Kapitel 9
Vittnen till Mormons bok
”Det tycks mig som om ingen medlem i denna kyrka borde vara tillfreds förrän han eller hon har läst Mormons bok om och om igen, och noggrant begrundat den så att han eller hon kan bära vittne om att den verkligen är en uppteckning inristad med den Allsmäktiges inspiration.”
Ur Joseph Fielding Smiths liv
President Joseph Fielding Smith verkade som kyrkans historiker och skrivare från mars 1921 till februari 1970. I denna egenskap bidrog han till att skaffa fram originaldokument som var av historiskt värde för kyrkan. Ett av dessa dokument var ett handskrivet vittnesbörd undertecknat David Whitmer, ett av de tre särskilda vittnena om Mormons bok. President Smith fick också förmånen att ta hand om ett handskrivet vittnesbörd av Oliver Cowdery, ett annat av de tre vittnena om Mormons bok. Efter att ha kopierat dessa två dokument för hand, läste president Smith upp dem i minst två offentliga tal — ett i mars 1939 och ett annat under oktoberkonferensen 1956.
Trots att president Smith kände att dessa skrivna vittnesbörd var tillräckligt viktiga för att dela med sig av, talade han oftare om ett annat vittnesbörd om Mormons bok — sitt eget — som han fick långt innan han började arbeta på kyrkans historikers kontor. Han sade: ”Jag började läsa Mormons bok innan jag var gammal nog att vara diakon, och jag har läst den ända sedan dess, och jag vet att den är sann.”1 ”Jag har läst den många, många gånger”, berättade han för de sista dagars heliga. ”Jag har inte läst den tillräckligt. Den innehåller fortfarande sanningar som jag kan fortsätta söka och finna, för jag behärskar dem inte, men jag vet att den är sann.”2
President Smiths avsikt med att dela med sig av dessa vittnesbörd om Mormons bok var att uppmuntra andra att skaffa egna vittnesbörd. Han förkunnade: ”Jag bär vittne till er om att Herren har gjort det mycket klart för mig genom uppenbarelse som jag har tagit emot — och många av er som är här kan bära vittne på samma sätt — att dessa saker är sanna, att detta är ett privilegium för varje uppriktig person som vill försöka läsa med en bön i hjärtat och en önskan att få veta huruvida boken är sann eller inte. Och han kommer att få det vittnesbördet enligt löftet som gavs till Moroni, som förseglade uppteckningarna för att de skulle komma fram i tidernas fullhets utdelning.”3
Joseph Fielding Smiths lärdomar
1
Mormons bok är en helig uppteckning som innehåller det eviga evangeliet och bär vittne om Jesus Kristus.
Mormons bok är den heliga historien om de forna invånarna på den amerikanska kontinenten, och innehåller deras profeters förutsägelser, Herrens bud till dem och dessa forna folkslags historia och öde. Det är den amerikanska skriftsamlingen och är lika helig och inspirerad som Bibeln som innehåller hebréernas heliga uppteckningar från det östra halvklotet.4
De nephitiska profeterna bad om och eftersträvade flitigt att deras skrifter skulle bevaras för att komma fram och tala som från de döda, för att bära vittne till Lehis efterkommande, och även till jude och icke-jude, om att Gud för dem hade uppenbarat evangeliets fullhet. De önskade att människan i dessa sista dagar skulle kunna bringas till omvändelse och tro på Gud genom vittnesbörden som gavs till dessa nephitiska profeter många århundraden tidigare. Faktum är att Mormons bok lär oss att detta är bokens främsta syfte, som det står i många av dess avsnitt. …
… Herren gjorde det mycket klart för de nephitiska profeterna att deras historia och profetior skulle bli bevarade för att komma fram i de sista dagarna som ett vittne om Jesus Kristus och för att etablera hans evangelium bland folket. Nephi profeterade för icke-judarna och judarna om vår tid och lämnade sitt vittnesbörd för dem på ett mycket kraftfullt och talande sätt. (2 Nephi 33.) Moroni gjorde samma sak. (Moroni 10:24–34.)5
Nephi, en av den israelitiska kolonins första profeter, förutsåg nästan sex hundra år innan den kristna eran, att när uppteckningarna innehållande hans folks historia skulle uppenbaras ur stoftet skulle det vara i en tid då människor skulle ”förneka Guds, Israels Heliges, makt”, och de skulle säga: ”Lyssna till oss och hör vår lära. Ty se, det finns ingen Gud idag, ty Herren och Återlösaren har utfört sitt verk, och han har givit sin makt åt människor.” [2 Nephi 28:5.] Och när en ny skriftsamling skulle presenteras för dem, innehållande historien om folket på västra halvklotet, skulle många av dem säga: ”En bibel! En bibel! Vi har en bibel och det kan inte finnas någon mer bibel.” [2 Nephi 29:3.]
… Denna nya skriftsamling skulle vittna om Kristus och innehålla det eviga evangeliet, men den skulle också vittna om de judiska skrifterna — Bibeln. Och dessa två uppteckningar skulle enligt Nephis, hans fars och Israels son Josephs profetior, växa samman och bära vittnesbörd om det eviga evangeliet [se 2 Nephi 3:11–13; 29:10–14]. Som ett sådant vittne står dessa uppteckningar idag och vittnar om sanningen till allas fördömelse som förkastar dess lärdomar.6
Jag vet att Joseph Smith översatte Mormons bok genom Guds gåva och makt, och att den har kommit fram ”för att övertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer”. [Mormons boks titelblad.]7
2
I enlighet med vittneslagen kallade Herren särskilda vittnen att vittna om Mormons bok.
Det finns en lag som är tydligt uttalad i skrifterna angående vittnesbörd och utnämningen av vittnen. Denna lag har Herren alltid följt när han har gett människan nya uppenbarelser.8
I alla tider har denna lag [vittneslagen] varit permanent och definitiv. Om vi hade uppteckningar från alla tidsåldrar skulle vi se att när Herren har upprättat en tidsutdelning, har det funnits fler än ett vittne som kunnat vittna om honom. Paul skrev till korintierna: ”Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras.” [2 Kor. 13:1.]9
Angående framkomsten av Mormons bok sade Herren att han skulle utse vittnen. Det skulle finnas tre särskilda vittnen som skulle bära vittne för världen och, som han sade:
”Och det finns ingen annan som skall se den, förutom några få enligt Guds vilja för att bära vittnesbörd om hans ord till människobarnen. Ty Herren Gud har sagt att de trofastas ord skall tala som om de kom från de döda.
Därför skall Herren Gud börja frambringa bokens ord. Och genom så många vittnens mun som synes honom gott skall han stadfästa sitt ord. Och ve den som förkastar Guds ord!” (2 Nephi 27:13–14.)10
En ängel visade guldplåtarna för Oliver Cowdery och David Whitmer, två av de tre vittnena, med Joseph Smith närvarande. Ängeln visade senare plåtarna för Martin Harris, det tredje vittnet.
De tre männen som kallades att tjäna som särskilda vittnen om Mormons boks framkomst genom Guds kraft, är Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris. … De hjälpte Joseph Smith att upprätta detta förunderliga verk i denna tidsutdelning. …
Deras vittnesbörd är att de blev besökta av en ängel från Guds närhet, som lade framför dem guldplåtarna från vilka Mormons bok översattes, och gav dem instruktioner. De fick se inristningarna på plåtarna medan bladen vändes ett efter ett inför dem, och de hörde Guds röst förkunna från himlen att översättningen skett genom Guds gåva och makt, och befalla dem att bära vittne om det för hela världen. Dessa tre vittnen förblev trogna sina vittnesbörd genom motgångar, förföljelser och alla livets skeden. De hade sett plåtarna i en ängels närvaro och hört Guds röst tala till dem från himlen.
Det fanns åtta andra vittnen som också fick se plåtarna, röra vid dem och noggrant undersöka inristningarna på dem, när Joseph Smith visade dem plåtarna. Deras vittnesbörd har också getts till världen och finns i varje exemplar av Mormons bok. Alla dessa åtta män höll fast vid detta vittnesbörd fram till sin död.
Dessa tolv vittnen [inklusive Joseph Smith], fyra av vilka såg änglar och fick himmelska syner, och åtta som såg plåtarna så som de blev visade dem av Joseph Smith, är allt som Herren ansåg nödvändigt för att upprätta sanningen om Mormons bok, som han lovade genom Nephi att han skulle göra. ”Och ve den som förkastar Guds ord!” Dessa mäns vittnesbörd uppfyller lagen mer än väl.11
Joseph Smith visade guldplåtarna för de åtta vittnena.
Joseph Smith … var ensam om den första synen, ensam när Moroni kom med sitt budskap till honom, ensam när han tog emot plåtarna. Men efter det var han inte ensam. Herren kallade andra vittnen. Farmor Smith [Joseph Smiths mor, Lucy Mack Smith] säger i sin historia att profeten kom hem och grät av glädje efter att vittnena hade sett plåtarna under ledning av en Guds ängel, för, sade han: ”Bördan har lättats och jag är inte längre ensam.”12
3
De tre vittnena förblev trogna sina vittnesbörd om Mormons bok.
Samtliga tre särskilda vittnen tog avstånd ifrån och lämnade kyrkan. Oliver Cowdery och Martin Harris kom tillbaka och bad ödmjukt om medlemskap i kyrkan, och båda dog som fullvärdiga medlemmar. David Whitmer kom aldrig tillbaka till kyrkan, men alla tre av dessa män förblev trogna det vittnesbörd som de gav till världen, som finns att läsa i varje exemplar av Mormons bok.13
Detta är ett vittnesbörd av David Whitmer, som han gav i Richmond, Missouri, den 19 mars 1881, som kopierats av originaldokumentet som publicerades i The Richmond Conservator samma datum.
”Till alla nationer, släkten, tungomål och folk som kommer att ta del av dessa ord —
då det påståtts av en John Murphy från Polo [Caldwell County], Missouri, att jag i en konversation med honom förra sommaren förnekade mitt vittnesbörd som ett av de tre vittnena om Mormons bok —
i den avsikt att han må förstå mig nu, om han inte gjorde det då, och att världen må veta sanningen, önskar jag nu, i livets solnedgång, och i gudsfruktan, en gång för alla göra följande offentliga uttalande:
”Jag har aldrig någonsin förnekat det vittnesbörd eller någon del därav som sedan så länge har publicerats i den boken, som ett av de tre vittnena.
De som känner mig bäst vet att jag alltid har hållit fast vid det vittnesbördet, och för att ingen må bli vilseledd eller betvivla mina nuvarande åsikter angående detsamma, bekräftar jag än en gång sanningen i alla mina yttranden som då gjordes och publicerades.”14
Låt mig nu säga något om Martin Harris. … Medan han fortfarande stod fast vid sitt vittnesbörd om Mormons bok var han i många år missnöjd med kyrkan. Men någon tid efter det att de heliga kommit till Utah for några av våra goda bröder efter honom, fann honom, förnyade hans intresse för kyrkan samt förde honom tillbaka. Han kom hit ut [Utah], döptes om, levde här några år, och bar sitt vittnesbörd bland nybyggena. Han dog här och begravdes [i Clarkston, Utah].
Nu kommer vi till Oliver Cowdery. Hur är det med Oliver Cowdery, den viktigaste av de tre, som var med Joseph Smith så många gånger när änglar visade sig och nycklar återställdes? Hur var det med honom? Han lämnade kyrkan och blev mycket bitter, men förnekade aldrig sitt vittnesbörd. Vissa personer har sagt att han gjorde det, men han gjorde det aldrig. Han var alltid trogen mot sitt vittnesbörd …
Sedan de heliga drivits ut ur Nauvoo och var ute på slätterna och allt såg som mörkast ut (Sidney Rigdon sade att de hade gått mot sin undergång, att de inte fanns något hopp för dem och tidningarna skrev att de inte kunde överleva!), under dessa förhållanden bad Oliver Cowdery … att få komma tillbaka till kyrkan. … Han fick komma tillbaka och förberedde sig för en mission till Storbritannien när han blev sjuk och dog. Han dog i David Whitmers hem, bärande vittnesbörd om sanningen.15
4
Varje medlem i kyrkan kan vara ett vittne om Mormons bok.
Dessa är inte de enda vittnen som kan tala om Joseph Smiths gudomliga mission eller om att Mormons bok är sann. I Mormons bok ges ett löfte om att alla som önskar veta om den är sann och innehåller Herrens ord kan få veta om den är sann om de frågar med ett uppriktigt hjärta, med ett ärligt uppsåt och med tro på Kristus, för han ska uppenbara det för dem genom den Helige Andens kraft [se Moroni 10:3–5]. Det finns hundratusentals människor som har prövat detta löfte och med fullständig uppriktighet kan säga att de har fått den kunskapen.16
Jag vet lika säkert att denna Mormons bok ur vilken jag har läst är Guds ord och uppenbarades så som Joseph Smith förkunnade att den uppenbarades, som jag vet att jag står här och ser era ansikten. Varje själ på jordens yta som har tillräcklig intelligens för att förstå kan få veta den sanningen. Hur kan han få veta det? Allt han behöver göra är att följa den formel som gavs av Herren själv när han förkunnade för judarna att de som vill göra hans Faders vilja ska förstå om hans lära är från Gud eller om han talar av sig själv [se Joh. 7:17]. Mitt vittnesbörd till hela världen är att denna bok är sann. …
Jag vet att de tre vittnenas vittnesbörd som står skrivet i varje exemplar av Mormons bok är sant, att de stod inför en Guds ängel som förkunnade för dem att uppteckningen som den översatts var korrekt, och att deras vittnesbörd om att Gud talade till dem från himlen och kallade dem att bära vittnesbörd om detta faktum är sant. Det finns ingen som inte kan få samma vittnesbörd om han önskar ta emot det, genom att läsa den här boken trofast och under bön, med en önskan om att veta sanningen, som Moroni har förkunnat genom uppenbarelse. Han ska få veta sanningen angående återställelsen av dessa skrifter som gavs till de forna invånarna på denna kontinent.17
Det tycks mig som om ingen medlem i denna kyrka borde vara tillfreds förrän han eller hon har läst Mormons bok om och om igen, och noggrant begrundat den så att han eller hon kan bära vittne om att den verkligen är en uppteckning inristad med den Allsmäktiges inspiration, och att dess historia är sann. …
Ingen medlem i denna kyrka kan befinnas värdig i Guds närhet som inte allvarligt och noggrant läst Mormons bok.18
När man läser Mormons bok vet man att man läser sanningen. Varför? Därför att Gud instruerade män att skriva om dessa händelser så som de skedde, och han gav dem visdomen och inspirationen att göra detta. Följaktligen skrevs uppteckningarna av män som trodde på Gud. Dessa uppteckningar föll i avfällingars händer, men historikerna skrev och talade så som de manades att göra av den Helige Anden, och vi vet att det som de skrev är sant för att Herren har satt sin godkännande stämpel på den [se L&F 17:6].19
5
När vi fortsätter läsa Mormons bok uppriktigt och under bön, blir den oss mer och mer kär.
Alla som uppriktigt har läst Mormons bok har imponerats av dess sidors inspirerade innehåll. … Vi kan få inspiration och en känsla av fridfull glädje och tillfredsställelse när vi läser denna bok uppriktigt och under bön.20
”Vi kan få inspiration och en känsla av fridfull glädje och tillfredsställelse när vi läser denna bok uppriktigt och under bön.”
När jag läser Mormons bok imponeras jag mer och mer av dess helighet, av budskapet den innehåller i försvar av Herren Jesu Kristi mission, och det evangelium som har återställts i tidernas fullhets utdelning för själarnas frälsning. Denna uppteckning blir mig mer kär för var dag som går, då jag bevittnar uppfyllandet av profetior som gavs av dessa profeter som nu talar från de döda, och från stoftet till världens nationer, ropar omvändelse till dem, och kallar dem att tro på Kristus.21
Förslag till studier och diskussion
Frågor
-
President Smith sade att han inte hade läst Mormons bok tillräckligt (se ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”). Vad kan vi lära oss av denna iakttagelse?
-
I avsnitt 1 i det här kapitlet finns några av president Smiths lärdomar om avsikten med Mormons bok. Hur har dessa avsikter uppfyllts i ditt liv?
-
Trots att Oliver Cowdery, Martin Harris och David Whitmer lämnade kyrkan så förnekade ingen av dem någonsin sitt vittnesbörd om Mormons bok (se avsnitt 2 och 3). Varför är detta betydelsefullt när vi tänker på deras vittnesbörd?
-
President Smith sade att alla människor kan bli vittnen om Mormons bok (se avsnitt 4). Hur har du fått ett vittnesbörd om boken? Vad kan du göra för att dela med dig av ditt vittnesbörd?
-
Om Mormons bok sade president Smith: ”Denna uppteckning blir mig mer kär för var dag som går” (avsnitt 5). Hur har du sett det stämma för dig? Vad kan man göra för att stärka sitt vittnesbörd om Mormons bok?
Skriftställen som hör till detta ämne:
1 Nephi 6:3–5; 2 Nephi 29:7–8; Jakobs bok 4:1–4; Enos 1:13; L&F 20:8–12
Undervisningstips
”Vittna närhelst Anden manar dig att göra det, inte bara i slutet av varje lektion. Ge möjlighet till dem du undervisar att bära vittnesbörd” (Undervisning: Den högsta kallelsen[2000], s. 45).