Kapitel 13

Dopet

”Dopet innebär bokstavligen … en överföring, eller uppståndelse från ett liv till ett annat — från ett liv i synd till ett liv i andlighet.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

Under aprilkonferensen 1951 talade president Joseph Fielding Smith om upplevelsen han haft 67 år tidigare, då han döptes vid åtta års ålder. Han sade att på sin dopdag kände han att han ”stod ren inför Herren”. Men han lärde sig att han skulle behöva anstränga sig livet igenom för att förbli i det tillståndet. Han erinrade sig: ”Jag hade en syster som var mycket god, som alla mina systrar var, som i mitt sinne inpräntade behovet av att hålla mig obefläckad av världen. Det hon lärde mig den dag då jag döptes har jag kommit ihåg i hela mitt liv.”¹

Trofast mot sin systers undervisning uppmuntrade president Smith medlemmarna i kyrkan att hålla sitt dopförbund — genom att ”förbli i det andliga livet” som de tog emot när de blev döpta.² Han förkunnade:

”Inget viktigare råd kan ges till en medlem i kyrkan än att hålla buden efter dopet. Herren erbjuder oss frälsning på villkor att vi omvänder oss och trofast lyder hans lagar.”³

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Dop genom nedsänkning är en sinnebild av födelsen, döden och uppståndelsen.

Dopet, evangeliets tredje princip och första förrättning, är avgörande för vår frälsning och upphöjelse i Guds rike. Dopet är först och främst sättet varpå den botfärdige individen får syndernas förlåtelse. För det andra är det porten till Guds rike. Det är vad Herren säger till Nikodemus i Johannes 3:1–11. …

Dop sker genom nedsänkning. Dopet kan inte ske på något annat sätt än genom nedsänkning av hela kroppen i vattnet, av följande orsaker:

(1) Det är en sinnebild för Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse samt av alla andra som har uppstått.

(2) Dopet är också en födelse och utförs som en sinnebild för ett barns födelse till världen.

(3) Dopet representerar inte bara i bildlig bemärkelse uppståndelsen utan innebär en bokstavlig uppståndelse från ett liv till ett annat —från ett liv i synd till ett liv i andlighet.

Jag skulle vilja behandla den andra punkten: Dopet är också en födelse och utförs som en sinnebild för ett barns födelse till världen. … I Moses bok 6:58–60 kan vi läsa:

”Därför ger jag dig en befallning att oförbehållsamt undervisa dina barn om detta och säga:

På grund av överträdelse kommer fallet, ett fall som medför död och eftersom ni föddes in i världen genom vatten och blod och anden som jag har skapat och på så sätt av stoftet blev en levande själ, så måste även ni födas på nytt in i himmelriket av vatten och av Anden och bli renade genom blod, ja, min Enföddes blod, så att ni kan bli heliggjorda från all synd och åtnjuta det eviga livets ord i den här världen och evigt liv i den kommande världen, ja, odödlig härlighet.

Ty genom vattnet håller ni budet, genom Anden är ni rättfärdiggjorda och genom blodet är ni heliggjorda.” …

Varje barn som kommer till världen bärs i vatten och föds av vatten, blod och av ande. När vi föds in i Guds rike måste vi födas på samma sätt. Genom dopet föds vi av vattnet. Genom att Kristus utgöt sitt blod renas och helgas vi samt rättfärdigas genom Guds ande, ty dopet är inte fullständigt utan den Helige Andens dop. Du kan här se parallellen mellan födelsen till världen och födelsen till Guds rike. …

Låt oss nu tala om den tredje punkten: Dopet representerar inte bara i bildlig bemärkelse uppståndelsen, utan innebär en bokstavlig uppståndelse från ett liv till ett annat — från ett liv i synd till ett liv i andlighet. …

Varje man och kvinna behöver omvända sig. … De är underkastade andlig död. Hur ska de återvända? Genom att begravas i vatten. De är döda och begravs i vattnet och stiger sedan upp i andens uppståndelse för att återigen åtnjuta det andliga livet. Detta är vad dopet innebär.⁴

Oil painting in browns, blues and greens of the artist being baptized in the Dhiepper River. Two men in white at center with large trees in foreground and hazy city across the river in the background under a cloudy sky. Signed lower right. N. Krisochenko 1998. — Målningen föreställer en man som döps i floden Dnjepr nära Kiev i Ukraina.

Små barn som inte uppnått ansvarighetsålder behöver inte döpas, för de är återlösta genom Jesu Kristi försoning.

Jag vet att små barn som inte har uppnått ansvarighetsålder, och därför inte är skyldiga till synd, är återlösta genom Kristi blod, och det är ett allvarligt hån att hävda att de behöver döpas, och därigenom förneka Guds rättvisa och barmhärtighet [se Moroni 8:20–23].⁵

I kapitel 29 i Läran och förbunden säger Herren följande (verserna 46–47):

”Men se, jag säger er att små barn är återlösta från världens grundläggning genom min Enfödde,

därför kan de inte synda, ty Satan är inte given makt att fresta små barn förrän de börjar bli ansvariga inför mig.”

Det låter bra. ”Små barn är återlösta från världens grundläggning.” Vad menar han med det? Det betyder att innan jordens grundvalar lades, förbereddes denna återlösningsplan, frälsningsplanen som vi ska följa under jordelivet, och Gud som kände änden från begynnelsen, sörjde för att barnen skulle återlösas genom Jesu Kristi försoning. …

När du ser in i ett litet barns ansikte och det tittar upp och ler mot dig, kan du då föreställa dig att det lilla barnet är befläckat av något slags synd som skulle hindra det från att vistas i Guds närhet om det skulle dö? …

Jag minns att när jag verkade som missionär i England fanns det en amerikansk familj där. … När mannen hörde äldsterna predika på gatorna bjöd han hem dem för att de var hans landsmän. Han var inte intresserad av evangeliet, han var intresserad av dem eftersom de också kom från Förenta staterna. Nu råkade jag tjäna där. Jag var inte den förste han hörde predika, men jag blev senare inbjuden till hans hem. …

Vi tänkte att vi skulle gå hem till honom och prata om baseboll, football och andra saker, och jämföra saker i Förenta staterna med saker i Storbritannien — saker som intresserade honom. Det var vad vi gjorde, och till en början sade vi inte ett ord om religion. Vi gick dit flera gånger, och han tyckte vi var rätt trevliga som inte försökte pracka på honom vår religion. Men efter en tid började de ställa frågor — det visste vi att de skulle — och en kväll när vi satt i deras hem vände sig mannens fru mot mig och sade: ”Äldste Smith, jag vill fråga dig en sak.” Innan hon kunde ställa frågan började hon gråta. Jag visste inte vad som var på tok. Hon snyftade och när hon hade samlat sig tillräckligt för att ställa frågan berättade hon den här historien:

När de reste över till England drabbades de av den stora sorgen att mista en liten baby. … De talade med pastorn i kyrkan som de gick till, och bad att få ge babyn en kristen begravning. … Pastorn sade till henne: ”Vi kan inte ge ert barn en kristen begravning, för det var inte döpt. Er baby är förlorad.” Det var ett hårt sätt att uttrycka sig, men det var så hon återgav det, och kvinnans hjärta hade värkt och värkt i två eller tre år. Så hon ställde frågan till mig: ”Är min baby förlorad? Kommer jag aldrig att få se den igen?” Jag vände mig till Mormons bok och läste Mormons ord till sin son Moroni [se Moroni 8]. Jag sade: ”Ditt barn är inte förlorat. Inget barn är förlorat. Alla små barn är frälsta i Guds rike när de dör.”

… ”Och jag såg även att alla barn som dör innan de uppnår ansvarighetsåldern är frälsta i himlens celestiala rike.” [L&F 137:10.] Det är vad Herren sade till profeten Joseph Smith i en uppenbarelse eller syn som han hade i Kirtlands tempel. Låter inte det bra? Är det inte rättvist? Är det inte rätt? … En baby är inte ansvarig för arvssynden, den är inte ansvarig för någon synd, och Guds barmhärtighet gör anspråk på den och den blir återlöst.

Men hur är det med dig och mig? Här är vi, kapabla att förstå, och Herren säger: ”Vem har fått kunskap utan att jag har befallt honom att omvända sig?” [L&F 29:49.] Vi är befallda att omvända oss, vi är befallda att låta döpa oss, vi är befallda att få våra synder borttvättade i dopets vatten, för vi är kapabla att förstå och vi har alla syndat. Men varken du eller jag har blivit döpt för någonting som Adam gjorde. Precis som du har jag blivit döpt för att bli renad från det som jag själv har gjort, och för att kunna komma in i Guds rike.

… Herren har sörjt för dem som saknar lagen, och små barn är inte underkastade omvändelsens lag. Hur kan man lära ett litet barn att omvända sig? Det har ingenting att omvända sig från.

Herren har i sin visdom satt ansvarighetsåldern till åtta år. Efter att vi fyllt åtta år bör vi ha tillräckligt stor förståelse för att låta döpa oss. Herren tar hand om dem som är yngre än så.⁶

Varje person som döps in i kyrkan har slutit ett förbund med Herren.

Varje person tar när han går ner i dopets vatten på sig ett förbund.

”Och vidare, som befallning till kyrkan beträffande dopsättet: Alla de som ödmjukar sig för Gud och önskar bli döpta samt kommer fram med förkrossat hjärta och botfärdig ande och vittnar inför kyrkan att de verkligen har omvänt sig från alla sina synder och är villiga att ta på sig Jesu Kristi namn och är beslutna att tjäna honom intill änden och genom sina gärningar verkligen visar, att de har tagit emot av Kristi Ande till sina synders förlåtelse, skall genom dopet tas emot i hans kyrka.” (L&F 20:37.)⁷

A man baptizing a young girl. They are standing in the font. — ”Varje person som döps in i kyrkan har slutit ett förbund med Herren att hålla hans bud.”

Jag ska läsa från 59:e kapitlet i Läran och förbunden:

”Därför ger jag dem [kyrkans medlemmar] ett bud och säger så: Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, med all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka, och i Jesu Kristi namn skall du tjäna honom.

Du skall älska din nästa som dig själv. Du skall inte stjäla, inte heller begå äktenskapsbrott eller dräpa eller göra något som är detta likt.

Du skall tacka Herren, din Gud för allting.” [L&F 59:5–7.]

Var och en som döps in i kyrkan har ingått ett förbund med Herren att åtlyda hans bud, och i detta bud, som återgetts i den tidsutdelning som vi nu lever i, får vi veta att vi ska tjäna Herren av allt vårt hjärta och allt vårt sinne och med all den styrka vi har, och att göra det i Jesu Kristi namn. Allt vi gör bör vi göra i Jesu Kristi namn.

I dopets vatten ingick vi förbundet att vi skulle hålla alla dessa bud. Vi lovade att vi skulle tjäna Herren och att vi skulle hålla det första och största budet att älska Herren vår Gud. Vi lovade att vi skulle hålla det näst största budet att älska vår nästa såsom oss själva samt att vi med all förmåga, all makt och av allt vårt hjärta skulle visa oss villiga att ”leva av varje ord som utgår från Guds mun” [L&F 84:44], att vi skulle var lydiga och ödmjuka, flitigt tjäna honom, villigt lyda honom och hörsamma våra ledares råd samt göra allt med blicken fäst på Guds ära.

Vi bör aldrig glömma detta, ty det budet är bindande för oss som medlemmar i kyrkan.⁸

För att få evangeliets alla välsignelser måste vi fortsätta att vara ödmjuka, botfärdiga och lydiga efter vårt dop.

Ett av de viktigaste ändamålen med den sanna kyrkan är att lära människorna vad de måste göra efter dopet för att få evangeliets alla välsignelser. ⁹

Varje människa som i sanning blivit döpt har ödmjukat sig. Hennes hjärta är förkrossat och hennes själ bedrövad. Hon har ingått ett förbund inför Gud att hon ska hålla hans bud och överge alla sina synder. Har en människa då privilegiet att synda efter att hon blivit medlem i kyrkan? Kan hon slappna av? Kan hon inlåta sig på sådant som Herren sagt att hon bör undvika? Nej. Det är lika nödvändigt för henne att ha denna bedrövade ande, detta förkrossade hjärta, efter dopet som det var före.¹⁰

Jag har hört några av våra unga män, och några inte så unga, tala om dopet. De säger att de inte kan förstå hur det kommer sig att man inte behöver döpa sig varje gång man begår en synd eftersom dopet är för syndernas förlåtelse. Kan du se anledningen? Så länge en människa förblir i det andliga livet, trots sina synder, är hon levande och kan omvända sig och bli förlåten. Hon behöver inte döpas igen för att återvända till det tillstånd hon redan befinner sig i.¹¹

Vem bland de sista dagars heliga söker en plats i det telestiala riket? Vem bland de sista dagars heliga söker en plats i det terrestriala riket? Vi bör inte vilja ha med dessa riken att göra. Ingen som döps in i kyrkan bör ha för avsikt att leva på ett sådant sätt att han inte finner en plats i det celestiala riket, för själva dopet är porten in i det riket. Vi döper oss av två anledningar; först och främst för att få syndernas förlåtelse, men även för att få inträda i Guds rike, inte i det telestiala riket, inte i det terrestriala riket, utan i det celestiala riket, där Gud finns. Det är vad dopet är till för; det är vad den Helige Andens gåva genom handpåläggning är till för — att förbereda oss för att vi genom lydnad ska kunna sträva framåt och hålla Herrens bud tills vi ska få ta emot fullheten i det celestiala riket.¹²

Förslag till studier och diskussion

Frågor

När du läser om president Smiths minnen i ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”, reflektera då över ditt eget dop. Hur har din förståelse av dopet vuxit sedan dess? Hur kan vi hjälpa familjemedlemmar eller vänner som förbereder sig för dopet?
Vilka insikter om dopet får du av president Smiths lärdomar i avsnitt 1? Hur kan hans lärdomar om dopets symbolik öka vår förståelse för dopförbundet?
Vad kan vi lära oss av berättelsen i avsnitt 2 om vår himmelske Faders kärlek till sina barn? Tänk på personer du känner som skulle kunna ha glädje av att få del av den kunskap som berättelsen ger oss.
Fundera över hur du anstränger dig för att hålla dopförbundet (se avsnitt 3). Hur påverkar det här förbundet ditt umgänge med familjemedlemmar och andra?
Tänk på president Smiths ord i början av avsnitt 4. Vad tror du att man behöver undervisas om efter dopet? Hur kan vi hjälpa varandra att hålla vårt dopförbund?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Matt. 3:13–17; 2 Nephi 31:5–13; Mosiah 18:8–13; 3 Nephi 11:31–39; L&F 68:25–27; Trosartiklarna 1:4

Undervisningstips

”Du kan hjälpa dem du undervisar att känna sig säkrare på sin förmåga att delta i en diskussion om du säger något positivt om varje uppriktig kommentar. Du kan till exempel säga: ‘Tack för ditt svar. Det var mycket tankeväckande’ … eller ‘Det var ett bra exempel’ eller ‘Jag uppskattar allt ni sagt i dag’” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000], s. 64).