Nya testamentet i sitt sammanhang
Livet i en galileisk by på Jesu Kristi tid
Genom att känna till livet i byarna under första århundradet då Jesus bodde där kan vi bättre förstå hans lärdomar och komma närmare honom.
Det står i Nya testamentets evangelier att Jesus tillbringade större delen av sitt liv och sin verksamhet bland de judiska byarna nära Galileiska sjön, en sötvattensjö norr om Judeen som omges av låga kullar och odlade slätter.1
Den här regionen utgjorde inte bara den fysiska, kulturella och religiösa omgivningen under Jesu barndomsår, utan det var också där han kallade sina första lärjungar, utförde många av sina underverk och började förkunna rikets goda nyheter.2
Genom att känna till bylivet i det här området under det första århundradet kan vi få en bättre förståelse av hans lärdomar och evangeliets berättelser får liv på ett sätt som för oss närmare honom.
Invånarna
Skrifterna, historiska källor och arkeologiska utgrävningar nära Galileiska sjön visar att även om detta område en gång beboddes av några av Israels norra stammar,3 befolkades de galileiska byarna på Jesu tid – såsom Nasaret, Kana, Nain, Kapernaum, Korasin och andra – under de två första århundradena f.Kr. när familjer i Judeen flyttade norrut som en del av det expanderande hasmoneiska riket.
Vid tiden för Nya testamentet befolkades dessa byar av några hundra till några tusen invånare, varav de flesta ägnade sig åt det slags jordbruk, fiske och handel som Jesus ofta nämnde i sina liknelser och predikningar.4
Byggnader
Det dagliga livet i galileiska byar var relativt anspråkslöst, särskilt jämfört med de större städerna i området (till exempel Jerusalem) med sin stadslayout i romersk stil, byggnadsteknik och bruk.
De galileiska byarna hade till exempel vanligtvis ingen centraliserad planering, belagda vägar eller torg, imponerande arkitektur eller rinnande vatten. I stället bestod de till största delen av hem i små klungor med enkla bostadsrum samlade kring en gemensam gårdsplan (vilket gav lite personligt utrymme). De var byggda av staplade åkerstenar sammanfogade med murbruk och hade halmtak täckta med ett lager murbruk.5 Och de inhyste släktingar som arbetade tillsammans med sina jordbruks-, fiske-, hantverks- eller matlagningsaktiviteter.6
När bostäderna blev fler för att tillgodose växande behov föll det sig naturligt att de jordstampade stigarna och gränderna blev fler, vilket gjorde levnadsförhållandena dammiga under de heta somrarna och leriga under den regniga vintern.
Familjelivet
Eftersom skatterna under den här perioden var höga och de flesta familjer bara levde strax över existensminimum, saknade husen i galileiska byar invändiga dekorationer; möblemanget var begränsat och lyxartiklar förekom inte.
Familjemedlemmarna lagade vanligtvis mat med hjälp av slipstenar och ugnar; de satt och sov på halmmattor som täckte hemmets jordstampade golv. Och de åt ur grytor och delade skålar genom att doppa bröd i soppor eller tunna grytor.
Vanliga livsmedel var lokalt vin, olivolja, baljväxter (linser, bönor och kikärter), frukt (druvor, oliver, fikon och dadlar), grönsaker (lök, purjolök och olika kålsorter), fisk och mjölkprodukter (getost, smör och mjölk).
Utan rinnande vatten eller badinrättningar i dessa bosättningar var hygienen bland de galileiska byborna troligen betydligt sämre än dagens standard.
Sedvänjor
I tillägg till regionens fysiska omgivningar beboddes byarna i Galileen under första århundradet till största delen av religiöst aktiva judiska familjer.
De talade arameiska (kanske blandat med enstaka hebreiska ord och uttryck), firade heliga dagar såsom sabbaten (som välkomnades genom att man tände små oljelampor) och lydde kosherlagar för sin kost som föreskrevs i Toran7, uppsände judiska böner, såsom Shema8, upprätthöll olika nivåer av rituell renhet,9 samlades i anspråkslösa synagogor,10 och delade muntligen med sig av berättelser och lärdomar ur skrifterna.
Klädsel
De flesta bybor hade inte råd att bära långa klädnader eller plagg i flera lager, utan bar i stället vardagskläder från det romerska Palestina: en enkel knälång ärmlös tunika som var åtdragen i midjan med ett bälte, lädersandaler och en mantel om axlarna för extra värme under vintern.
Dessutom bar judiska män troligen heliga tofsar i hörnen på sina mantlar (och utan tecken på religiösa huvudbeklädnader på den här tiden), och gifta kvinnor hade troligen håret uppsatt i ett litet nät.11
Dessa och andra aspekter av judiskt vardagsliv i Galileen under första århundradet ger en värdefull inblick i den värld där Jesus levde, och när vi läser evangeliernas redogörelser bidrar de verkligen till att upplysa vår kunskap om hans jordiska verksamhet, budskap och kallelser till lärjungeskap.