”15–21 juni. Alma 13–16: ’Gå in i Herrens vila’”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Mormons bok 2020 (2020)
”15–21 juni. Alma 13–16”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2020
15–21 juni
Alma 13–16
”Gå in i Herrens vila”
Varaktig omvändelse kräver mer än en inspirerande lektion i söndagsskolan en gång i veckan. Uppmuntra klassdeltagarna att söka få personliga andliga upplevelser under veckan.
Skriv ner dina intryck
Uppmuntra till delaktighet
Vad skulle kunna få klassdeltagarna att berätta för varandra om sina upplevelser av att lära och leva efter evangeliet? Du kanske kan be dem att berätta om en insikt de fick av Alma 13–16 som förvånade dem eller som de inte hade tänkt på tidigare. När de berättar, fråga dem hur de tror att den här nya insikten kommer att göra skillnad i deras liv.
Undervisa om läran
Prästadömets förrättningar hjälper Guds barn att ta emot återlösning genom Jesus Kristus.
-
Några i din klass kan ha hittat något som fördjupade deras uppskattning för prästadömet när de studerade Alma 13. Be dem berätta vad de hittade. Ni kan också läsa vers 2 och 16 tillsammans och ställa en fråga som ”Hur hjälper prästadömet och dess förrättningar er att ’se fram emot [Guds] Son för att få återlösning’?” Om det är till hjälp, finns det en lista över förrättningar i Stå fast i din tro, s. 54.
-
Många i Ammonihah var anhängare till Nehor, som lärde felaktiga uppfattningar om prästers roll. För att hjälpa klassdeltagarna lära sig om prästadömets sanna natur kan du be dem jämföra Nehors syn på vad präster bör göra (se Alma 1:3–6) med vad Alma undervisade om (se Alma 13:1–12). På vilka sätt påminner Nehors lärdomar om världens syn på makt och ledarskap? På vilka sätt är Almas undervisning annorlunda?
-
Att läsa Alma 13:1–19 kan leda till ett samtal om hur vi ”förbereddes från världens grundläggning” för våra ansvar i Herrens verk. Vad säger Alma 13:3 om hur vi bör se på eller närma oss de här ansvaren? (Se även L&F 138:56.)
Herren inbjuder oss att gå in i hans vila.
-
Alma sa att prästadömet hjälper oss att ”gå in i Herrens vila” (Alma 13:16). För att inleda ett samtal om den här tanken kan du be klassdeltagarna att läsa Alma 13:6, 12–13, 16 och 29 och berätta vad de här verserna lär om ”Herrens vila”. De kan också ta reda på vad som kännetecknar dem som ”går in i Herrens vila”. Vad kan vi göra för att uppleva Herrens vila under våra jordiska liv?
Vi måste lita på Herren i tider av prövningar och tragedier.
-
Alma 14 kan utgöra en möjlighet att samtala om hur vi kan svara trofast när vi eller våra nära och kära möter förföljelse eller prövningar trots att vi försöker vara rättfärdiga. Du kan börja genom att be klassdeltagarna tänka sig att de är journalister som rapporterar om en händelse i Alma 14. Vilken sorts frågor kan de ställa till Alma eller Amulek om händelsen? Till exempel: ”Varför tillät Herren att du och andra rättfärdiga människor fick lida?” eller ”Vilka råd har du till dem som får vara med om svåra prövningar?” Med tanke på vad vi fått veta av Alma 14, hur skulle Alma eller Amulek kunna besvara de här frågorna?
-
De flesta av oss kan i viss mån relatera till hur Amulek kände sig när han såg det trofasta folket i Ammonihah lida: Vi ”plågas också” (se Alma 14:10), och vi önskar att vi kunde göra någonting åt det. Vad lär vi oss av det som Alma sa i den här situationen? (Se Alma 14:8–13.) Du kan läsa upp uttalandet av president Spencer W. Kimball i ”Övriga resurser”. Klassdeltagarna kanske kan sammanfatta huvudbudskapet i president Kimballs uttalande med egna ord.
Lärjungeskap kräver uppoffringar.
-
Den här veckans lektionsförslag i Kom och följ mig – för enskilda och familjer föreslår att varje familjemedlem gör en lista över vad Amulek offrade och vad han fick när han tog emot evangeliet. Klassdeltagarna kanske skulle vara villiga att berätta för varandra om de listor de gjort upp, eller så kan de göra de här listorna under lektionen. De här skriftställena kan vara till hjälp: Alma 10:4–5; 15:16, 18; 16:13–15 och 34: 8. Varför var Amulek villig att göra sådana uppoffringar? Varför är vi villiga att göra det? Hur kan vi följa Almas exempel, som ”styrkte [Amulek] i Herren”?
Profeternas ord kommer att uppfyllas.
-
Alma 16 ger exempel på någon som litade på en profet och på människor som inte gjorde det. För att hjälpa klassdeltagarna lära sig av de här exemplen kan du skriva två rubriker på tavlan: Zoram och Folket i Ammonihah. Klassdeltagarna kan läsa Alma 16:1–10 och under varje rubrik skriva ord och uttryck som beskriver den attityd de här människorna hade till profeten Almas ord. Vad gör vi för att visa vår himmelske Fader att vi har tro på de levande profeternas ord?
Uppmuntra till lärande i hemmet
Du kan fråga eleverna om de någonsin har önskat att de kunde vara bättre på att berätta om evangeliet. Att läsa Alma 17–22 kan inspirera dem med idéer som kan hjälpa dem uppnå det målet.
Övriga resurser
Gud förhindrar inte alltid tragedier.
President Spencer W. Kimball sa en gång följande om de många till synes oförklarliga tragedier som händer i världen:
”Kunde Herren ha förhindrat dessa tragedier? Svaret är: Ja. Herren är allsmäktig och har all makt att kontrollera våra liv, bespara oss från sorg, förhindra alla olyckor, … till och med [skydda oss från] döden, om han vill. Men det vill han inte. …
Om alla de sjuka som vi ber för skulle bli botade, om alla rättfärdiga skulle vara beskyddade och de onda förintas, skulle hela Faderns handlingsplan gå om intet och evangeliets grundprincip, handlingsfrihet, upphöra. Ingen skulle behöva leva av tro. …
Om vi skulle stänga dörrarna för sorg och smärta skulle vi utestänga våra bästa vänner och välgörare. Lidande kan göra människor till heliga allteftersom de lär sig tålamod, långmodighet och självkontroll. …
Jag [är] tacksam att jag genom prästadömet inte kan bota alla sjuka. Jag skulle kunna helbrägdagöra människor som borde dö. Jag skulle kunna ta bort lidanden från människor som borde lida. Jag känner att jag löper risken att gå emot Guds vilja.
Hade jag obegränsat med makt, men ändå begränsad framsynthet och insikt, skulle jag kanske ha räddat Abinadi undan lågorna när han brändes på bålet, och genom att göra det skulle jag ha kunnat tillfoga honom obotlig skada. Han dog som martyr och fick en martyrs belöning – upphöjelse.
Jag skulle troligen ha tröstat Paulus i hans smärtfyllda utrop om min makt var obegränsad. Jag skulle helt säkert ha botat hans ’tagg i köttet’. [2 Kor. 12:7.] Och genom att göra detta skulle jag ha kunnat omintetgöra Herrens avsikter. …
Jag är rädd för att om jag hade befunnit mig i Carthagefängelset den 27 juni 1844 så skulle jag ha avlett de kulor som genomträngde profetens [Joseph Smiths] och patriarkens [Hyrum Smiths] kropp. Jag skulle ha räddat dem undan lidanden och ångest, men berövat dem en martyrs död och belöning. …
Med sådan oinskränkt makt skulle jag helt säkert ha velat förskona Kristus från ångesten i Getsemane, skymferna under rättegången, de fysiska skadorna. Jag skulle ha tagit hand om hans sår och helat dem, gett honom svalkande vatten i stället för ättika. Jag skulle ha befriat honom från lidande och död och berövat världen hans försoningsoffer. …
När vi står inför det som liknar en tragedi måste vi förlita oss på Gud, och veta att trots vårt begränsade perspektiv så kommer hans avsikter inte att misslyckas” (Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W. Kimball [2006], s. 14–21).