Förlåtelse

Skrifterna talar om förlåtelse på två sätt. Herren befaller oss att omvända oss från våra synder och söka hans förlåtelse. Han befaller oss också att förlåta dem som sårar eller skadar oss. I Herrens bön säger Jesus åt oss att be vår him-melske Fader ”förlåta oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss”. (Se Matteus 6:12.)

Att söka förlåtelse från Herren

Synden är en tung börda. Den medför skuldens börda och våndan av att veta att vi handlat emot vår himmelske Faders vilja. Den medför bestående ånger när vi inser att vi genom våra handlingar kanske skadat andra och förhindrat oss själva från att få de välsignelser som vår Fader varit redo att ge oss.

Tack vare Jesu Kristi försoning kan vi få förlåtelse för våra synder genom uppriktig och fullständig omvändelse. Synd medför lidande och smärta, men Herrens förlåtelse medför lättnad, tröst och glädje. Herren har lovat oss:

”Se, den som omvänder sig från sina synder får förlåtelse, och jag, Herren, kommer icke ihåg dem mera.” (L&F 58:42)

”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jesaja 1:18)

Du kan uppleva detta under, vare sig du omvänder dig från allvarliga synder eller vardagliga svagheter. Liksom Frälsaren vädjade till människor förr, vädjar han till dig idag:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.

Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matteus 11:28–30)

”Viljen I icke nu återvända till mig och bättra eder från edra synder samt bliva omvända, på det jag må kunna hela eder?

Ja, sannerligen säger jag eder, att om I viljen komma till mig, så skolen I hava evigt liv. Se, min barmhärtighets arm är uträckt emot eder, och den som vill komma, honom skall jag mottaga, och välsignade äro de som komma till mig.” (3 Nephi 9:13–14)

Förklaring av ordet omvändelse finns under ”Omvändelse”, sidorna 109–115.

Att förlåta andra

Förutom att söka förlåtelse för våra egna synder, måste vi vara villiga att förlåta andra. Herren sade: ”I skolen förlåta varandra, ty den som icke förlåter sin broder hans försyndelser är fördömd inför Herren, ty en större synd vilar på honom. Jag, Herren, förlåter vem jag vill, men av eder ford-ras det, att I skolen förlåta alla människor.” (L&F 64:9–10)

Under vardagslivets lopp kommer andra människor säkert att behandla dig illa — ibland ofrivilligt och ibland medvetet. Det är lätt att bli bitter, arg eller hämndlysten i sådana situationer, men det är inte Herrens sätt. Frälsaren uppmanade oss: ”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.” (Matteus 5:44) På korset visade han ett fullkomligt exempel på förlåtelse. För de romerska soldaterna som korsfäste honom, bad han: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34)

Be om styrka att förlåta dem som handlat illa mot dig. Överge känslor av vrede, bitterhet och hämnd. Se till det goda i andra hellre än att inrikta dig på deras fel och förstora deras svagheter. Låt Gud döma andras skadliga handlingar. Det kan vara svårt att släppa sårade känslor, men du kan det med Herrens hjälp. Då finner du att förlåtelse läker hemska sår, ersätter stridighetens och hatets gift med den frid och kärlek som bara Gud kan ge.

Ytterligare hänvisningar: Matteus 6:14–15; 18:21–22; 1 Nephi 7:16–21

Se även Döma andra; Försoning, Jesu Kristi; Omvändelse