”Lektion 23 – Förberedelsematerial till lektionen: När välsignelserna av evigt äktenskap eller barn dröjer”, Den eviga familjen – Lärarmaterial (2022)
”Lektion 23 – Förberedelsematerial till lektionen”, Den eviga familjen – Lärarmaterial
Lektion 23 – Förberedelsematerial till lektionen
När välsignelserna av evigt äktenskap eller barn dröjer
Många upplever att det dröjer innan de får sin rättfärdiga önskan om äktenskap eller barn uppfylld, och att behöva vänta på detta kan leda till missmod, oro eller sorg. När du studerar det här materialet, tänk då på varför vi kan lita på att Herren uppfyller sina löften om välsignelser för våra eviga familjer om vi är trofasta mot honom. Fundera också över varför vi alla behövs i Frälsarens kyrka och i Guds plan, oavsett våra familjeförhållanden.
Del 1
Vad gör jag om mina omständigheter inte stämmer överens med dem som beskrivs i tillkännagivandet om familjen?
Kyrkans ledare undervisar om familjelivets ideal. De inser också att inte alla upplever de här idealen. I tillkännagivandet om familjen lär profeterna till exempel att vissa ”omständigheter kan göra det nödvändigt med individuella anpassningar” för att heliga familjeansvar ska kunna fullgöras (”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, JesuKristiKyrka.org).
Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har pratat om att trofasta medlemmar i kyrkan upplever olika familjeförhållanden:
Det finns så många, unga som gamla, som är trofasta och sanna mot Jesu Kristi evangelium, trots att deras nuvarande omständigheter inte passar prydligt in i tillkännagivandet om familjen: barn vars liv har skakats om av skilsmässa, … skilda kvinnor och män som har sårats svårt av en makes eller makas otrohet, män och hustrur som inte kan få barn, … ensamstående kvinnor och män som av olika anledningar inte har haft möjlighet att gifta sig. (”Trons öga”, Liahona, maj 2019, s. 36)
President M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
Mer än hälften av alla vuxna i kyrkan i dag är änklingar eller änkor, frånskilda eller ännu ogifta. Det finns de som undrar över sina möjligheter och sin plats i Guds plan och i kyrkan. Vi bör förstå att evigt liv inte bara handlar om nuvarande civilstånd utan om lärjungeskap och att vi är ”tappra i vittnesbördet om Jesus” [Läran och förbunden 76:79; se även Läran och förbunden 121:29]. …
Alla de som tar emot Frälsarens nåderika gåva av omvändelse och lever efter hans bud kommer att få evigt liv, även om de inte uppnår alla dess egenskaper och fulländningar under jordelivet. (”Hopp i Kristus”, Liahona, maj 2021, s. 55)
Det finns kanske de som undrar varför kyrkans ledare fortsätter undervisa om familjelivets ideal när många medlemmar i kyrkan inte upplever de här idealen.
Syster Sharon Eubank i Hjälpföreningens generalpresidentskap har berättat lite om sin egen upplevelse och inblick som ensamstående vuxen:
Eftersom jag själv är ensamstående förstår jag hur det känns. Ni har ingen partner; det känns obekvämt att sitta i kyrkan; fester kan vara tortyr; släktingar känner att de kan fälla kommentarer när ingen borde säga ett ord. …
Det kan också vara svårt att passa in i en kyrka som fokuserar på familjen. Men verkligheten ser sådan ut att majoriteten av kyrkans medlemmar inte lever i perfekta familjesituationer. Jag är inte säker på om någon har den där perfekta idealfamiljen. Så varför fortsätter vi betona den? Därför att familjen är vår bestämmelse, och vi är på den här jorden för att lära oss färdigheterna för starka familjerelationer, oavsett hur vår egen situation ser ut. (”A Letter to a Single Sister”, Ensign, okt. 2019, s. 40)
Del 2
Hur kan jag gå framåt i tro när de önskade välsignelserna låter vänta på sig?
Abraham och Sara visste hur det var att uppleva att en del önskade välsignelser fördröjdes och att andra inte uppfylldes i det här livet. När Abraham var 75 år hade han och Sara inga barn (se 1 Moseboken 11:29–30; 12:4). Men Herren lovade honom: ”Och jag ska låta [dina efterkommande] bli som stoftet på jorden” (1 Moseboken 13:16). Herren lovade också att Abraham och hans efterkommande skulle få Kanaans land som arvedel (se 1 Moseboken 17:8). Senare, när Abraham var 100 år och Sara var 90 år, fick de löftet att Sara skulle föda en son som skulle heta Isak (se 1 Moseboken 17:17, 19). Även om det här löftet och några andra löften till dem uppfylldes, infriades inte Herrens löften om att de skulle få oräkneliga efterkommande och ta emot det utlovade landet under Abrahams och Saras livstid.
I Hebreerbrevet nämnde aposteln Paulus dessa löften till Abraham och Sara.
President Dallin H. Oaks i första presidentskapet har förklarat: ”Tro innebär förtröstan – förtröstan på Guds vilja, förtröstan på hans sätt att göra saker och ting, och förtröstan på hans tidsschema” (”I rätt tid”, Liahona, okt. 2003, s. 12).
Att vänta på Herren för att få välsignelser vi önskar kan pröva vårt tålamod och vår lydnad. När äldste Spencer J. Condie verkade som medlem i de sjuttio, sa han:
Med vår jordiska otålighet förlorar vi ibland Herrens stora löften ur sikte och hindrar dessa löften från att gå i fullbordan genom vår olydnad. (”Gör anspråk på dyrbara och mycket stora löften”, Liahona, nov. 2007, s. 16)
President Ballard har på liknande sätt sagt följande om att vänta på Herren:
Detta att vänta på Herren [innebär] fortsatt lydnad och andlig utveckling i riktning mot honom. Att vänta på Herren innebär med andra ord inte att man bidar sin tid. Det ska aldrig kännas som att man är i ett väntrum. …
Den personliga tillväxt vi kan uppnå nu medan vi väntar på Herren och hans löften är en ovärderlig, helig del av hans plan för var och en av oss. … Herren ärar dem som tjänar och väntar på honom med tålamod och tro [se Jesaja 64:4; Läran och förbunden 133:45]. (”Hopp i Kristus”, s. 55)
Del 3
Hur kan jag bidra i Herrens kyrka oavsett mina familjeförhållanden?
En del medlemmar i kyrkan vars familjeförhållanden för närvarande inte stämmer överens med dem som beskrivs i tillkännagivandet om familjen kanske undrar hur de passar in i kyrkan. Aposteln Paulus jämförde Jesu Kristi kyrka med den fysiska kroppen för att lära oss varför varje medlem i kyrkan behövs.
Våra unika omständigheter kan bidra med värde och erfarenhet till våra församlings- eller grensfamiljer. President Ballard har sagt:
Glöm aldrig att ni är ett Guds, vår evige Faders, barn, nu och för alltid. Han älskar er och kyrkan vill ha och behöver er. Ja, vi behöver er! Vi behöver era röster, talanger, förmågor, er godhet och rättfärdighet. (”Hopp i Kristus”, s. 55)
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas sa också:
Vem som helst av oss skulle kunna isolera sig från denna församlingsfamilj på grund av våra olikheter. … Låt oss i stället dela med oss av våra gåvor och talanger till andra, ge dem hoppets och glädjens ljus och därigenom lyfta våra egna andar. (”Att tillhöra en församlingsfamilj”, Liahona, mars 1999, s. 12)