Den Helige Anden

Den Helige Anden vittnar om Fadern och Sonen och är en säker vägvisare till all sanning.

Ur Joseph F Smiths liv

Vid kyrkans generalkonferens i april år 1854 kallade president Brigham Young Joseph F Smith på mission till Sandwichöarna (Hawaii). Joseph var bara 15 år gammal. Hans mor hade nyss dött och lämnat honom föräldralös. Hans dagbok från den tiden visar att han lärde sig att lita till den Helige Anden för att få tröst och ledning.

Den 8 februari 1856 skrev han efter att ha talat till kyrkans medlemmar på Hawaii: ”Anden uppenbarade sig i avsevärt mått.” Den 19 mars 1856, när han hade talat vid ett annat tillfälle, skrev han: ”Jag reste mig då upp och försökta tala men började gråta … De heliga förenade sig med mig i en kort men uppriktig gråtstund.” Den 29 juni samma år visar hans dagboksanteckning att han började känna den fulla kraften i sin verksamhet: ”Guds ande var närvarande hela dagen … Jag gladdes, ty Anden vittnade för mig om Herrens verk.”¹

Senare, när Joseph F Smith var medlem i de tolv apostlarnas kvorum, sade han: ”På min första mission började jag lära mig något för egen del. Dittills hade jag trott på Guds tjänares vittnesbörd när de hade talat och predikat, och också på den undervisning jag fick från min vänliga och kärleksfulla mor, samt det jag kunde förstå genom att läsa Mormons bok, Läran och förbunden och Bibeln. Men i min verksamhet, och jag arbetade hårt, började jag genom den Helige Andens inspiration mer fullständigt förstå det jag hade läst och blivit undervisad om. På så sätt blev det i mitt sinne väl förankrade fakta, som jag var lika säker på som jag var på min egen existens,”²

Joseph F Smiths lärdomar

Den Helige Andens gåva är ett beständigt vittne.

Den Helige Anden är en personlighet bestående av ande. Han utgör den tredje personen i treenigheten, gudomen. Den Helige Andens gåva är den bemyndigade handling genom vilken han förlänas människan. Den Helige Anden personligen kan besöka människor, och han besöker dem som är värdiga och bär vittne till deras ande om Gud och Kristus, men stannar kanske inte kvar hos dem (se L&F 130:22–23).³

”Den Helige Andens gåva” är en speciell välsignelse som beseglas på dem som döpts och som har omvänt sig och tror på Jesus Kristus, och är ”ett beständigt vittne”. Guds ande kan avnjutas som en tillfällig påverkan genom vilken gudomligt ljus och kraft kommer till människan för speciella syften och tillfällen. Men den Helige Andens gåva, som … ges vid konfirmationen, är ett bestående vittne och en högre skänk.⁴

Hur skall vi få den Helige Anden? Sättet är klart utstakat. Vi har blivit tillsagda att tro på Gud, att tro att han finns och att han belönar alla som hängivet söker honom, att omvända oss från våra synder, att undertrycka våra passioner, dårskaper och otillbörligheter, att vara dygdiga, hederliga och uppriktiga i allt vi gör mot varandra och att ingå förbund med Gud att vi från den stunden skall följa sanningens principer och lyda de befallningar han givit oss, för att sedan döpas till våra synders förlåtelse av någon som har auktoritet. Och då denna förrättning i evangeliet utförts kan vi få den Helige Andens gåva genom handpåläggning av män som iklätts prästadömets myndighet. På så sätt kan Guds ande och kraft – Hjälparen – i oss vara som en vattenkälla med ett flöde som ger evigt liv. Han bär vittne om Fadern och han vittnar om Jesus som tar av det som är Faderns och uppenbarar det för oss. Så bekräftas vår tro och vi befästs i sanningen, så att vi inte längre drivs omkring av alla lärovindar, utan förstår om Kristi ”lära är av Gud” eller av människor (se Efesierbrevet 4:14; Johannes 7:17).⁵

Den Helige Anden, som vittnar om Fadern och Sonen, som tar det som hör Fadern till och visar det för människor, som vittnar om Jesus Kristus och om den levande Guden, Jesu Kristi Fader, och som vittnar om sanningen – denne Ande, denna intelligens, ges inte till alla människor förrän de omvänder sig från sina synder och blir värdiga inför Herren (se 3 Nephi 28:11). Då får de den Helige Andens gåva genom handpåläggning av män som är auktoriserade av Gud att förläna hans välsignelser på människobarnens huvuden.⁶

Den Helige Andens överlämnande eller ”gåva” ger helt enkelt en människa rätten att när som helst, och då hon är värdig och önskar det, få den Helige Andens kraft till ljus och sanning. Ofta är hon emellertid utlämnad åt sin egen ande och sitt eget omdöme.⁷

Den Helige Anden är en lampa som lyser upp vår marsch framåt.

Den Helige Andens ämbete är att vittna om Kristus och bekräfta sanningen för den troende genom att låta honom minnas det som ägt rum, och genom att visa eller uppenbara för hans sinne det närvarande och det tillkommande. ”Men Hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er” (Johannes 14:26). ”Han skall vägleda er med hela sanningen” (Johannes 16:13).⁸

Det är de sista dagars heligas ansvar att undervisa sina barn om … vikten av att få den Helige Andens gåva genom händers påläggning, vilken leder dem in i all sanning och uppenbarar för dem det förgångna och det tillkommande och mer tydligt visar dem det närvarande, så att de må förstå sanningen och vandra i ljuset såsom Kristus är i ljuset, så att de må ha gemenskap med honom och att hans blod må rena dem från alla synder.⁹

Det finns en kurs markerad som vi bör gå – det är den trånga och smala stigen som leder tillbaka till Guds närhet. Lampan som lyser upp vår marsch framåt är den Helige Anden som vi får vid eller efter vår pånyttfödelse. Om vi går vilse och vänder oss bort blir lampans sken svagare och slocknar slutligen, och se, då kommer Hjälparen, uppenbarelsens källa, att lämna oss och mörker ta hans plats, och hur svart blir då inte det mörkret! I proportion till det ljus vi hade kommer mörkret att få makt över oss och om vi inte genast omvänder oss kommer mörkret att växa inom oss tills vi förlorar siktet på vår kallelse och glömmer honom som förlossade oss och som kallade oss sina egna.¹⁰

Den Helige Andens ämbete är att upplysa människornas sinnen beträffande de ting som hör Gud till, att vid tiden för deras omvändelse övertyga dem om att de har gjort Faderns vilja, och att vara i dem ett bestående vittnesbörd som sällskap i livet. Anden är den trygga och säkra vägvisaren till all sanning och fyller dem dag efter dag med glädje och lycka, med en önskan att göra gott mot alla, att uthärda oförrätter hellre än att begå dem, att vara vänliga och barmhärtiga, tålmodiga och kärleksfulla. Alla som äger denna ovärderliga gåva, denna oskattbara pärla, har en ständig törst efter rättfärdighet. Utan den Helige Andens hjälp kan ingen dödlig gå på den smala och trånga stigen eller skilja på rätt och fel, äkta och förfalskning, som kan förefalla så lika. Därför måste de sista dagars heliga leva rent och rakryggat, för att denne Ande skall kunna förbli i dem, för den kan endast förlänas enligt rättfärdighetens princip. Jag kan inte motta den för er, eller ni för mig. Var och en måste leva på eget ljus, höga och låga, lärda eller olärda, och alla har samma förmån att ta del av den.¹¹

Den Helige Anden stiger endast ner till de rättfärdiga och till dem som fått förlåtelse för sina synder … Så länge de sista dagars heliga är nöjda med att hålla Guds bud, uppskattar de privilegier och de välsignelser de får i kyrkan och använder sin tid och sina ägodelar till Guds namns ära, till att bygga upp Sion och till att upprätta sanning och rättfärdighet på jorden, så länge är vår himmelske Fader bunden av sin ed och sitt förbund att skydda dem från varje motståndare och att hjälpa dem övervinna varje hinder som kan uppbådas mot dem eller kastas i deras väg. Men i samma ögonblick som människorna i ett samhälle börjar bli sig själva nog, bli själviska, upptagna av livets timliga sida och sätta sin förtröstan till rikedomar, i samma ögonblick börjar Guds kraft dra sig undan dem, och om de inte omvänder sig kommer den Helige Anden att helt fly från dem, och de överlämnas åt sig själva.¹²

Ni som har lytt det eviga evangeliets fordringar och har utvalts ur världen och fått den Helige Andens gåva genom handpåläggning, ert är privilegiet att själva få Andens vittne. Det är er förmån att urskilja Faderns sinne och vilja angående er egen välfärd och angående Guds verks slutliga seger.¹³

Genom den Helige Andens kraft föds vi på nytt.

Frälsaren sade till Nikodemus: ”Den som inte blir född på nytt, kan inte se Guds rike” (se Johannes 3:3). Detta gäller också idag. En människa måste födas från okunnighet till sanning idag … Om hon inte fötts på detta sätt, är hon mer blind än den som Kristus botade, för hon har ögon men ser inte och har öron men hör inte.¹⁴

Denna förändring kommer idag till alla Guds söner och döttrar som omvänder sig från sina synder, ödmjukar sig inför Herren och söker förlåtelse och återlösning från synden genom nedsänkningsdop av någon som fått myndighet att utföra denna heliga förrättning, som tillhör Jesu Kristi evangelium. Ty om denna nya födelse sade Kristus till Nikodemus att den var absolut nödvändig för att människor skall få se Guds rike, och utan den kunde ingen människa inträda i riket. Var och en av oss minns kanske den förändring som skedde i vårt hjärta då vi döptes till våra synders förlåtelse … Jag talar om den Helige Andens inflytande och kraft, som jag upplevde då jag döptes till mina synders förlåtelse. Den känsla som kom över mig var en känsla av ren frid, av kärlek och av ljus …

Ack, att jag kunde ha behållit samma ande och samma uppriktiga önskan i mitt hjärta under varje ögonblick av mitt liv från den dagen fram till denna. Men många av oss som mottagit detta vittnesbörd, denna nya födelse, denna hjärtats förändring, har kanske gjort felbedömningar eller många misstag. Ofta har vi kanske kommit till korta när det gäller den sanna normen i vårt liv. Men vi har omvänt oss från det onda och har då och då sökt förlåtelse ur Herrens hand. På så sätt är samma önskan och avsikt som genomträngde vår själ då vi döptes och fick syndernas förlåtelse, ännu intill denna dag i besittning av våra hjärtan och är fortfarande den känsla som styr våra själar. Även om vi ibland kan uppröras till vrede, och vår vrede får oss att säga och göra sådant som inte är behagligt inför Gud, så känner vi oss ödmjuka, ångerfulla och vill be om förlåtelse för det felaktiga vi gjort mot oss själva och kanske mot andra, så snart vi kommit till besinning och hämtat oss från vårt återfall till mörkrets makter. Den stora, uppriktiga, överväldigande önskan, som framkommit ur sanningen och ur den Helige Andens vittnesbörd i de människors hjärtan som lyder sanningen, tar då makten och tar återigen våra själar i besittning och leder oss på pliktens väg. Detta är mitt vittnesbörd och jag vet att det är sant.¹⁵

Den oförlåtliga synden är att med vett och vilja förneka och trotsa den Helige Anden när man har fått ett vittnesbörd från honom.

Ingen människa kan synda mot ljuset förrän hon har det; inte heller mot den Helige Anden förrän efter det att hon mottagit den genom Guds gåva, genom den fastställda kanalen eller det rätta sättet. Att synda mot den Helige Anden, sanningens Ande, Hjälparen, vittnet om Fadern och Sonen, i det att man med berått mod förnekar honom och trotsar honom efter att ha mottagit honom, utgör den oförlåtliga synden.¹⁶

Ingen människa kan på något sätt begå den oförlåtliga synden i okunnighet. En människa måste bli förd till kunskap om Kristus, måste få ett vittnesbörd om Kristus i sitt hjärta och äga ljus och kraft, kunskap och förstånd, innan hon kan begå den synden. Men när en människa vänder sig bort från sanningen, våldför sig på den kunskap hon har fått, trampar den under fötterna, gör Kristus till åtlöje, förnekar hans försoning, förnekar uppståndelsens kraft, förnekar de underverk han gjort för människosläktets frälsning och säger i sitt hjärta: ”Det är inte sant”, och framhärdar i att förneka sanningen efter att ha fått Andens vittnesbörd, då begår hon den oförlåtliga synden.¹⁷

Varför var apostlarna efter Frälsarens korsfästelse så glömska och till synes så okunniga om allt som Frälsaren undervisat dem om beträffande ändamålen med hans uppgift på jorden? Därför att de saknade en viktig förutsättning: De hade ännu inte ”blivit rustade med kraft från höjden” (se Lukas 24:49). De hade ännu inte fått den Helige Andens gåva …

Om lärjungarna hade fått ”den Helige Andens gåva” eller ”kraft från höjden” vid denna tidpunkt, hade deras handlingar blivit helt annorlunda, såsom händelserna senare tydligt visade. Om Petrus, som var den främste aposteln, hade fått den Helige Andens gåva och dess kraft och vittnesbörd före den hemska natt, då han svor och förbannade och förnekade sin Herre (se Matteus 26:69–75), skulle resultatet ha blivit mycket annorlunda för honom, för då skulle han ha syndat mot ”ljus och kunskap” och ”mot den Helige Anden”, för vilket ingen förlåtelse ges. Att han efter bittra tårar av omvändelse fick förlåtelse, är därför ett bevis på att han var utan den Helige Andens vittnesbörd och aldrig hade fått det. Kristi andra lärjungar eller apostlar befann sig i exakt samma tillstånd, och inte förrän på aftonen den dag då Jesus kom ut ur graven, gav han dem denna oskattbara gåva (se Johannes 20:22).¹⁸

Alldeles innan den uppståndne Återlösaren lämnade jorden befallde han sina lärjungar att stanna kvar i staden Jerusalem, tills de skulle begåvas med kraft från höjden. De gjorde det, och enligt löftet kom Hjälparen medan de var där tillsammans. Han fyllde deras hjärtan med outsäglig glädje, så att de talade i tungor och profeterade. Denna heliga varelses inspirerande inflytande åtföljde dem i alla deras ämbetsplikter och gjorde att de kunde utföra den stora uppgift som Frälsaren kallat dem till.¹⁹

Saul från Tarsos som hade utomordentlig intelligens och lärdom, uppfostrad som han var vid Gamaliels fötter och undervisad enligt lagens fullkomlighet, förföljde de heliga till döds och lät binda och sätta både män och kvinnor i fängelse. När martyren Stefanos blod utgöts, stod Saul bredvid och höll i mantlarna åt dem som dräpte Stefanos, och samtyckte till hans död. Han ”for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse” (Apostlagärningarna 8:3). När man ville döda dem, röstade han för det, och överallt i synagogorna fick han ”dem gång på gång straffade och tvang dem att häda”. I sitt raseri mot dem gick han så långt, att han ”förföljde dem till och med till städer utanför Judeen” (Apostlagärningarna 26:11). Ändå begick denne man inte någon oförlåtlig synd, för han kände inte den Helige Anden.²⁰

Om några människor på jorden kan begå den oförlåtliga synden, finner ni dem bland dem som har kommit, eller skall komma, till kunskap om sanningen … Ni och jag har fått ljuset. Vi har fått det heliga prästadömet. Vi har fått den Helige Andens vittnesbörd och har förts från döden till livet. Därför står vi nu på mycket säker eller på farlig mark – farlig om vi tar lättsinnigt på dessa heliga ting som har anförtrotts oss. Alltså varnar jag er, mina bröder och systrar, speciellt mina bröder, för att ta lättsinnigt på ert prästadöme … Om ni gör det, kommer Gud så sant han lever att dra undan sin Ande från er, och den dag kommer när ni skall befinnas kämpa mot ljuset och kunskapen som ni har fått och ni kan bli förtappelsens söner. Därför är det bäst att ni är på er vakt så att den andra döden inte skall komma över er.²¹

Studieförslag

Vilken skillnad är det mellan den Helige Andens tillfälliga inflytande eller yttringar och den Helige Andens gåva? (Se även Moroni 10:4.) Hur kan vi få den Helige Andens gåva? Vilka välsignelser får vi när vi ärar denna gåva?
Hur kan den Helige Anden leda oss till all sanning? (Se Johannes 16:13.) Vilka sanningar har den Helige Anden vittnat om för er?
Varför är en lampa en bra symbol för den Helige Anden? Vad kan vi göra för att se till att denna lampa lyser klart i våra liv?
Vad kan vi göra för att öka den Helige Andens inflytande i våra liv? Hur kan vi hjälpa andra att förstå hur den Helige Anden är till välsignelse i deras liv?
Vad måste vi göra för att få den nya födelse som Frälsaren talade om? (Se Johannes 3:5.) Vilka känslor skapar denna pånyttfödelse? Hur kan vi behålla dessa känslor? (Se Alma 5:14–16, 26.)
Vad är den oförlåtliga synden? Vad innebär det att ta lättsinnigt ”på dessa heliga ting som har anförtrotts oss”?