”25–31 maj. Mosiah 29–Alma 4: ’De var ståndaktiga och orubbliga’”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Mormons bok 2020 (2020)
”25–31 maj. Mosiah 29–Alma 4”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2020
25–31 maj
Mosiah 29–Alma 4
”De var ståndaktiga och orubbliga”
På Almas tid ansågs en lärare i evangeliet inte ”bättre än eleven. Och på så sätt var de alla jämlika” (Alma 1:26). När du förbereder dig för att undervisa, fundera över hur den här principen kan tillämpas på dig och din klass.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Klassdeltagarna kanske lade märke till paralleller mellan händelser som beskrivs i Mosiah 29–Alma 4 och saker som händer i dagens värld eller i deras egna liv. Ge dem några minuter att gå igenom kapitlen för att hitta ett exempel. Be dem berätta vad de hittat för någon som sitter i närheten.
Undervisa om läran
Vi kan ha ett positivt inflytande i våra samhällen.
-
Om klassdeltagarna skulle ha nytta av att samtala om hur de kan påverka samhället på ett positivt sätt kan du be dem att tänka på några problem ditt samhälle står inför och göra en lista över några av dem på tavlan (men undvik att gå in på de här problemen i detalj). Klassdeltagarna kan gå igenom Alma 2:1–7 för att se vilket problem nephiterna stod inför och vad de gjorde åt det. Vad skulle ha hänt om ”kyrkans folk” inte hade gjort sina röster hörda? Vad mer lär vi oss om att vara goda medborgare av den här skildringen, av Mosiah 29:26–27 och av berättelsen i ”Övriga resurser”? Eleverna kanske vill tänka ut något de ska göra för att påverka sitt samhälle på ett positivt sätt med avseende på ett av problemen på tavlan.
Vi kan urskilja och avvisa falska läror.
-
Gideons exempel när han stod emot Nehor kan inspirera dina klassdeltagare. Du kanske kan be någon i förväg att gå igenom Gideons historia och berätta om den för klassen (se Mosiah 19:1–8; 20:15–22; 22:1–9 och Alma 1:2–9). Baserat på den här genomgången kanske klassdeltagarna kan göra en lista över några av Gideons inspirerande egenskaper. När Gideon hörde Nehors falska lärdomar, till exempel, motstod han Nehor ”med Guds ord” (v. 9). Under sina personliga studier kan klassdeltagarna ha funnit skriftställen som motbevisar Nehors lärdomar i Alma 1:3–6. Be dem berätta vad de hittade. Flera skriftställen föreslås även i ”Övriga resurser”. Hur kan vi bli mer som Gideon i vårt försvar av sanningen?
-
Nehors falska lärdomar, som beskrivs i Alma 1:3–6, kan hjälpa oss känna igen den taktik som Satan använder för att bedra oss. Till exempel gömmer han ofta sina lögner inom sanningen. Du kan be klassdeltagarna gå igenom Alma 1:3–4 och urskilja Satans lögner och de sanningar han använde för att göra dem tilltalande. Vilka är några lögner blandade med sanningen som förleder människor i dag? Hur kan vi hjälpa vår familj och nära och kära skilja mellan sant och falskt?
-
Klassdeltagarna kan sjunga eller läsa en psalm om ödmjukhet, som ”Är du ödmjuk i din svaghet” (Psalmer, nr 76), och samtala om hur dess budskap skiljer sig från Nehors budskap i Alma 1:2–9. De kan också jämföra vad Nehor förkunnade om lärare i evangeliet med vad Alma och andra ledare i kyrkan lärde och visade exempel på (se Alma 1:26; 4:15–20). Vad var Nehors motivation? Hur skilde den sig från Almas? Uppmuntra klassdeltagarna att tänka igenom sina egna motiv för att tjäna i kyrkan. Vad säger Alma 1:26 om vårt ansvar som elever?
Högmod kan få oss att hämmas i vår tillväxt.
-
Ett samtal om Alma 1 och Alma 4 kan hjälpa klassdeltagarna förstå hur högmod påverkar både enskilda och kyrkan. Du kan dela upp klassen i två grupper och be ena gruppen att lära sig om tillståndet i kyrkan som beskrivs i Alma 1:19–30, medan den andra gruppen lär sig om tillståndet i kyrkan några år senare, som beskrivs i Alma 4:6–15. Be varje grupp berätta hurdana kyrkan och dess medlemmar var, enligt verserna de läste. De kan tillsammans planera ett kreativt sätt att göra det på – de kan till exempel rita en bild eller förbereda en kort dramatisering. När grupperna har berättat för varandra, ber du dem att samtala om vad de lärde sig om följderna av högmod för kyrkan och dess medlemmar, och om ödmjukhetens välsignelser. Vilka lärdomar har de här redogörelserna för oss i dag?
”Guds ord” och ”ett oförfalskat vittnesbörd” kan förändra hjärtan.
-
Många människor kan relatera till vad Alma kände när han var ”mycket sorgsen” (Alma 4:15) över ogudaktigheten och över sitt folks lidanden. Kanske klassdeltagarna skulle kunna tänka på någon de bryr sig om och oroar sig för och ha den personen i åtanke när de läser Alma 4:12–20. När klassdeltagarna har läst kan du ställa frågor som de här för att få igång ett samtal om de här verserna: Vad gav folket glädje i deras svåra omständigheter? Vad betyder uttrycket ”Herrens Ande svek honom inte” för er? (Alma 4:15.) Vilka uppoffringar gjorde Alma för att hjälpa sitt folk, och vilka uppoffringar uppmanas vi ibland att göra? Vilka exempel har vi sett på kraften i ”ett oförfalskat vittnesbörd”? (Alma 4:19.) Hur kan vi bära vårt vittnesbörd utan att föreläsa eller döma? Du kan ge klassdeltagarna tid att skriva ett budskap med sitt vittnesbörd till sina nära och kära.
-
Klassdeltagarna kanske skulle ha nytta av att samtala om vad ”ett oförfalskat vittnesbörd” är. Videon ”Apostle Testimony Montage” (ChurchofJesusChrist.org) har utmärkta exempel på engelska. Hur kan de här vittnesbörden eller andra vi har hört ”väcka [oss] till hågkomst om [vår] plikt”? (Alma 4:19.) Hur hjälper de här vittnesbörden oss att övervinna högmod och stridigheter?
Uppmuntra till lärande i hemmet
Du kan förklara för klassdeltagarna att i Alma 5–7 får de läsa Almas ”oförfalskade vittnesbörd” och se dess inverkan på folket (se Alma 4:19).
Övriga resurser
”Gör ert inflytande känt.”
Strax efter att syster Belle S. Spafford hade kallats som Hjälpföreningens generalpresident 1945 inbjöds ledare i Hjälpföreningen att närvara vid ett möte med ett framstående nationellt kvinnoråd. Medlemmarna i Hjälpföreningens generalpresidentskap hade varit medlemmar i det här rådet i många år, men de ansåg att de på sistone hade blivit illa behandlade av rådet. Efter att ha diskuterat saken med sina rådgivare rekommenderade syster Spafford president George Albert Smith, kyrkans president, att Hjälpföreningen skulle säga upp sitt medlemskap i rådet.
När de diskuterade rekommendationen sa syster Spafford: ”Vet du vad, president Smith, vi får inte ut något av det där rådet.”
Hon erinrade sig senare:
”President Smith såg förvånat på mig. Han sa: ’Syster Spafford, tänker du alltid på vad det är du kan få? Tänker du inte också på vad du kan ge?’ Han fortsatte: ’Jag tror att mormonkvinnor har någonting att ge till kvinnorna i världen och att de också kan lära sig av dem. I stället för att säga upp ert medlemskap tycker jag att du ska ta med dig flera av era dugligaste kommittémedlemmar och återvända till mötet.’
Sedan sa han med eftertryck: ’Gör ert inflytande känt’” (Belle S. Spafford, A Woman’s Reach [1974], s. 96–97).
Syster Spafford lydde hans råd. Hon verkade i många år i rådet och valdes till slut till en av dess ledare.