”Hur vår gudomliga identitet påverkar vår tillhörighet och utveckling”, Liahona, mars 2023.
Hur vår gudomliga identitet påverkar vår tillhörighet och utveckling
När vi prioriterar vår relation med Gud och vårt lärjungeskap till Jesus Kristus så finner vi glädje i vår gudomliga identitet; vi får en varaktig känsla av tillhörighet och uppnår slutligen vår gudomliga potential.
The American Psychological Association definierar tillhörighet som ”känslan av att vara accepterad och godkänd av en grupp”.1
Tyvärr har vi inte alla en känsla av tillhörighet och försöker ibland anpassa oss för att bli accepterade. ”Vi vill alla passa in”, förklarar Joanna Cannon, brittisk psykiater. ”För att uppnå det presenterar vi ofta lite olika versioner av oss själva, beroende på omgivningen och sällskapet vi befinner oss i. Vi har kanske många ’varianter’ av oss själva – för arbetet, hemmet eller internet.”2
Det är viktigt att notera att det finns en skillnad mellan att passa in och att känna tillhörighet. Brené Brown, amerikansk forskare och författare, har sagt: ”Det finns en skillnad mellan att höra till och att passa in. Förmågan att passa in är i själva verket ett av de största hindren i vägen för tillhörighet. Att passa in handlar om att kunna läsa situationen och bli den man behöver vara för att bli accepterad. Däremot krävs det inte att vi ändrar på oss för att höra till: det krävs att vi är de vi är.”3
Vi måste ha kunskap om vår gudomliga identitet för att känna meningsfull tillhörighet; annars lägger vi vår tid och våra ansträngningar på att anpassa oss för att bli accepterade på platser som inte erkänner eller rimmar med vår eviga natur. Dessutom kan de sammanhang vi väljer att tillhöra leda till att våra värderingar och beteenden ändras i det att vi anpassar oss till gruppens normer och riktlinjer. Med tiden formas vi efter de sammanhang vi väljer att tillhöra.
Kort sagt, när vi bejakar vår gudomliga identitet påverkar det våra val av sammanhang vi vill tillhöra, och de sammanhang vi väljer att tillhöra får oss att bli den vi till slut blir.
Gudomlig identitet
Vi bodde alla hos Gud i föruttillvaron (se Läran och förbunden 93:29; 138:55–56). Vi skapades i hans avbild – till man och kvinna (se 1 Moseboken 1:27). Han förberedde en plan för hur vi skulle bli som han (se Läran och förbunden 132:19–20, 23–24). Hans plan för vår lycka innebar att vi kom till jorden för att få en fysisk kropp, få kunskap och slutligen återvända till vårt himmelska hem för att bo hos honom i evig glädje (se 2 Nephi 2; 9; Abraham 3:26). Gud uppenbarade: ”Detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Otroligt nog är vi hans verk och härlighet! Det här säger något om vårt oerhörda värde för honom.
Med tanke på alla miljarder människor på jorden finns det de som har svårt att ta till sig att Gud bryr sig om individen. Jag vittnar om att han känner var och en av oss och även är medveten om vad vi gör, var vi är och till och med ”hjärtats alla tankar och avsikter” (Alma 18:32). Vi är inte bara ”räknade” av Gud (Mose 1:35) utan är också fullkomligt älskade av honom (se 1 Nephi 11:17).
Tack vare sin fullkomliga kärlek till oss vill vår himmelske Fader dela med sig av allt han har till oss (se Läran och förbunden 84:38). Vi är ju trots allt hans döttrar och söner. Han vill att vi ska bli som han, göra det han gör och uppleva den glädje som han har. När vi öppnar våra hjärtan och sinnen för denna sanning ”vittnar [Anden själv] med vår ande att vi är Guds barn. Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar” (Romarbrevet 8:16–17).
Jordiska skillnader
I föruttillvaron vandrade vi med Gud, hörde hans röst och kände hans kärlek. Sedan dess har vi passerat glömskans slöja in i jordelivet. Vi har inte längre ett fullkomligt minne av vårt liv innan dess. Förhållandena i den här jordiska miljön gör det svårare att känna vår gudomliga natur och den tillhörighet vi åtnjöt i vårt himmelska hem.
Till exempel kan ett alltför stort fokus på våra genetiska och miljörelaterade skillnader utgöra ett hinder för vår kontakt med Gud. Motståndaren försöker utnyttja dessa skillnader för att avleda oss från vår gemensamma gudomliga härkomst. Andra sätter stämplar på oss och ibland sätter vi också stämplar på oss själva. Det är inte fel i sig att identifiera sig med andra utifrån jordiska särdrag – faktum är att många av oss finner glädje och stöd hos personer med liknande egenskaper och upplevelser. Men när vi glömmer vår innersta identitet som Guds barn kan vi börja känna rädsla, misstro eller överlägsenhet gentemot dem som inte är som vi. Dessa attityder leder ofta till splittring, diskriminering och till och med undergång (se Mose 7:32–33, 36).
När vi kommer ihåg vårt gudomliga arv skänker vår mångfald livet skönhet och rikedom. Vi ser oss själva som bröder och systrar, trots våra olikheter. Vi kan då respektera och lära av varandra. Vi strävar efter att förse andra med ett stöttande sammanhang som de kan tillhöra, särskilt när deras egenskaper och upplevelser skiljer sig från våra. Vi känner tacksamhet mot Gud för hans skapelsers variationsrikedom.4
Även om våra gener och vår miljö påverkar vår upplevelse i jordelivet, definierar de oss inte. Vi är Guds barn med potential att bli som han.
Tillhörighet genom Jesus Kristus
Med vetskap om att vi skulle möta betydande svårigheter under jordelivet förberedde och sände Gud sin Son Jesus Kristus att hjälpa oss övervinna dessa hinder. Kristus erbjuder sig att hjälpa oss återupprätta den djupt personliga relation vi hade med Gud i föruttillvaron. Som Jesus förklarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:6; se även Johannes 3:16–17).
Kristus är alltid villig att hjälpa oss. Vi tillhör honom (se 1 Korintierbrevet 6:20) och han längtar efter att vi ska komma till honom. Med sina egna ord lovar Frälsaren: ”Kom … till mig med helhjärtat uppsåt, och jag ska ta emot dig” (3 Nephi 12:24).
Så hur kommer vi till Kristus med helhjärtat uppsåt?
För det första tar vi emot honom som vår Frälsare och Återlösare. Vi erkänner Guds storhet, vårt förlorade och fallna tillstånd och vårt absoluta beroende av Jesus Kristus för vår frälsning. Vi önskar bli kända genom hans namn (se Mosiah 5:7–8) och vill vara hans lärjungar ”under alla våra återstående dagar” (Mosiah 5:5).
För det andra kommer vi till Kristus med helhjärtat uppsåt genom att ingå och hålla heliga förbund med Gud (se Jesaja 55:3). Förbund ingås genom frälsande och upphöjande förrättningar i Jesu Kristi evangelium, utförda genom prästadömets myndighet.
Att ingå och hålla förbund binder oss inte bara till Gud och hans Son utan förenar oss också med varandra. För några år sedan besökte jag Costa Rica med min familj och var med på ett sakramentsmöte i en lokal kyrkoenhet. När vi kom in välkomnades vi varmt av flera medlemmar. Under mötet sjöng vi sakramentspsalmen med den lilla församlingen. Vi såg prästerna förbereda sakramentet och lyssnade sedan när de läste upp sakramentsbönerna. När brödet och vattnet delades ut till oss överväldigades jag av Guds kärlek till var och en av dessa personer som höll samma förbund som jag. Jag hade inte träffat någon av dem före det mötet men kände enighet och gemenskap med dem eftersom vi alla hade ingått och strävade efter att hålla samma löften till Gud.
När vi ingår och strävar efter att hålla heliga förbund med Gud börjar vi uppleva en känsla av samhörighet som är större än något vi kan uppnå genom att tillhöra någon jordisk eller timlig grupp.5 Vi ”är … inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj” (Efesierbrevet 2:19).
Jag inser att en del av oss på grund av jordiska omständigheter inte får möjlighet att ta emot varje förrättning och ingå varje förbund i det här jordelivet.6 I sådana fall ber Gud oss att göra ”allt vi kan” (2 Nephi 25:23) för att ingå och hålla de förbund som är tillgängliga för oss. Sedan lovar han att ge oss möjlighet att ta emot återstående förrättningar och förbund i nästa liv (se Läran och förbunden 138:54, 58). Han gör det möjligt för oss att ta emot alla välsignelser han har för sina barn (se Mosiah 2:41).
Att bli som vår himmelske Fader och Jesus Kristus
Gud fröjdar sig när vi känner den kärlek, enighet och styrka som kommer av en djup känsla av samhörighet med honom, hans Son och dem som följer dem. Han har dock mycket större planer för oss! Han inbjuder oss att komma som vi är, men det han verkligen vill med oss är att vi ska bli som han.
När vi ingår och håller förbund så hjälper det oss att inte bara tillhöra Gud och Kristus utan gör det också möjligt för oss att bli som de (se Läran och förbunden 84:19–22). När vi håller förbunden som hör samman med evangeliets frälsande och upphöjande förrättningar kan Guds kraft flöda in i våra liv. Vi kan se förbundsstigen som en typ av gudomligt lärlingsprogram. När vi ingår och håller förbund med Gud övar vi på att tänka, bete oss och hysa kärlek så som han gör. Bit för bit, med hans hjälp och kraft, kan vi bli som han.
Gud längtar efter att vi ska förena oss med honom och hans Son för att ”åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Han har gett var och en av oss tid på den här jorden, andliga gåvor och handlingsfrihet till att använda dem för att tjäna andra. Vi är hans söner och döttrar, och han har ett viktigt arbete för oss att utföra (se Mose 1:4, 6).
För att vara effektiva i hans verk behöver vi vända oss utåt och lära oss att sätta Gud främst och att ofta sätta andras behov före våra egna. Att fokusera utåt kräver personliga uppoffringar (se Läran och förbunden 138:12–13) men ingjuter också större mening i våra liv och ger oss stor glädje (se Alma 36:24–26).
När vi engagerar oss i Guds verk hör vi inte bara hemma som medlemmar i en grupp – vi blir på riktigt partners till Gud och hans Son Jesus Kristus. Det finns ingen större känsla än vetskapen om att Gud litar på oss tillräckligt för att genom oss verka för att ge evigt liv till andra.
Tre uppmaningar
Avslutningsvis ger jag tre uppmaningar som kan hjälpa oss att få ett glädjerikt liv och en varaktig känsla av identitet och tillhörighet, och som kan ge oss förmågan att nå vår gudomliga potential.
1. Jag uppmanar oss att prioritera vår gudomliga identitet som Guds döttrar och söner. Det innebär att vi grundar vårt egenvärde på vår gudomliga härkomst. Vi strävar efter att bygga vår relation med Gud genom bön och skriftstudier, helgande av sabbatsdagen och tempeltjänst, och andra aktiviteter som för in den Helige Anden i våra liv och stärker vår kontakt med honom. Vi låter Gud råda i våra liv.7
2. Jag uppmanar oss att ta emot Jesus Kristus som vår Frälsare och att sätta vårt lärjungeskap framför andra hänsynstaganden. Det innebär att vi tar på oss hans namn och att vi vill bli kända som hans efterföljare. Vi söker dagligen tillgång till hans förlåtelse och hans styrka. Vi ingår förbund och håller dem. Vi strävar efter att bli som han.
3. Jag uppmanar oss att engagera oss i Guds verk genom att hjälpa andra att komma till Kristus och få evigt liv. Det innebär att vi hjälper andra att förstå sin gudomliga identitet och känna tillhörighet. Vi delar öppet den glädje vi finner i Jesus Kristus och hans evangelium (se Alma 36:23–25). Vi strävar efter att hjälpa andra att ingå och hålla heliga förbund med Gud. Vi söker Guds vägledning för att få veta vem vi kan stötta och hjälpa och hur vi ska göra det.
Jag lovar att när vi prioriterar vår relation med Gud och vårt lärjungeskap till Jesus Kristus så finner vi glädje i vår gudomliga identitet; vi får en varaktig känsla av tillhörighet och uppnår slutligen vår gudomliga potential.
Från ”Divine Identity, Becoming, and Belonging”, ett tal under en andakt vid Brigham Young University – Hawaii, 25 maj 2022.