Kyrkans historia
Är mormoner kristna?

Är mormoner kristna?

Medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hävdar bestämt att de är kristna. De tillber Gud den evige Fadern i Jesu Kristi namn. När Joseph Smith fick frågan vad sista dagars heliga tror på, satte han Kristus i centrum: ”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”1 De tolv apostlarnas kvorum har på senare tid på nytt bekräftat det vittnesbördet när de förkunnade: ”Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son. … Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.”2

Men under senare årtionden har några hävdat att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte är en kristen kyrka. Här följer några av de vanligaste anledningarna:

  1. Sista dagars heliga accepterar inte de trosbekännelser och formuleringar som kristendomen efter Nya testamentet vidhåller.

  2. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kommer inte från den traditionella kristendomens historiska linje. Det vill säga att sista dagars heliga inte är romersk-katolska, östortodoxa eller protestantiska.

  3. Sista dagars heliga tror inte bara på Bibeln som helig skrift utan har en utökad kanon av skrifter som omfattar Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan.

Här följer en närmare titt på de här anledningarna.

Sista dagars heliga accepterar inte de trosbekännelser som kristendomen efter Nya testamentet vidhåller.

Forskare har länge erkänt att den syn på Gud som de första kristna hade har förändrats dramatiskt under århundradenas gång. De första kristnas syn på Gud var mer personlig, mer antropomorfistisk och mindre abstrakt än den som kom fram senare ur de trosbekännelser som skrevs under de påföljande flera hundra åren. Den huvudsakliga ideologiska förändringen som började under andra århundradet e. Kr., efter förlusten av den apostoliska myndigheten, var resultatet av en begreppsmässig sammanslagning av kristna trosläror och grekisk filosofi.3

Sista dagars heliga tror att sammanslagningen av tidig kristen teologi och grekisk filosofi var ett allvarligt misstag. Den viktigaste läran som gick förlorad i den här processen var gudomens natur. Gud Faderns, hans Sons Jesu Kristi och den Helige Andens sanna natur återställdes genom profeten Joseph Smith. Som en följd härav menar sista dagars heliga att Gud Fadern har en påtagbar kropp, en uppfattning som stämmer överens med de egenskaper som många av de första kristna ansåg att Gud hade.4 Den här trosuppfattningen som sista dagars heliga har skiljer sig åt från de trosförklaringar som kom efter Nya testamentet.

Oavsett vilka skillnader som finns mellan sista dagars heliga och medlemmar av andra kristna religioner, stämmer rollerna som sista dagars heliga tillskriver gudomen i stort sett överens med uppfattningarna som andra i den kristna världen har. Sista dagars heliga tror att Gud är allsmäktig, allvetande och oändligt kärleksfull, och de ber till honom i Jesu Kristi namn. De ser Fadern som det främsta föremålet för deras gudsdyrkan, Sonen som Herre och Återlösare och den Helige Anden som Faderns och Sonens budbärare och uppenbarare. Kort sagt accepterar sista dagars heliga inte de kristna trosbekännelser som uppkom efter Nya testamentet, men de litar helt till varje medlem av gudomen i sin dagliga hängivenhet och gudsdyrkan, liksom de första kristna gjorde.

Sista dagars heliga tror på en återställd kristendom

Ett annat antagande som används för att påvisa att sista dagars heliga inte är kristna, är att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte kommer från dagens kristna kyrkors traditionella linje: Sista dagars heliga är inte katolska, östortodoxa eller protestantiska. Sista dagars heliga menar att prästadömets myndighet att handla i Guds namn togs tillbaka till jorden genom änglabetjäning till Joseph Smith. Det här är Jesu Kristi ”återställda”, inte ”reformerade”, kyrka. Sista dagars heligas tro på en återställd kristendom förklarar varför så många sista dagars heliga ända från 1830-talet har konverterat från andra kristna samfund. De här konvertiterna ansåg, och anser, inte att de lämnar den kristna fållan. De är bara tacksamma för att lära sig mer om och bli en del av Jesu Kristi återställda kyrka, vilken de tror har fullheten av Herrens evangelium, en fullständigare och rikare kristen kyrka – andligt, organisatoriskt och doktrinärt.

Medlemmar av kyrkor med trosbekännelser antar ofta felaktigt att alla kristna alltid har varit överens om och måste vara överens om en historiskt statisk, monolitisk samling trosuppfattningar. Men som många forskare framhåller har kristna varit starkt oense om i stort sett alla teologiska frågor och seder under århundradenas gång, vilket har lett till att en mängd kristna samfund har skapats.5 Även om läran i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga skiljer sig från många andra kristna kyrkors så stämmer den överens med tidig kristendom. Den som uppriktigt älskar, tillber och följer Kristus borde vara fri att göra anspråk på sin uppfattning om läran enligt sitt samvetes bjudande utan att stämplas som ickekristen.

Sista dagars heliga tror på en öppen kanon

En tredje anledning till att stämpla sista dagars heliga som ickekristna har att göra med deras tro på en öppen skriftkanon. För de som framför det här argumentet är en kristen någon som samtycker till principen om sola scriptura, eller att Bibeln är självautentiserande. Men att hävda att Bibeln är Guds enda och slutliga ord – eller mer specifikt, Guds slutliga skrivna ord – är att göra anspråk på mer än vad Bibeln själv kräver. Inte någonstans förkunnar Bibeln att alla uppenbarelser från Gud skulle samlas i en enda volym skrifter som för alltid ska vara stängd och att inga ytterligare skriftliga uppenbarelser kan tas emot.6

Dessutom är inte alla kristna kyrkor säkra på att kristendomen måste definieras genom en hängivenhet mot en stängd kanon.7 Faktum är att argumentet om utestängande på grund av en stängd kanon tycks användas selektivt för att förhindra att sista dagars heliga kallas för kristna. Ingen förgrening av kristendomen håller sig enbart till den bibliska texten när det gäller doktrinära beslut och tillämpning av bibliska principer. I romersk-katolska kyrkan, till exempel, vänder man sig bland annat till traditioner och kyrkans lärare och ledare för svar. Protestanter, särskilt evangelister, vänder sig till lingvister och skriftforskare för sina svar, liksom till kyrkoråd och trosbekännelser som kom efter Nya testamentet. För många kristna är de här råden och trosbekännelserna lika kanoniska som Bibeln själv. För att fastställa lärosatser och förstå biblisk text vänder sig sista dagars heliga till levande profeter och ytterligare skrifter – Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan.

Tillsammans med Gamla och Nya testamentet bekräftar Mormons bok ett otvetydigt vittnesbörd om Jesus Kristus. I ett avsnitt står det att Mormons bok ”skall fastslå sanningen” i Bibeln ”och skall tillkännage för alla släkter, tungomål och folk att Guds Lamm är den evige Faderns Son och världens Frälsare och att alla människor måste komma till honom, annars kan de inte bli frälsta”.8 I sina över sex tusen verser nämner Mormons bok Jesus Kristus nästan fyra tusen gånger, med över hundra olika namn: ”Jehova”, ”Immanuel”, ”helige Messias”, ”Guds Lamm”, ”Israels Återlösare” och så vidare.9 Mormons bok är verkligen ”Ännu ett Jesu Kristi testamente”, som dess undertitel anger.

Sammanfattning

Människor över hela världen fortsätter att bli medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga, delvis på grund av dess doktrinära och andliga särprägel. Den särprägeln kommer från kunskapen som återställdes till jorden samt den Helige Andens kraft som finns i kyrkan tack vare prästadömets återställda myndighet, nycklar och förrättningar, och fullheten av Jesu Kristi evangelium. Det återställda evangeliets frukter är uppenbara i de trofasta medlemmarnas liv.

Medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har ingen önskan att kompromissa om Jesu Kristi återställda kyrkas särprägel, men de vill samarbeta med andra kristna – och personer av alla trosåskådningar – för att erkänna och avhjälpa många av de moraliska problem och familjeproblem som samhället står inför. Det kristna samtalet är rikare genom det som sista dagars heliga bidrar med. Det finns ingen anledning för kristna trosåskådningar att frysa ut varandra när det aldrig har funnits ett mer trängande behov av enighet i fråga om att förkunna Jesu Kristi gudomlighet och lärdomar.

  1. Det här svaret var ett försök att besvara den vanliga frågan ”Vilka är din religions fundamentala principer?” Publicerad i Elders’ Journal 1 (juli 1838): 44, finns på www.josephsmithpapers.org; ompublicerades med punkteringsändringar i Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 49.

  2. ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, Liahona, apr. 2000, s. 3.

  3. Se till exempel The Story of Christian Theology: Twenty Centuries of Tradition and Reform (Downers Grove, IL: IVP Academic, 1999), av Roger E. Olson; The Routledge Companion to Early Christian Thought (London: Routledge, 2010), red. av D. Jeffrey Bingham; Daniel W. Graham och James L. Siebach, ”The Introduction of Philosophy into Early Christianity” i Noel B. Reynolds, red., Early Christians in Disarray: Contemporary LDS Perspectives on the Christian Apostasy (Provo, UT: Foundation for Ancient Research and Mormon Studies, Brigham Young University Press, 2005), s. 205–237.

  4. För bevis på den här uppfattningen bland de första kristna, se David L. Paulsen, ”Early Christian Belief in Corporeal Deity: Origen and Augustine as Reluctant Witnesses”, Harvard Theological Review 83, nr 2 (1990): s. 105–116. För trosbekännelsernas med tiden alltmer komplicerade formuleringar, se Creeds, Councils and Controversies: Documents Illustrating the History of the Church, AD 337–461, rev. ed. (London: SPCK, 1989), red. av J. Stevenson.

  5. Forskningslitteraturen om debatter angående kristendomens teologi och seder är omfattande. För den tidiga kristendomen, se till exempel Lost Christianities: The Battles for Scripture and the Faiths We Never Knew (New York: Oxford University Press, 2005), av Bart D. Ehrman. För kristna teologiska debatter under Förenta staternas första tid, se Theology in America: Christian Thought from the Age of the Puritans to the Civil War (New Haven: Yale University Press, 2003), av E. Brooks Holifield.

  6. För många kristna betyder det som står i Uppenbarelseboken 22:18–19 att inget kan läggas till Bibeln. Men varningen i det här skriftstället för att lägga till ”något till dessa ord” gäller Uppenbarelseboken och inte Bibeln som helhet. Se Howard W. Hunter, ”Ingen må lägga till eller taga bort något”, Nordstjärnan, okt. 1981, s. 109–112.

  7. Se till exempel The Formation of the Christian Biblical Canon, av Lee M. McDonald, rev. ed. (Peabody, MA: Hendrickson, 1995), s. 254–256.

  8. 1 Ne. 13:40.

  9. Se Boyd K. Packer, ”Mormons bok: Ännu ett testamentet om Jesus Kristus – tydliga och dyrbara ting”, Liahona, maj 2005, s. 6–9; Susan Ward Easton, ”Names of Christ in the Book of Mormon,” Ensign, juli 1978, s. 60–61.