gjorde lite 80-talsdansrörelser.
Josh är 17 år nu. Han är en begåvad musiker som skriver låtar. Han älskar att spela teater och uppträder regelbundet i skolan och på den lokala teatern.
Vi är tacksamma att få vara föräldrar till Josh och få delta i hans resa. Vi är inte säkra på vad framtiden bär med sig, men vi är fast beslutna att leva fullt ut varje dag med honom.