Tjänande i kyrkan

Låt oss trofast verka i våra kallelser under ledning av prästadömets myndighet.

Ur Joseph F Smiths liv

När president Joseph F Smith hade verkat som apostel i 44 år och som president för kyrkan i 9 år, ställde han sig upp på generalkonferensen i oktober 1910 och sade: ”Jag känner mig glad denna morgon över förmånen att få säga till er att i min barndom och tidiga ungdom gav jag ett löfte till Gud och hans folk att förbli dem trogen.” Han förklarade att han sedan dess verkat trofast i varje kallelse som tilldelats honom:

”När jag ser tillbaka på mina erfarenheter i livet kan jag inte nu urskilja, inte heller minns jag någon omständighet sedan jag började få erfarenheter här i världen, då jag för ett ögonblick känt att jag slöat till i eller prutat av på min försäkran och mitt löfte till Gud och de sista dagars heliga i min ungdom … Som äldste i Israel försökte jag vara trogen den kallelsen. Jag försökte göra mitt yttersta för att ära och förhärliga den. När jag blev en sjuttio, kände jag i hjärtat en önskan att få vara trogen den kallelsen, samt sträva med min själs hela förstånd och med brinnande iver efter att vara trofast i den. Jag känner inte till och kan inte erinra mig någon handling som jag begått eller någon omständighet i mitt liv, under vilken jag visat mig otrogen eller icke trofast dessa kallelser i Guds Sons prästadöme. När jag senare i livet kallades att verka som apostel och ordinerades till apostel samt avskildes till att vara en av de tolv, strävade jag efter att ära den kallelsen, efter att vara trogen den och mina bröder, trogen mot trons hushåll och mot det förbund och de förpliktelser som det innebär att motta detta heliga prästadöme som är enligt Guds Sons orden. Jag är inte medveten om att jag någonsin har kränkt någon av mina förpliktelser eller något löfte i dessa kallelser till vilka jag blivit kallad. Jag har sökt att vara trogen och trofast mot allt detta.”¹

President Smith uppmanade de heliga att engagera sig i Herrens verk och att tjäna hängivet – i prästadömskallelser, i kyrkans biorganisationer och i andra former av osjälviskt tjänande – att alltid hedra den prästadömsauktoritet varigenom de kallas och vägleds.

Joseph F Smiths lärdomar

Prästadömet gavs för att vi skulle tjäna.

Prästadömet gavs inte för att människan skulle ära eller lovorda sig själv, utan för att användas bland dem som bärarna av detta heliga uppdrag är kallade att tjäna. Låt oss minnas att även vår Herre och Mästare, efter en lång fasta och när han var kroppsligt försvagad av vaka och långvarig brist på mat, motstod ärkefrestarens förslag att använda messiasskapets auktoritet och kraft till att tillgodose sina egna omedelbara behov.

De gudagivna hederstitlarna är inga människogivna hedersbetygelser, de hör ihop med det heliga prästadömets ämbeten och skall inte användas eller betraktas som om titlarna hade sitt ursprung hos människor. De är inte ämnade att vara till dekoration; snarare är de en utnämning till att ödmjukt tjäna den ende Herre som vi utger oss för att tjäna.²

Jag har känt äldster som i hela sitt liv alltid varit ”redo att tjäna”, som aldrig för ett ögonblick ifrågasatt de kallelser som givits åt dem, ej heller beaktat sina timliga intressen. De har kommit och gått enligt anmodan från sina bröder i folkets och Herrens tjänst … De var redo, likt en beredvillig tjänare som knappt stannar till för att tänka på sig själv … Detta har de gjort av hela sitt hjärta, och de har aldrig sett sitt arbete som betungande. Tvärtom har det givit dem glädje, välbehag och ständig tillfredsställelse … De är fortfarande redo och villiga att ge sig ut, eller göra vadhelst som fordras av dem. Vid alla tillfällen anser de att deras plikter i prästadömet är av större betydelse än personliga hänsynstaganden.³

De prästadömets kvorummöten som återkommer varje vecka … höjer inte bara effektiviteten hos prästadömet genom den undervisning som där förmedlas, utan genom att bröderna kommer samman en gång i veckan får de också en vana att regelbundet verka som Herrens tjänare.⁴

O Gud, välsigna det heliga prästadömet, de ädla män, rena män, rättrådiga män, ärbara män, redbara män, varav många har samlats från jordens nationer för att de har älskat evangeliet. Många av dem är födda inom det heliga prästadömets förbund och jag ber Gud att välsigna er, mina bröder, med ett överflöd av hans godhet, hans barmhärtighet och kärleksfulla godhet, att ni skall ha framgång i landet, att ni i sanning skall vara hans tjänare.⁵

Biorganisationerna gör det möjligt för alla att verka under prästadömets presiderande ledare.

Prästadömet står i spetsen. Det presiderar över allting. Det är deras plikt som bär prästadömet att ha överinseende över alla kyrkans organisationer, inte bara prästadömets organisation, utan också alla de organisationer som instiftats till nytta för människor i allmänhet – våra hjälpföreningar, gemensamma utbildningsföreningar (Unga män och Unga kvinnor), Primär … och alla våra organisationer som är till för att bygga upp Guds folk och för att sanning och rätt skall ha framgång i landet. Alla dessa skall erhålla den övervakande, faderliga omsorgen och uppmärksamheten, och det djupa och varaktiga intresset från kyrkans ledare, oavsett om det är i församlingen eller bland kyrkans generalauktoriteter, eftersom prästadömet är intresserat av Guds folks välfärd och att uppbygga och etablera Sion på jorden. Alla dessa organisationer som har bildats, upprättats och ordinerats av Gud bör se upp till dessa presiderande ledare och i harmoni samarbeta med dem, hedra dem i deras ämbeten.⁶

Det finns ingen styrelse i Jesu Kristi Kyrka som är skild ifrån, står över eller finns utanför det heliga prästadömet eller dess myndighet. Vi har våra hjälpföreningar, gemensamma utbildningsföreningar, primärföreningar och söndagsskolor … men dessa organisationer är inte prästadömets kvorum eller råd. De är bihang till och underställda prästadömet, organiserade i kraft av det heliga prästadömet och står inte utanför, över det eller utom räckhåll för det. De erkänner prästadömets princip. Varhelst de befinner sig är deras målsättning att uträtta något gott, att bidra till någon själs frälsning, timligt eller andligt.⁷

Jag skulle vilja säga, att det förväntas av Hjälpföreningen, särskilt generalämbetsmännen i denna storslagna organisation, att de skall ha överinseende över alla sina organisationer bland Sions kvinnor. De står som överhuvuden för alla dessa. Det borde de göra och de bör ära sin kallelse.⁸

Genom biorganisationerna har vi kunnat räcka ut en hjälpande hand och kunnat utöva ett gott inflytande över många av våra unga män och kvinnor, som det skulle ha varit svårt att nå genom prästadömets organisationer. Så långt har dessa organisationer uträttat ett utomordentligt grundläggande arbete.⁹

Jag ber Gud välsigna alla våra biorganisationer, från den första till den sista, att de skall göra sin plikt, att de inte skall slå sig till ro och försumma verket … Vi är trygga endast när vi agerar, när vi är i verksamhet, när vi är enträgna, när vi utför vår plikt. När detta tillstånd råder hos oss är vi trygga, för då är vi i Guds och inte i motståndarens händer.¹⁰

Vi bör alla verka för våra medmänniskors välfärd och frälsning.

Om vi sköter vår plikt är vi engagerade i ett stort och härligt verk. Det är mycket viktigt för vår personliga välfärd att varje man och varje kvinna som ingått i evangeliets förbund, genom omvändelse och dop känner det som sin personliga och obligatoriska plikt att använda sin intelligens och den handlingsfrihet som Herren har givit dem, till att främja Sions intressen och upprättandet av hennes sak, på jorden.¹¹

Vi bör alla vara villiga att verka för människornas välfärd och frälsning – att uppoffra våra egna önskningar och känslor för det allmännas bästa, att av hela vår vilja utföra den Allsmäktiges påbud, utan några andra avsikter än att tjäna Herren … Vi arbetar för själarnas frälsning och vi bör känna att detta är den största plikt som anförtrotts oss. Därför bör vi vara villiga att uppoffra allting, om så skulle krävas, för Guds kärlek, människornas frälsning och Guds rikes seger på jorden.¹²

Vi förväntar att få se den dag … då varje råd inom prästadömet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förstår sin plikt, tar på sig sitt ansvar, ärar sitt kall och fyller sin plats i kyrkan till det yttersta, enligt sin egen intelligens och förmåga … Herren har avsett och förstått detta från begynnelsen, och han har ordnat det så i kyrkan att varje behov kan tillfredsställas genom prästadömets reguljära organisationer. Det har sagts, med rätta, att kyrkan är fullkomligt organiserad. Det enda problemet är att dessa organisationer inte är helt vakna för de förpliktelser som åvilar dem. När de vaknar helt och fullt och förstår de krav som ställs på dem, kommer de att uppfylla sina plikter mera trofast, och Herrens verk kommer att bli desto starkare och mäktigare och mera inflytelserikt i världen.¹³

Varje man bör i sitt hjärta känna nödvändigheten av att göra sin del i detta stora sista dagars verk. Alla bör söka vara redskap i att få det att rulla framåt. Speciellt är det varje mans plikt som innehar någon del av det heliga prästadömets myndighet att ära och hedra detta kall, och ingenstans kan vi börja göra detta bättre än just här, inom oss själva. När vi renat insidan, renat våra hjärtan, rättat till våra liv, bestämt oss för att göra hela vår plikt mot Gud och människor, är vi beredda att utöva ett gott inflytande i familjekretsen, i samhället och på alla livets områden.¹⁴

De män och kvinnor som är uppriktiga inför Gud, som ödmjukt strävar och gör sin plikt, betalar sitt tionde och utövar en gudstjänst som är obesmittad inför Gud och Fadern, vilket innebär att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen (se Jak 1:27), och som hjälper till att ta hand om de fattiga, som hedrar det heliga prästadömet, som inte går till ytterligheter, som är bedjande tillsammans med sina familjer och som erkänner Herren i sina hjärtan, dessa bygger upp en grundval vilken helvetets portar inte skall bli övermäktig. Och om floden kommer och vindarna kastar sig mot deras hus, skall det inte rasa, ty det är byggt på den eviga sanningens klippa (se Matteus 7:24–27).¹⁵

Studieförslag

Vad lär oss Jesu Kristi exempel om hur vi skall använda prästadömets myndighet?
På vilket sätt är ordination till prästadömet ”en utnämning till ödmjukt tjänande”?
Vilka är syftena med kyrkans biorganisationer? Hur är de till välsignelse för kyrkans medlemmar? Varför är det viktigt att veta att biorganisationerna verkar under ledning av prästadömet?
På vilka sätt är det till nytta och uppbyggelse att vi stödjer och hedrar varandra i våra ansvar och kallelser i kyrkan?
Vilken inställning bör vi ha till att ”verka för själarnas frälsning”? Hur har andra uppoffrat sig för din frälsning? Vad är du villig att uppoffra till andras förmån?
Vad menas med att ”vakna helt och fullt” inför sina skyldigheter? Vad blir följden därav?
Vad menas med att ”ödmjukt sträva”? Hur blir de välsignade som gör detta?