Endast digitalt: Sista dagars pappor
Det underverk som betyder mest
Författaren bor i USA.
Jag bad att Frälsaren skulle visa medkänsla med oss och bota vår dotter. Det underverk vi fick var inte vad jag förväntade mig.
Bilden är arrangerad.
Det finns många exempel på Frälsarens medkänsla i Nya testamentet. När en man med en oren ande hade blivit botad, sa Jesus: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig” (Markus 5:19). Vid ett tillfälle när folket behövde mat sa Kristus: ”Jag lider med folket” (Markus 8:2) och gjorde så att några bröd och fiskar mättade omkring fyra tusen personer (se v. 1–9).
Min fru och jag ville att Jesu Kristi mirakulösa medkänsla på liknande sätt skulle bota vår nyfödda dotter. Läkarna hade upptäckt en stor massa i hennes bukhåla. De gav henne diagnosen neuroblastom. Eftersom hon bara var två veckor gammal och den elakartade massan var stor, var hennes prognos inte hoppfull.
Fylld av tro på Kristi förmåga att bota henne gav jag henne en prästadömsvälsignelse innan vi åkte till barnsjukhuset. Inga ord kom till mig under välsignelsen. Det var helt tomt. Jag försökte få fram några ord och det enda jag kunde säga var: ”Du är i Guds händer.”
Nedslagna av den upplevelsen begav vi oss till barnsjukhuset där vårdlaget skulle ta en biopsi från tumören, se hur mycket den hade spridit sig och avgöra vad, om något, de kunde göra för vår dotter. Före operationen gav jag återigen min dotter en prästadömsvälsignelse och fick exakt samma upplevelse som tidigare – jag kunde bara säga orden ”du är i Guds händer”.
Efter att ha överlämnat vår dotter till kirurgen grät min fru och jag bittert. När vi inte kunde få fram fler tårar satt jag där, frustrerad. Jag började undra om vi inte skulle få det medkännande underverk vi ville ha för att min tro eller värdighet inte räckte till. Varför hade Kristus utfört så många förunderliga gärningar av medkänsla för andra men inte ville göra det för oss?
Jag kände mig manad att läsa berättelsen om Lasarus i Johannes 11. Dialogen mellan Kristus och Marta gjorde intryck på mig. Det kändes som om Marta hoppades på samma sak som jag hoppades på, att det inte var för sent för min dotter att fortfarande bli mirakulöst botad. Till svar på Martas önskemål sa Jesus: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör,
och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Johannes 11:25–26)
I det ögonblicket kändes det som om Jesus Kristus talade till mig. Jag kände att om jag hade ögon till att se så skulle Kristus ha suttit bredvid mig och väntat på mitt svar på hans fråga. När jag begrundade mitt svar fylldes min själ av övertygelse och jag svarade: ”Ja, jag tror på Guds Son och på allt han erbjuder.”
Jag kom att tänka på en annan fråga: Vad har Jesus Kristus möjliggjort för barn som dör före ansvarighetsåldern?
Återigen svarade jag inom mig: ”Att alla barn som dör innan de uppnår ansvarighetsåldern är frälsta i himlens celestiala rike” (Läran och förbunden 137:10).
”Tror du på det här?” var svaret. Återigen fylldes min själ av övertygelse och jag svarade: ”Ja.”
Tanken kom till mig: Då förstår du att hon kommer att vara med Gud och fortfarande kan bli som Gud. Vad mer önskar du för henne? Du kan också njuta av det livet med henne när du är trofast mot de tempelförbund som Jesus Kristus har uppenbarat.
Jag drog slutsatsen att det största underverket i mitt liv alltid skulle vara Jesu Kristi försoning. Det fanns inget jag önskade mer för min dotter än att hon skulle få alla de välsignelser som Jesus Kristus har gjort tillgängliga genom sitt försoningsoffer och heliga tempelförrättningar. Ett medkännande underverk gavs till oss – det underverk som betyder mest.