Månggifte i Kirtland och Nauvoo

Sista dagars heliga tror att monogami – äktenskapet mellan en man och en kvinna – är Herrens gällande lag för äktenskap.¹ På Bibelns tid befallde Herren några bland sitt folk att utöva månggifte – äktenskap mellan en man och fler än en kvinna.² Vissa av de tidiga medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga fick och åtlydde också det här budet som givits genom Guds profeter.

Efter att Joseph Smith hade fått en uppenbarelse i vilken han befalldes att utöva månggifte tog han sig flera hustrur och introducerade sedvänjan för sina nära medarbetare. Den här principen var bland de mest utmanande aspekterna av återställelsen – för Joseph personligen och för andra medlemmar i kyrkan. Månggifte prövade tron och ledde till kontroverser och motstånd. Få sista dagars heliga välkomnade ursprungligen återställelsen av en biblisk sedvänja som kändes fullkomligt främmande för dem. Men många vittnade senare om kraftfulla andliga upplevelser som hjälpte dem övervinna sin tvekan och gav dem modet att ta sig an denna sedvänja.

Även om Herren befallde att man skulle anta – och sedan sluta med – månggifte i de sista dagarna, gav han inte exakta instruktioner om hur detta bud skulle åtlydas. Större sociala och kulturella förändringar innebär ofta missförstånd och svårigheter. Kyrkans ledare och medlemmar upplevde dessa utmaningar när de lydde befallningen att utöva månggifte och senare när de arbetade på att avskaffa det efter att kyrkans president Wilford Woodruff gjort ett inspirerat uttalande känt som manifestet år 1890, som ledde till att månggifte i kyrkan avslutades. Under hela tiden försökte kyrkans ledare och medlemmar att följa Guds vilja.

Många detaljer om det tidiga utövandet av månggifte i kyrkan är okända. Månggifte introducerades stegvis bland de tidiga heliga, och de som utövade det ombads att hålla sina handlingar konfidentiella. De heliga varken talade eller skrev öppet om sina upplevelser förrän de hade flyttat till Utah och kyrkans ledare hade erkänt sedvänjan officiellt. Historiska uppteckningar om tidigt månggifte är därför fåtaliga. Få uppteckningar ger detaljinformation, och senare minnesuppgifter är inte alltid tillförlitliga. Viss ambiguitet kommer alltid att prägla vår kunskap om detta ämne. Liksom de som deltog ”ser vi en gåtfull spegelbild” och får vandra i tro.³

Månggiftet tar sin början i kyrkan

Uppenbarelsen om månggifte skrevs inte ner förrän 1843, men de första verserna tyder på att den delvis framkom ur Joseph Smiths studier av Gamla testamentet 1831. De som kände Joseph väl sa senare att han mottog uppenbarelsen ungefär vid den tiden.⁴ Denna uppenbarelse, som upptecknats i Läran och förbunden kapitel 132, säger oss att Joseph bad för att få veta varför Gud tillät Abraham, Isak, Jakob, Mose, David och Salomo att ha många hustrur. Herren svarade att han befallde dem att ingå månggifte.⁵

Sista dagars heliga förstod att de levde i de senare dagarna, det som i uppenbarelserna kallas ”tidernas fullbordans utdelning”.⁶ Forntida principer – såsom profeter, prästadömet och tempel – skulle återställas till jorden. Månggifte var en av dessa forntida principer.

Polygami hade varit tillåtet i årtusenden i många kulturer och religioner, men förkastades, med få undantag, av västvärldens kulturer.⁷ På Joseph Smiths tid var monogami den enda lagliga formen av äktenskap i USA. Joseph visste att utövandet av månggifte skulle framkalla vrede bland allmänheten. Efter att han mottagit befallningen undervisade han några medarbetare om det, men han spred inte den här undervisningen vidare i någon större omfattning under 1830-talet.⁸

När Gud ger befallning om något svårt sänder han ibland ytterligare budbärare för att uppmuntra sitt folk att lyda. Joseph berättade för sina medarbetare att en ängel i enlighet med det mönstret hade visat sig för honom tre gånger mellan 1834 och 1842 och befallt honom att genomföra månggiftet när han tvekade att gå vidare med det. Den tredje och sista gången ängeln visade sig kom han med draget svärd och hotade Joseph med undergång om han inte fortsatte och lydde befallningen helt och hållet.⁹

Fragmentariska bevis finns för att Joseph Smith agerade på ängelns första befallning genom att gifta sig med ytterligare en hustru, Fanny Alger, i Kirtland, Ohio i mitten av 1830-talet. Flera sista dagars heliga som hade bott i Kirtland berättade decennier senare att Joseph Smith hade gift sig med Fanny Alger, som bodde och arbetade i familjen Smiths hushåll, efter att han hade fått hennes och hennes föräldrars medgivande.¹⁰ Man vet inte mycket om det här äktenskapet, och inget om vad Joseph och Emma kan ha sagt till varandra om Fanny Alger. Efter att äktenskapet med Fanny Alger slutade i separation verkar Joseph ha lagt månggiftet åt sidan tills efter att kyrkan flyttat till Nauvoo, Illinois.

Månggifte och evigt äktenskap

Den uppenbarelse som undervisade om månggifte var en del av en större uppenbarelse som getts till Joseph Smith: att äktenskapet kunde vara bortom döden och att evigt äktenskap var nödvändigt för att ärva den fullhet som Gud vill att hans barn ska få. Så tidigt som 1840 undervisade Joseph Smith enskilt aposteln Parley P. Pratt om att den ”himmelska ordningen” lät Pratt och hans hustru vara tillsammans ”för tid och all evighet”.¹¹ Joseph lärde också att män som Parley – som hade gift om sig efter sin första hustrus död – kunde gifta sig med (eller beseglas till) sina hustrur för evigheten, under rätt omständigheter.¹²

Beseglingen av man och hustru för evigheten blev möjlig genom återställelsen av prästadömets nycklar och förrättningar. Den 3 april 1836 uppenbarade sig den gammaltestamentlige profeten Elia för Joseph Smith och Oliver Cowdery i templet i Kirtland och återställde de prästadömsnycklar som behövs för att utföra förrättningar för levande och döda, bland annat att besegla familjer.¹³ Vigslar som förrättats genom prästadömets myndighet kunde binda samman nära och kära till varandra för evigheten, på villkor att man förblev rättfärdig. Äktenskap där vigseln utförts utan denna myndighet slutade i och med döden.¹⁴

Vigslar som utförts genom prästadömets myndighet innebar att barn skulle fortsätta födas och familjer bestå in i evigheterna. Joseph Smiths uppenbarelse om äktenskapet förkunnade att ”en fortsättning på avkomman i evigheters evighet” bidrog till att fullfölja Guds ändamål för sina barn.¹⁵ Detta löfte gavs till alla par som vigdes genom prästadömets myndighet och var trofasta mot sina förbund.

Månggifte i Nauvoo

Under större delen av västvärldens historia dominerade familjens ”intressen” – ekonomiska, politiska och sociala hänsynstaganden – valet av äktenskapspartner. Föräldrar hade makten att arrangera äktenskap eller hindra giftermål de ogillade. Under senare delen av 1700-talet hade romantik och personligt val börjat konkurrera med dessa traditionella motiv och sedvänjor.¹⁶ Och på Joseph Smiths tid insisterade många par på att gifta sig av kärlek, som han och Emma gjorde när de rymde och gifte sig mot hennes föräldrars önskan.

Sista dagars heligas motiv för månggifte var ofta mer religiösa än ekonomiska eller romantiska. Förutom önskan att lyda var hoppet om att leva för evigt i Guds närhet med familjemedlemmarna ett starkt motiv. I uppenbarelsen om äktenskap lovade Herren att de som deltog skulle få ”de eviga livens kronor” och ”upphöjelse i de eviga världarna”.¹⁷ Män och kvinnor, föräldrar och barn, förfäder och efterkommande skulle ”beseglas” till varandra – deras åtagande skulle vara i evigheterna, i enlighet med Jesu löfte att prästadömets förrättningar som utförts på jorden skulle vara ”bundna i himlen”.¹⁸

Den första polygama vigseln i Nauvoo skedde när Louisa Beaman och Joseph Smith beseglades i april 1841.¹⁹ Joseph tog sig många ytterligare hustrur och bemyndigade andra sista dagars heliga att utöva månggifte. Sedvänjan spreds till en början sakta. När Joseph dog i juni 1844 hade ungefär 29 män och 50 kvinnor ingått månggifte, förutom Joseph och hans hustrur. När de heliga anlände till Saltsjödalen 1847 hade åtminstone 196 män och 521 kvinnor ingått månggifte.²⁰ De som ingått dessa tidiga polygama äktenskap lovade att hålla det konfidentiellt, men de emotsåg en tid då sedvänjan skulle erkännas officiellt.

Rykten spreds emellertid. Vissa män använde sig hänsynslöst av dessa rykten för att förföra kvinnor och få dem att ingå i den obemyndigade sedvänja som ibland kallats ”andliga hustrur”. När detta upptäcktes blev männen uteslutna ur kyrkan.²¹ Ryktena fick medlemmar och ledare att göra noggrant formulerade förnekanden som fördömde andliga hustrur och osanktionerat månggifte men inte sa något om vad Joseph Smith och andra såg som gudomligt förordnat celestialt månggifte.²² Uttalandena betonade att kyrkan inte utövade annan äktenskapslag än monogami medan de underförstått lämnade möjligheten öppen att enskilda, under ledning av Guds levande profet, kanske gjorde det.²³

Joseph Smith och månggifte

Under den period som månggifte utövades skiljde de sista dagars heliga på besegling för tid och evighet och besegling endast för evigheten. Besegling för tid och evighet innefattade åtaganden och förhållanden i detta liv, och omfattade vanligen även möjlighet till sexuella relationer. Besegling endast för evigheten avsåg förhållanden endast i nästa liv.

Det finns bevis för att Joseph deltog i båda sortens beseglingar. Det exakta antalet kvinnor han beseglades till under sin livstid är okänt eftersom bevisen är fragmentariska.²⁴ Några kvinnor som beseglades till Joseph Smith vittnade senare om att deras äktenskap var för tid och evighet, medan andra sa att deras förhållande endast var för evigheten.²⁵

De flesta av de som beseglats till Joseph Smith var mellan 20 och 40 år gamla när de beseglades till honom. Den äldsta, Fanny Young, var 56 år. Den yngsta var Helen Mar Kimball, dotter till Josephs nära vänner Heber C. och Vilate Murray Kimball, som beseglades till Joseph flera månader före sin femtonde födelsedag. Giftermål i den åldern, som inte är lämpligt enligt dagens normer, var lagligt på den tiden och en del kvinnor gifte sig när de var runt 15 år.²⁶ Helen Mar Kimball sa att hennes besegling till Joseph var ”endast för evigheten”, vilket antyder att förhållandet inte innefattade sexuellt umgänge.²⁷ Efter Josephs död gifte Helen om sig och försvarade vältaligt honom och månggiftet.²⁸

Efter sin vigsel med Louisa Beaman och innan han gifte sig med andra ensamstående kvinnor beseglades Joseph Smith till ett antal kvinnor som redan var gifta.²⁹ Varken dessa kvinnor eller Joseph förklarade så mycket om dessa beseglingar, även om några kvinnor sa att det var endast för evigheten.³⁰ Andra kvinnor lämnade inga uppteckningar, så det är okänt om deras beseglingar var för tid och evighet eller bara för evigheten.

Det finns många tänkbara förklaringar till denna sedvänja. Beseglingarna kan ha gjort det möjligt att skapa ett evigt band eller en evig länk mellan Josephs familj och andra familjer i kyrkan.³¹ Dessa band sträckte sig både vertikalt, från förälder till barn, och horisontellt, från familj till familj. I dag skapas sådana band genom tempelvigslar mellan personer som också är beseglade till sina egna ursprungsfamiljer. På så vis länkas familjer samman. Joseph Smiths beseglingar till kvinnor som redan var gifta kan ha varit en tidig version av att sammanbinda en familj med en annan. I Nauvoo verkar de flesta om inte alla av de första männen ha fortsatt bo i samma hushåll med sina fruar under Josephs livstid, och klagomål om dessa beseglingar är i stort sett frånvarande i dokumentära uppteckningar.³²

Dessa beseglingar kanske också kan förklaras av Josephs motvilja mot att ingå i månggifte på grund av den bedrövelse det skulle orsaka hans hustru Emma. Han kan ha trott att beseglingar till gifta kvinnor var ett sätt att åtlyda Herrens befallning utan att han behövde ha normala äktenskapsrelationer.³³ Det kan förklara varför ängeln enligt Lorenzo Snow tillrättavisade Joseph för att ha ”tvekat” inför månggifte även efter att han ingått det.³⁴ Efter denna tillrättavisning återgick Joseph, enligt den här tolkningen, till att framför allt beseglas till ensamstående kvinnor.

En annan möjlig tolkning är att i en tid då människans livslängd var kortare än i dag, kände trofasta kvinnor att det var angeläget att beseglas genom prästadömets myndighet. Flera av dessa kvinnor var gifta antingen med icke-mormoner eller före detta mormoner, och fler än en av dessa kvinnor uttryckte senare att de var olyckliga i sina dåvarande äktenskap. Eftersom de levde på en tid då det var svårt att skilja sig kan dessa kvinnor ha trott att en besegling till Joseph Smith skulle ge dem välsignelser de kanske inte annars skulle få i nästa liv.³⁵

De kvinnor som ingick månggifte med Joseph Smith riskerade sitt anseende och sin självrespekt genom att vara inblandade i något som var så främmande för deras kultur och som så lätt kunde missförstås av andra. ”Jag gjorde en större uppoffring än att ge mitt liv”, sa Zina Huntington Jacobs, ”för jag väntade mig att aldrig mer anses vara en hedervärd kvinna.” Men, skrev hon, ”jag forskade i skriften och genom ödmjuk bön till min himmelske Fader fick jag ett eget vittnesbörd”.³⁶ Efter Josephs död flyttade de flesta av de kvinnor som beseglats till honom till Utah med de heliga, förblev trofasta medlemmar i kyrkan och försvarade både månggiftet och Joseph.³⁷

Joseph och Emma

Månggifte var svårt för alla inblandade. För Josephs hustru Emma var det en fruktansvärd prövning. Det finns få uppteckningar om Emmas reaktion på månggifte. Hon lämnade inte efter sig någon förstahandsuppteckning, vilket gör det omöjligt att rekonstruera hennes tankar. Joseph och Emma älskade och respekterade varandra djupt. Efter att Joseph ingått månggifte uttryckte han i sin dagbok sina känslor för sin ”älskade Emma”, som han beskrev som ”oförskräckt, fast och orubblig – oföränderliga, kärleksfulla Emma”. Efter Josephs död hade Emma en lock av hans hår i en berlock hon bar runt halsen.³⁸

Emma godkände, åtminstone under en tid, fyra av Josephs polygama äktenskap i Nauvoo, och hon tog emot alla dessa fyra hustrur i sitt hushåll. Hon kan även ha godkänt andra äktenskap.³⁹ Men Emma kände troligtvis inte till alla Josephs beseglingar.⁴⁰ Hon vacklade i sin åsikt om månggifte. Ibland stödde hon det och ibland förkastade hon det.

Sommaren 1843 dikterade Joseph Smith uppenbarelsen om äktenskap, en lång och komplex text som innehöll både härliga löften och skarpa varningar, vissa av dem riktade till Emma.⁴¹ Uppenbarelsen lärde att kvinnor och män måste lyda Guds lag och befallningar för att kunna ta emot hans härlighets fullhet.

Uppenbarelsen om äktenskap krävde att en hustru gav sitt medgivande innan hennes make kunde ingå månggifte.⁴² Men mot slutet av uppenbarelsen sa Herren att om den första hustrun ”inte tar emot denna lag” – befallningen att utöva månggifte – skulle maken vara ”undantagen Saras lag”, vilket troligtvis syftade på kravet att maken erhöll den första hustruns medgivande innan han gifte sig med flera kvinnor.⁴³ Efter att Emma motsatt sig månggifte hamnade Joseph i ett plågsamt dilemma. Han var tvungen att välja mellan Guds vilja och hans älskade Emmas vilja. Han kan ta trott att Emmas förkastande av månggifte undantog honom från Saras lag. Hennes beslut att ”inte [ta] emot denna lag” lät honom gifta sig med ytterligare kvinnor utan hennes medgivande. På grund av Josephs tidiga död och Emmas beslut att stanna kvar i Nauvoo och inte diskutera månggifte efter att kyrkan flyttat västerut är det många delar av deras berättelse som bara de två känner till.

Prövningar och andliga vittnesbörd

Åratal senare i Utah berättade de som deltog i månggifte i Nauvoo om sina motiv för att ingå i denna sedvänja. Gud förkunnade i Mormons bok att monogami var normen, men att han ibland gav befallning om månggifte så att hans folk kunde ”uppresa avkomlingar åt [honom]”.⁴⁴ Månggifte resulterade i att ett ökat antal barn föddes till troende föräldrar.⁴⁵

Vissa heliga såg också månggifte som en återlösande process av uppoffringar och andlig förfining. Enligt Helen Mar Kimball sa Joseph Smith att ”utövandet av denna princip skulle bli den svåraste prövning de heliga någonsin skulle få för att pröva deras tro”. Trots att det var en av de ”allvarligaste” prövningarna i hennes liv, vittnade hon om att det också hade varit ”en av hennes största välsignelser”.⁴⁶ Hennes far, Heber C. Kimball, höll med. ”Jag hade aldrig känt mig mer bedrövad”, sa han om ögonblicket då han fick vetskap om månggiftet 1841. ”Jag grät i dagar. … Jag hade en god hustru. Jag var nöjd.”⁴⁷

Beslutet att ta emot en så smärtsam prövning fattades vanligtvis bara efter innerlig bön och intensiv självrannsakan. Brigham Young sa att när han fick höra talas om månggifte var det ”första gången i mitt liv som jag längtade till graven”.⁴⁸ ”Jag fick be oupphörligen”, sa han, ”och jag fick utöva tro, och Herren uppenbarade för mig sanningen om det och det räckte för mig.”⁴⁹ Heber C. Kimball fick tröst endast efter att hans hustru Vilate haft en syn som bekräftade riktigheten i månggifte. ”Hon sa”, mindes Vilates dotter senare, ”att hon aldrig hade sett en sådan lycklig man som min far när hon beskrev synen för honom och sa att hon var övertygad om och visste att den kom från Gud.”⁵⁰

Lucy Walker mindes sin inre kamp när Joseph Smith bad henne att bli hans fru. ”Varje känsla i min själ vände sig emot det”, skrev hon. Men efter flera sömnlösa nätter bedjande på sina knän kände hon sig lättad när rummet ”fylldes av en helig närvaro”, likt ett ”starkt solsken”. Hon sa: ”Min själ fylldes med en ljuv frid som jag aldrig tidigare känt” och ”stor glädje fyllde hela min varelse”.⁵¹

Alla hade inte sådana upplevelser. Vissa sista dagars heliga förkastade principen om månggifte och lämnade kyrkan, medan andra nekade till att ingå i sedvänjan men förblev trofasta.⁵² Men för många kvinnor och män följdes den första motviljan och ångesten av kamp, beslutsamhet och, slutligen, ljus och frid. Heliga upplevelser gjorde det möjligt för de heliga att gå framåt i tro.⁵³

Sammanfattning

Utmaningen i att introducera en så kontroversiell princip som månggifte är nästan omöjlig att förstora upp. Ett andligt vittnesbörd om dess sanning gjorde det möjligt för Joseph Smith och andra sista dagars heliga att ta emot denna princip. Trots att det var svårt ledde månggiftets införande i Nauvoo till att ”avkomlingar kunde uppresas” åt Gud. Ett stort antal av dagens medlemmar är ättlingar till trofasta sista dagars heliga som utövade månggifte.

Kyrkans medlemmar utövar inte längre månggifte.⁵⁴ I linje med Joseph Smiths lärdomar tillåter kyrkan att en man vars hustru avlidit beseglas till ytterligare en kvinna när han gifter om sig. Dessutom får medlemmar utföra ställföreträdande förrättningar för avlidna män och kvinnor som var gifta mer än en gång på jorden och besegla dem till alla makar till vilka de varit lagligt vigda. Exakt hur dessa förhållanden kommer att se ut i nästa liv är inte känt och många familjerelationer kommer att ordnas upp i livet efter detta. Sista dagars heliga uppmuntras att lita på vår vise himmelske Fader, som älskar sina barn och gör allting för deras tillväxt och frälsning.⁵⁵