24–30 juli

Apostlagärningarna 16–21

”Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet”

Läs i en anda av bön Apostlagärningarna 16–21 med dina klassdeltagare i åtanke, innan du tittar på lektionsförslaget. Följande idéer kan fungera som tillägg till den inspiration du får av Anden.

Uppmuntra till delaktighet

Be gärna klassdeltagarna nämna ett stycke i Apostlagärningarna 16–21 som påminde dem om en upplevelse de själva haft av att berätta om evangeliet.

Undervisa om läran

Apostlagärningarna 16–21

Som medlemmar i Frälsarens kyrka vittnar vi om honom och sprider hans evangelium.

• Ett tydligt budskap i Apostlagärningarna 16–21 är hur viktig den Helige Anden är när vi delar evangeliet. Klassdeltagarna kan till exempel läsa om hur den Helige Anden hjälpte Paulus och Silas i Apostlagärningarna 16:6–15. Varför behöver vi den Helige Anden när vi delar med oss av evangeliet? (Se 2 Nephi 33:1; Läran och förbunden 33:8–10; 42:14; 100:5–8). Klassdeltagarna kan kanske berätta om upplevelser de har haft av den Helige Andens vägledning i sina ansträngningar att sprida evangeliet.

• Hur kan Paulus upplevelser hjälpa klassdeltagarna fatta mod när de känner sig manade att bära sina vittnesbörd? Överväg att be varje klassdeltagare att gå igenom en av följande redogörelser: Apostlagärningarna 16:16–34; 17:16–34; 18:1–11. Be dem berätta om de tecken de hittar på Paulus mod och djärvhet. Vilka sanningar undervisade Paulus om (och förstod) som gav honom trygghet i sitt budskap? Varför tvekar vi ibland att berätta om evangeliet, och hur hjälper Frälsaren oss? Uppmuntra klassens medlemmar att tänka ut ett sätt på vilket de kan följa Paulus exempel och dela med sig av sitt vittnesbörd om Kristus oftare (videon ”Jag går vart du kallar mig” [I’ll Go Where You Want Me to Go] [ChurchofJesusChrist.org] kan vara till hjälp).

Apostlagärningarna 17:16–34

Vi är av Guds släkt.

• På Areopagen undervisade Paulus om vår himmelske Fader inför en grupp människor som visste väldigt lite om Guds sanna natur. För att utforska de här lärdomarna kan klassdeltagarna läsa Apostlagärningarna 17:24–31 och skriva på tavlan de sanningar de finner om vår himmelske Fader, vår relation till honom, och våra relationer till varandra. De kan sedan berätta om upplevelser då de har känt sanningen i Paulus uttalande att Gud ”inte är långt borta från någon enda av oss” (v. 27).

• När ni granskar dessa verser tillsammans kan ni diskutera den sanning som lärs ut i vers 29: ”Vi är av Guds släkt.” Du kan skriva på tavlan Eftersom vi är Guds barn … och Om vi inte visste att vi är Guds barn … Be klassdeltagarna föreslå sätt att fylla i dessa meningar. Vad lär till exempel det faktum att vi är Guds barn oss om oss själva och om hur vi bör behandla varandra? Hur skulle våra liv vara annorlunda om vi inte kände till vår sanna relation till Gud? Vad bidrar citatet av president Dallin H. Oaks i ”Övriga resurser” med till diskussionen?

  

  Var och en av oss är ett barn till Gud.

Övriga resurser

Vi är alla Guds barn

”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” berättar om eviga sanningar om vår relation till Gud: ”Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar (JesuKristiKyrka.org).

President Dallin H. Oaks talade om vikten av att se sig själv först och främst som Guds andebarn:

”Var försiktig med hur du beskriver dig själv. Karaktärisera eller definiera inte dig själv efter någon tillfällig egenskap. Den enda egenskap som ska karaktärisera oss är att vi är en son eller dotter till Gud. Detta faktum är viktigare än alla andra karaktärsdrag, inklusive ras, sysselsättning, fysiska egenskaper, utmärkelser eller ens religiös tillhörighet. …

Vi har vår handlingsfrihet, och vi kan välja vilken egenskap som helst för att karaktärisera oss själva. Men vi måste veta att när vi väljer att definiera eller framställa oss själva baserat på en egenskap som är tillfällig eller trivial ur ett evigt perspektiv minskar vi tonvikten på våra viktigaste egenskaper och ger för stor tonvikt till det som är relativt oviktigt. Det kan leda oss på fel väg och hindra vårt eviga framåtskridande” (”Be Wise” [andakt vid Brigham Young University–Idaho, 7 nov. 2006], byui.edu).

Förbättra vår undervisning

Be ungdomarna vara delaktiga i lektionen. Om du undervisar ungdomar, kom då ihåg att de ofta kan förstå vad deras jämnåriga går igenom. När en ung människa bär sitt vittnesbörd eller undervisar om läran, kan de påverka andra ungdomar på ett sätt som du inte kan efterlikna. Ge ungdomar möjlighet att undervisa varandra. (Se Undervisa på Frälsarens sätt, s. 28.)