Kapitel 21
Att förkunna evangeliet för världen
”Vi har smakat evangeliets frukter och vet att de är goda och vi önskar att alla människor ska ta emot samma välsignelser och samma anda som har utgjutits så rikligt på oss.”
Ur Joseph Fielding Smiths liv
Joseph Fielding Smith och hans hustru, Louie, blev inte förvånade när de fick ett brev undertecknat president Lorenzo Snow, där Joseph kallades att tjäna som heltidsmissionär. I kyrkans tidiga dagar tjänade gifta män ofta borta från hemmet. Så när det där brevet kom den 17 mars 1899, ungefär en månad före deras ettåriga bröllopsdag, tackade Joseph och Louie ja till möjligheten med tro och mod blandat med ledsamhet vid tanken på att vara åtskilda i två år.
Äldste Smith verkade i England, ca 760 mil hemifrån. Han och Louie skickade ofta brev till varandra — brev som var fyllda av uttryck för kärlek och vittnesbörd. I ett av äldste Smiths första brev till Louie skrev han: ”Jag vet att det verk jag kallats till är Guds verk, i annat fall skulle jag inte stanna här en minut till, nej, jag skulle inte ha lämnat hemmet. Men jag vet att vår lycka är beroende av min trofasthet medan jag är här. Jag borde vara villig att göra det här av kärlek till mänskligheten när vår Frälsare led som han gjorde för oss. … Jag är i vår himmelske Faders händer och han kommer att vaka över och beskydda mig om jag gör hans vilja. Och han kommer att vara med dig medan jag är borta och vaka över och beskydda dig i allt som du gör.”1
Äldste Smith och hans missionärskamrater var hängivna tjänare till Herren. I ett brev till Louie rapporterade han att varje månad delade han och de andra missionärerna ut omkring 10 000 broschyrer och besökte nästan 4 000 hem. Den rapporten följdes dock av en lite dystrare observation: ”Jag tror inte att en, eller mer än en, broschyr på hundra blir läst.”2 Medan äldste Smith var i England tog väldigt få människor där emot budskapet om det återställda evangeliet. Under sina två år som missionär ”lyckades han inte omvända någon, fick inte utföra ett enda dop, men fick konfirmera en omvänd.”3 Trots att han inte fick se många resultat av sitt arbete fann han tröst i vetskapen om att han gjorde Herrens vilja och att han hjälpte till att förbereda människor som kanske skulle ta emot evangeliet senare i livet.
Under omkring två veckor av sin mission låg äldste Smith på sjukhus tillsammans med fyra andra missionärer. De fem äldsterna hade exponerats för smittkoppor, så de låg i karantän för att sjukdomen inte skulle spridas. Även om äldste Smith kallade sjukhusvistelsen för en ”inspärrning” gjorde han och hans kamrater det bästa av den. De delade till och med med sig av evangeliet till sjukhusets personal. Mot slutet av vistelsen skrev äldste Smith följande rapport i sin dagbok: ”Vi har blivit vän med sjuksköterskorna och andra som har besökt oss i vårt fängelse. Många gånger har vi talat med dem om evangeliet och även gett dem böcker att läsa. När vi lämnade sjukhuset sjöng vi ett par psalmer som gjorde intryck på dem som lyssnade, för de hade tårar i ögonen när vi gick. Jag tror att vi har gjort ett gott intryck på sjukhuset, särskilt på sjuksköterskorna som erkänner att vi inte är de personer som de trodde att vi var och att de nu alltid kommer att försvara oss.”4
Äldste Smith avslutade sin mission i juni 1901. 70 år senare återvände han till England som kyrkans president för att presidera över en områdeskonferens. Vid det laget hade de frön som han och andra hade planterat grott och blomstrat. Han gladdes åt att se så många brittiska heliga besöka mötena.5 Han sade: ”Flera stavar i Sion, ett tempel invigt åt Herren, ett stort antal församlings- och stavsbyggnader, och ett mycket framgångsrikt missionsarbete — allt detta vittnar om att kyrkan börjar nå myndig ålder i Storbritannien.” Och han sade att dessa framsteg i Storbritannien var representativt för vad som skulle hända i resten av världen. Han förkunnade att evangeliet är till för alla människor och att ”kyrkan ska etableras överallt, i alla nationer, ända till världens ändar, före Människosonens andra ankomst”.6
Äldste Joseph Fielding Smith 1910, strax efter sin ordination till apostel
Joseph Fielding Smiths lärdomar
1
Endast vi har det återställda evangeliets fullhet, och vi önskar att alla människor ska få samma välsignelse.
I sin oändliga visdom, och för att uppfylla förbunden och löftena som gavs till forna dagars profeter, har Herren i dessa sista dagar återställt sitt eviga evangeliums fullhet. Detta evangelium är frälsningsplanen. Det grundades och organiserades i evighetens råd innan jordens grundläggning och det har uppenbarats på nytt i våra dagar till frälsning och välsignelse för alla vår Faders barn överallt. …
Nästan sex hundra år före Kristus, det vill säga hans ankomst, sade den store profeten Nephi till sitt folk: ”… det finns en Gud och en Herde över hela jorden.
Och tiden kommer då han skall uppenbara sig för alla nationer. …” (1 Nephi 13:41–42.)
Den utlovade dagen nalkas nu. Detta är den utsedda tid då evangeliet ska predikas i hela världen och för uppbyggandet av Herrens rike i alla nationer. Det finns goda och uppriktiga människor i alla nationer som ger sanningen gensvar, som kommer att komma in i kyrkan och som kommer att bli ljus för att vägleda sitt eget folk. …
Evangeliet är till för alla människor, och Herren väntar sig att de som tar emot det också lever efter dess sanningar och erbjuder dem till andra människor i sitt eget land.
Så nu inbjuder vi alla människor överallt i en anda av kärlek och broderskap att lyssna till de ord om evigt liv som uppenbarats i denna tid genom profeten Joseph Smith och hans likar.
Vi inbjuder vår Faders andra barn att ”komma till Kristus och bli fullkomnade i honom” och förneka sig all ”all ogudaktighet”. (Moroni 10:32.)
Vi inbjuder dem att tro på Kristus och hans evangelium, att komma in i hans kyrka och bli ett med hans heliga.
Vi har smakat evangeliets frukter och vet att de är goda och vi önskar att alla människor ska erhålla samma välsignelser och samma anda som har utgjutits så rikligt över oss.7
Jag är inte omedveten om att det finns goda och trofasta människor i alla sekter, partier och trossamfund, och de kommer att bli välsignade och belönade för allt gott de gör. Men faktum kvarstår att endast vi har fullheten av de lagar och förrättningar som förbereder människan för belöningens fullhet i boningen i höjden. Så vi säger till de goda och ädla, de hederliga och trofasta människorna överallt: Behåll allt det goda ni har, håll er till varje sann princip som nu är er, men kom och ta del av ytterligare ljus och kunskap som den Gud som är densamme igår, idag och för evigt åter utgjuter över sitt folk.8
Jag ber att Herrens avsikter på jorden, både i och utanför kyrkan med hast ska uppfyllas, att han ska välsigna sina trofasta heliga och att alla de människors hjärtan som söker sanningen och vars hjärtan är rättfärdiga inför Herren ska bli medarvingar med oss till det återupprättade evangeliets fulla välsignelser.9
2
Alla kyrkans medlemmar har ett ansvar att använda sina medel, sin styrka och energi och sitt inflytande till att förkunna evangeliet.
Vi har fått höra att vi alla är missionärer. … Vi är alla avskilda, inte genom handpåläggning för vi har inte fått ett särskilt kall eller utvalts att utföra missionsarbete, men som medlemmar i kyrkan som har lovat att bidra till att Jesu Kristi evangelium ska gå framåt blir vi missionärer. Det är en del av ansvaret som varje medlem i kyrkan har.10
Med ett hjärta fyllt av kärlek till alla människor ber jag kyrkans medlemmar att lära sig att leva efter evangeliet och använda sin styrka och energi och sina medel till att förkunna det för världen. Vi har fått ett uppdrag av Herren. Han har gett oss gudomligt mandat. Han har befallt oss att gå framåt med outtröttlig flit och erbjuda hans andra barn de frälsande sanningar som uppenbarades för profeten Joseph Smith.11
Så vitt det står i vår makt är vår mission, säger jag, ändå att pånyttföda, att bringa till omvändelse så många av vår himmelske Faders barn som det är möjligt för oss … Det är en förpliktelse som Herren har ålagt kyrkan, och i synnerhet kyrkans prästadömskvorum, och ändå åvilar förpliktelsen varje själ.12
Det finns många ärliga själar ibland oss som aldrig har tagit emot möjligheten, eller aldrig har bemödat sig om att söka så att de kan finna dessa härliga sanningar som har tillkännagetts i uppenbarelser från Herren. De tänker inte på dessa saker. De lever ibland oss, vi umgås med dem och kommer i kontakt med dem dagligen. De tycker att vi är ett rätt trevligt folk, men lite annorlunda i våra religiösa åsikter, och därför bryr de sig inte om vår tro, och därför består det stora missionsarbetet som nu utförs i Sions stavar i att samla in en skörd av ärliga, trofasta själar bland dem som aldrig tidigare har tagit chansen, som de har fått, att höra evangeliet.13
”Varje person som tar emot evangeliets ljus blir ett ljus och en vägledare för alla som han kan undervisa.”
Vi som har tagit emot det eviga evangeliets sanningar bör inte nöja oss med mindre än det bästa, och det bästa är Faderns rikes fullhet. För det hoppas och ber jag att vi ska leva rättfärdigt och föregå med gott exempel för alla människor så att ingen ska snubbla, så att ingen ska vackla, så att ingen ska avvika från rättfärdighetens stig, på grund av någonting som vi gör eller säger.14
Det finns ett inflytande som utstrålas inte bara av individen utan också av kyrkan. Jag tror att vår framgång i världen till stor del beror på de heligas inställning. Om vi var fullkomligt eniga i tanke, gärning och handlingar, om vi älskade sanningens ord, om vi vandrade i det så som Herren vill att vi gör, då skulle vårt samhälle, våra sista dagars heliga församlingar i alla dessa samhällen utstråla ett inflytande som skulle vara oemotståndligt. Fler ärliga män och kvinnor skulle omvända sig för Herrens Ande skulle gå före oss och bereda vägen. … Om de, detta folk, skulle hålla Herrens bud skulle det ge en kraft och en makt och ett inflytande som skulle bryta ner motståndet och som skulle förbereda människor för att ta emot det eviga evangeliets ljus, och när vi inte gör det tar vi på oss ett ansvar vars konsekvenser är fruktansvärda.
Hur kommer jag eller du att känna oss när vi kallas fram till domarskranket om någon ska peka på mig eller dig och säga att ”vore det inte för den mannens eller den gruppens handlingar så hade jag tagit emot sanningen, men jag förblindades för att de, som utgav sig för att ha ljuset, inte levde efter det”.15
Herren säger att om vi arbetar hela vårt liv och frälser en enda själ, hur mycket kommer vi inte att glädjas med honom [se L&F 18:15]. Å andra sidan, hur stor blir inte vår sorg och vår fördömelse om vi genom våra gärningar har lett en enda själ bort från sanningen.16
De sista dagars heliga, var de än må vara, är och bör vara ett ljus för världen. Evangeliet är ett ljus som bryter fram i mörkret, och varje person som tar emot evangeliets ljus blir ett ljus och en vägledare för alla som han kan undervisa.
Ert ansvar … är att vara levande vittnen om verkets sanning och gudomlighet. Vi hoppas att ni vill leva efter evangeliet och arbeta på er egen frälsning, och att andra som ser era goda gärningar ska vilja prisa vår Fader i himlen [se Matt. 5:16].17
3
Kyrkan behöver fler missionärer som kan gå Herrens ärenden.
Vi behöver missionärer. … Skörden är stor, men arbetarna är få [se Luk. 10:2]. Fältet har redan vitnat och är redo för skörden [se L&F 4:4]. …
… Våra missionärer går ut. Ingen kraft har kunnat hindra deras händer. Man har försökt. Stora ansträngningar gjordes i början när det bara fanns en handfull missionärer, men verkets framgång kunde aldrig stoppas. Det kan inte stoppas nu. Det måste och kommer att gå framåt så att världens invånare kan få möjlighet att omvända sig från sina synder och ta emot syndernas förlåtelse och komma in i kyrkan och Guds rike, innan de onda ska straffas med förstörelse, för det är utlovat. …
Och dessa missionärer, mestadels unga män, olärda beträffande världslig kunskap, går framåt med detta frälsningsbudskap och bringar de stora och mäktiga på skam, därför att de har sanningen. De förkunnar detta evangelium, de ärliga och uppriktiga hör det och omvänder sig från sina synder och kommer in i kyrkan.18
Vi hoppas få se den dagen då alla värdiga och kvalificerade sista dagars heliga män kommer att få förmånen att gå Herrens ärenden och stå som vittnen om sanningen i jordens nationer.
Vi har nu, och har användning för många fler stabila och mogna par i detta stora missonärsverk, och vi hoppas att de som är värdiga och kvalificerade ska ordna upp sina affärer och ta emot kallet att predika evangeliet och utföra sina åligganden väl.
Vi har även, och behöver många, unga systrar i detta arbete, även om samma ansvar inte vilar på dem som vilar på bröderna, och vi hellre ser att unga systrar ingår lämpliga äktenskapsförbund i Herrens tempel.
Vi inbjuder medlemmar i kyrkan att bidra ekonomiskt till missionsarbetet och att frikostigt ge av sina medel för att evangeliets ska spridas.
Vi lovordar dem som tjänar så trofast i det stora missionsarbetet. Joseph Smith sade: ”Efter allt som sagts är [vår] största och viktigaste plikt att predika evangeliet.”19
”Vi lovordar dem som tjänar så trofast i det storslagna missionsarbetet.”
4
Vi bör predika frälsningens lära som den står nedskriven i skrifterna, tydligt och enkelt och enligt Andens vägledning.
I denna tidsutdelnings tidiga dagar sade Herren till dem som kallades att tjäna i hans verk ”att var och en [skulle] kunna tala i Herren Guds, ja, i världens Frälsares namn, … så att mitt evangeliums fullhet skall kunna förkunnas av de svaga och ringa till världens ändar och inför kungar och styresmän”. (L&F 1:20, 23.)
Till dem som kallats ”att gå ut och predika” hans evangelium och till alla kyrkans ”äldster, präster och lärare” sade han: De ”skall undervisa om mitt evangeliums principer, vilka finns i Bibeln och Mormons bok” och de andra skrifterna, ”såsom Anden leder dem”. (Se L&F 42:11–13.)
Som Herrens sändebud är vi inte kallade eller bemyndigade att undervisa om världens filosofier eller den vetenskapliga ålderns spekulativa teorier. Vårt uppdrag är att predika frälsningens lära tydligt och enkelt som de har uppenbarats och nedtecknats i skrifterna.
Efter att ha instruerat oss att undervisa om evangeliets principer som de återges i standardverken, enligt Andens maning, gjorde Herren ett storslaget uttalande till vägledning för all undervisning om evangeliet av alla kyrkans medlemmar: ”Anden skall ges till er genom trons bön, och om ni inte får del av Anden, skall ni inte undervisa.” (L&F 42:14.)20
5
Evangeliet är världens enda hopp, det enda som kan ge fred på jorden.
Vet ni vilken som är den största makten, den mäktigaste faktorn i hela världen, för att uppnå varaktig fred på jorden? Jag ska svara på den frågan, eller åtminstone uttrycka min åsikt i ämnet, utan att säga någonting om andra rörelser. Den största faktorn i hela världen är det heliga prästadömets kraft, och den finns i de sista dagars heligas ägo. Ända från början sände Herren ut äldster i världen och befallde dem att ropa till folket att omvända sig och komma till Sion. Tro på mitt evangelium och ni ska få frid.
Frid är, naturligtvis, en följd av rättfärdighet, rättvisa, Guds barmhärtighet, och den kraft han kan ge oss, genom vilken våra hjärtan kan beröras och vi kan känna kärlek till varandra. Vår plikt är att tillkännage dessa saker till alla människor, kalla dem att komma till Sion där baneret har rests —fridens baner— och att ta emot välsignelser i Herrens hus och hans Helige Andes inflytande som manifesteras här. Och jag vill säga er att vi själva, om vi tjänar Herren, har en underbar kraft i skapandet av frid i världen.
Vi vill att andra rörelser mot detta mål ska fortsätta sitt arbete. Vi stödjer allt som kan ge fred till världen. Men låt oss inte förlora det faktum ur sikte att vi sista dagars heliga, om vi verkar tillsammans, står förenade i vår Herres tjänst och sprider det eviga livets ord bland nationerna, kommer att ha större makt, enligt min mening, att etablera fred på jorden än någon annan kraft. Jag håller fullständigt med om åsikten som har uttryckts, att Herren använder många instanser. Att hans verk inte är begränsat till de sista dagars heliga, utan att han har kallat många utanför kyrkan till sin tjänst och har gett dem kraft och inspirerat dem att utföra hans arbete. … Men, mina bröder och systrar, låt oss inte glömma att vi är ett gott inflytande på jorden och kan sprida sanningen och etablera fred bland alla nationer, släkter, tungomål och folk. … Vårt uppdrag är, och har alltid varit: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” [Se L&F 33:10.]
Vi måste fortsätta tills alla de rättfärdiga har samlats in, tills alla människor har varnats, tills de som vill höra har fått höra, liksom de som inte vill höra, för Herren har förkunnat att det inte ska finnas en enda själ som inte ska få höra, och inte ett enda hjärta som inte ska genomborras [se L&F 1:2, för hans ord ska gå framåt; om det sker med hjälp av hans äldster eller på något annat sätt spelar ingen roll. I sinom tid ska han förkorta sitt verk i rättfärdighet. Han ska etablera sin sanning och komma och regera på jorden.21
Vi respekterar vår Faders övriga barn i alla sekter och kyrkosamfund och har ingen högre önskan än att se dem ta emot det ytterligare ljus och den ytterligare kunskap som har kommit till oss genom uppenbarelse och tillsammans med oss få ärva de välsignelser som evangeliets återställelse medför.
Men vi har frälsningsplanen, vi administrerar evangeliet. Och evangeliet är världens enda hopp, det enda sättet varigenom vi kan få frid på jorden och varigenom man kan rätta till de fel som finns i alla nationer.22
Vi vet att om människor har tro på Kristus, omvänder sig från sina synder, sluter förbund i dopets vatten att hålla hans bud, och sedan tar emot den Helige Anden genom handpåläggning av dem som har kallats och ordinerats till denna myndighet — och om de sedan håller buden — kommer de att ha frid i denna världen och evigt liv i den kommande världen [se L&F].23
Det finns ingen bot för världens sjukdomar utom Herren Jesu Kristi evangelium. Vår förhoppning om fred, om timlig och andlig välgång och ett slutligt arv i Guds rike ligger enbart i och genom det återställda evangeliet. Ingen av oss kan ägna sig åt något arbete som är viktigare än att predika evangeliet och bygga upp kyrkan och Guds rike på jorden.24
Förslag till studier och diskussion
Frågor
-
Tänk på hur Joseph Fielding Smith reagerade på utmaningarna han fick som heltidsmissionär (se ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”). Hur kan hans föredöme påverka ditt tjänande i kyrkan?
-
Fundera över välsignelsen det är att smaka ”evangeliets frukter” (avsnitt 1). Försök att komma på vilka människor du kan dela dessa ”frukter” med.
-
Hur kan president Smiths ord i avsnitt 2 hjälpa oss att dela med oss av evangeliet till andra?
-
President Smith sade att kyrkan behöver fler heltidsmissionärer och däribland ”mogna par” (avsnitt 3). Vad kan vi göra för att hjälpa ungdomar att förbereda sig för att verka som missionärer? Vad kan du göra för att förbereda dig själv för att tjäna?
-
På vilka sätt kan våra ord och handlingar kommunicera evangeliets tydlighet och enkelhet? (Se avsnitt 4.) När har du känt den Helige Anden vägleda dig i dessa ansträngningar?
-
Vilka lärdomar i avsnitt 5 är särskilt inspirerande för dig? Vad får du för känslor när du tänker på att dela med dig av ”världens enda hopp, det enda som kan ge fred på jorden”?
Skriftställen som hör till detta ämne:
Matt. 24:14; Mark. 16:15; 1 Nephi 13:37; 2 Nephi 2:6–8; 3 Nephi 12:13–16; L&F 1:17–24; 4; 50:13–14; 88:81; 133:57–58
Undervisningstips
Be deltagarna att medan en person läser högt ur president Smiths lärdomar ”lyssna och leta efter speciella principer eller begrepp. Om ett skriftställe innehåller ovanliga eller svåra ord eller uttryck, förklara då dessa innan du läser det. Om någon i gruppen har lässvårigheter kan du be frivilliga läsa, i stället för att låta dem turas om” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000], s. 56).