Kapitel 25

Jesu Kristi födelse: ”Ett glatt budskap om stor glädje”

”Så hur är det med den här underbara berättelsen? Har vi låtit den genomsyra och påverka våra liv? Har vi tagit emot den i dess fulla innebörd utan förbehåll?”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

Under julen 1971 hade en tidningsreporter möjlighet att tillbringa tid med president Joseph Fielding Smith och några av hans familjemedlemmar. Reportern delade med sig av en glimt av profetens liv:

”Julen är en speciell tid för president Joseph Fielding Smith. Det är en dag för familjen och för att minnas. Men för president Smith är julen framförallt en dag för barnen.

‘Jag tror att det jag tycker mest om med julen är barnen’, sade president Smith och kramade om sitt barnbarnsbarn.

Med en stor bibel med bilder i knät satt president Smith och två av hans barnbarnsbarn, Shanna McConkie, 4, och Sherri 2 och tittade på bilderna som handlade om Jesusbarnets födelse. De tittade länge på bilden av krubban. Det fanns en närhet mellan president Smith och flickorna. …

President Smith har haft besök av många familjemedlemmar under julen. ‘Julen är en tid för familjen att vara tillsammans’, sade han.”¹

För president Smith kretsar julens traditioner kring Frälsarens födelse, verksamhet och försoning. Som svar på julhälsningarna som han fick från kyrkans medlemmar sade han: ”Jag uppskattar deras omtänksamhet som skickar julkort. Jag betraktar dem som ett uttryck för kärlek och en påminnelse om Frälsarens födelse, han som vi ärar och tillber som kyrkans överhuvud. Hans budskap handlade om frid och välvilja. Detta är min önskan för mina medmänniskor överallt.”²

I december 1970 gav president Smith ut ett julbudskap till kyrkans medlemmar över hela världen. I det sade han bland annat:

”Jag hälsar er i denna juletid med kärlek och vänskap och med en bön att vår evige Fader kommer att se ned på er i barmhärtighet och utgjuta sina rika välsignelser över er.

I dessa tider när det finns så mycket orättfärdighet, när världen plågas av lidanden, när det finns krig och rykten om krig behöver vi alla, mer än någonsin, Herrens vägledande och beskyddande omsorg.

Vi behöver veta att trots alla problem och prövningar vi får leder Herren fortfarande jordens angelägenheter och att om vi håller hans bud och är trofasta och sanna mot hans lagar kommer han att välsigna oss här och nu och belöna oss med evigt liv i sitt rike när den dagen kommer. …

”… Jag ber nu att vi i denna juletid, och alltid, må koncentrera vår tro på Guds Son och ta emot den frid som övergår allt förstånd.”³

Berättelsen om Frälsarens födelse ”åldras aldrig, oavsett hur ofta den återges”.

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Berättelsen om vår Återlösares födelse är vältalig i sin ödmjuka enkelhet.

Ingen berättelse är vackrare eller kan röra den ödmjukes själ på ett djupare sätt än den storslagna berättelsen om vår Återlösares födelse. Inga ord som människan kan yttra kan försköna eller förbättra dess ödmjuka enkelhet. Den åldras aldrig, oavsett hur många gånger den återges, och den återges alldeles för sällan i människornas hem. Låt oss försöka föreställa oss tillsammans med herdarna som vakade över sina hjordar den där minnesvärda natten. De var ödmjuka män som inte hade mist sina fäders tro, vars hjärtan inte hade förhärdats som judarnas ledares hjärtan hade gjort vid tiden för Herrens verksamhet, för hade det varit så hade änglarna inte visat sig för dem med sitt underbara budskap. Låt oss påminna oss den förunderliga berättelsen.

”I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.

Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

Men ängeln sade: ‘Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba’.

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

‘Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.’

När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ‘Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.’

De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.” [Luk. 2:8–16.]

Kan någon människa läsa detta och inte bli rörd av ödmjukhetens ande och känna kraften av berättelsens enkla sanning?⁴

Trots att Jesus Kristus var Guds Son, föddes han till världen som ett litet barn och gick från nåd till nåd tills han mottog en fullhet.

Nu utgår jag ifrån att vi alla förstår det faktum att Jesus Kristus var Jehova som ledde Israel i Abrahams och Mose dagar, och faktiskt ända från Adams dagar. Vi vet också att Jehova, eller Jesus Kristus, som andevarelse visade sig för Jareds broder och att han föddes som spädbarn till denna värld och växte till mandom i denna värld.⁵

I sin ungdom fick Jesus kunskap ”rad på rad och bud på bud”.

Vår Frälsare var en Gud innan han föddes till världen, och han hade samma ställning när han kom hit. Han var lika mycket en Gud när han föddes till världen som han var tidigare. Men vad detta liv beträffar tycks det som om han måste börja precis som alla andra barn och skaffa sig kunskap rad efter rad. Lukas säger att han ”växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor”. [Luk. 2:52.] Johannes skriver att han ”inte [mottog] fullheten från början” utan måste fortsätta ”från nåd till nåd tills han mottog en fullhet”. [L&F 93:13.] …

Innan han var 12 år — för då förvånade han lärarna och de kloka männen i templet — hade han uppenbarligen lärt sig mycket om det som rörde hans Fader [se Luk. 2:46–49]. Han kunde ha fått denna kunskap genom uppenbarelser, genom änglabesök eller på något annat sätt. Men vad det här livet beträffar måste hans kunskap komma rad på rad, bud efter bud. Det råder inget tvivel om att han då och då stod i förbindelse med sin himmelske Fader.

… ”Och det hände sig att Jesus växte upp tillsammans med sina bröder och växte sig stark och väntade på Herren intill tiden för sitt kommande tjänande. Och han verkade under sin far, och han talade inte som andra människor, inte heller kunde han bli undervisad, ty han behövde inte bli undervisad av någon människa. Och efter många år närmade sig timmen för hans tjänande.” [ Joseph Smiths översättning av Matteus 3:24–26 i Handledning för skriftstudier, s. 217.]

När vår Herre sade att han inte kunde göra något utom det han hade sett Fadern göra, menade han helt enkelt att det hade uppenbarats för honom vad hans Fader hade gjort [se Joh. 5:19–20]. Utan tvivel kom Jesus till världen under samma villkor som gällde för var och en av oss — han glömde allt, och han måste växa från nåd till nåd. Att han glömde allt, eller fick sin tidigare kunskap borttagen, var ett krav, såsom fallet är för var och en av oss, för att fullborda den nuvarande timliga tillvaron.

Frälsaren hade inte fullheten från början, men sedan han fått sin kropp och uppstått, fick han all makt, både i himlen och på jorden. Fastän han var en Gud, till och med Guds Son, med makt och auktoritet att skapa denna och andra jordar, så fattades det vissa saker som han inte fick förrän efter sin uppståndelse. Med andra ord hade han inte nått fullheten förrän han fått en uppstånden kropp.⁶

Jesus Kristus kom till den här världen för att återlösa oss från fysisk och andlig död.

Jesus kom hit för att fullborda en bestämd mission som tilldelats honom före jordens grundläggning. I skrifterna omnämns han som ”Lammet som är slaktat från världens grundläggning”. [Upp. 13:8.] Han erbjöd sig frivilligt att komma, i tidens mitt, för att återlösa människan från fallet som skulle komma över dem genom Adams överträdelse.

… Jesus är den enda människa som fötts till jorden utan en jordisk far. Hans kropps Fader är även hans andes Fader, och Fader till alla människors andar. Av sin Fader fick han evigt liv; av sin mor fick han makten att dö, för hans mor var en dödlig kvinna. Av henne fick han sitt blod, och av sin Fader fick han sin odödlighet. Eftersom han på detta sätt hade makten att ge sitt liv och ta det tillbaka, kunde han betala priset för Adams överträdelse och återlösa alla människor från graven.⁷

Den verkliga orsaken till att Jesus Kristus kom till världen var först och främst för att han skulle återlösa alla människor från den fysiska eller jordiska död som Adam förde in i världen. För det andra skulle han återlösa alla människor från den andliga döden eller förvisningen från Herrens närhet. För att den senare delen ska träda i kraft måste människorna omvända sig, få förlåtelse för sina synder och hålla ut intill änden.⁸

Vi gläds åt Guds Sons födelse bland människorna.

Vi är tacksamma för försoningsoffret som han gav genom att utgjuta sitt eget blod.

Vi är tacksamma för att han har återlöst oss från döden och öppnat dörren så att vi kan få evigt liv.

Vi ber om att få fred på jorden, att evangeliet ska spridas och att sanningen ska segra till slut.

Vi vädjar till vår Faders barn överallt att förena sig med oss och göra de saker som kommer att ge oss frid i den här världen och evig härlighet i den kommande världen [se L&F 59:23].⁹

Vi bör låta berättelsen om Frälsarens födelse genomsyra och påverka våra liv.

När julen är här kommer somliga att böja huvudet i ödmjuk tacksamhet till ljusets Fader för de välsignelser de har fått genom hans älskade Sons lidanden, och kommer att läsa den förunderliga berättelsen i tacksam glädje. Andra som bara känner till lite, om ens minsta lilla, om vad de är skyldiga Guds Son, kommer tyvärr att fira julen i hädiskt och berusat frosseri istället för lovprisning och ödmjuk bön, och kommer inte att skänka minsta tanke åt mannen från Galiléens födelse. …

Hur kan någon läsa denna rörande berättelse om Jesu Kristi födelse utan att vilja överge sina synder? Under denna årstid är det passande för var och en av oss — kungen i sitt palats, om det finns kungar i palats nu för tiden, bonden i sin enkla stuga, rik som fattig — att böja våra knän och hedra honom som var utan synd, vars liv präglades av uppoffring och sorg till förmån för sina medmänniskor; vars blod utgöts som ett offer för synden. …

Så hur är det med den här underbara berättelsen? Har vi låtit den genomsyra och påverka våra liv? Har vi tagit emot den i dess fulla innebörd utan förbehåll? Tror vi att detta spädbarn verkligen var Guds enfödde Son i köttet? Har vi en orubblig tro på hans mission och är vi villiga att lydigt följa honom? Om världen hade haft en sådan tro och uppriktigt hörsammat hans undervisning så hade den inte slitits sönder av osämja och ondska genom alla tider. … Många människor som uppger sig vara Guds Sons efterföljare tillber Gud med läpparna, men deras dyrkan är inte grundad på hans lärdomars helighet.

Ängeln förkunnade för herdarna den där natten att han bar bud till dem om en stor glädje för hela folket [se Luk. 2:8–10], men de flesta människor på jordens yta har inte tagit emot välsignelserna som det budskapet för med sig. De har inte varit villiga att överge sina synder, att ödmjuka sig och förändra sina liv så att de kan leva i harmoni med Mästarens undervisning. …

Återigen vädjar jag till alla människor överallt: Överge er orättfärdighet och tillbe Guds Son så att era själar kan bli frälsta i hans rike.¹⁰

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Vad gör ni i ert hem för att minnas Frälsaren under julen? Vad kan vi lära oss av president Smiths jultraditioner? (Se ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”.)
Varför tror du att berättelsen om Jesu Kristi födelse ”aldrig blir föråldrad”? (Se avsnitt 1.)
Gå igenom president Smiths ord om hur Jesus Kristus kom till världen som ett spädbarn och utstod jordelivets svårigheter (se avsnitt 2). Vad får du för tankar och känslor när du begrundar Frälsarens villighet att göra detta?
Fundera över kopplingen mellan Frälsarens födelse och hans försoning (se avsnitt 3). Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att förstå detta? Hur kan denna förståelse påverka våra jultraditioner?
Vad kan vi göra för att låta berättelsen om Frälsarens födelse ”genomsyra och påverka våra liv”? (Se avsnitt 4.)

Skriftställen som hör till detta ämne:

Jes. 53; Luk. 1:26–35; 2; 1 Nephi 11:8–23

Undervisningstips

Diskussioner i små grupper ”ger ett stort antal personer möjlighet att delta i en lektion. Personer som vanligtvis är tveksamma till att delta kanske kommer med idéer i en liten grupp som de inte skulle gjort framför hela gruppen” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 167).