Melkisedekska prästadömet

”I kyrkan finnes det två prästadömen, nämligen det Melkisedekska och det Aronska.” (L&F 107:1) Melkisedekska prästadömet, som är ”efter Guds Sons sätt” (L&F 107:3), är det högre av dessa. Det ”äger rätten att presidera och har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan”. (L&F 107:8) Det innehar också ”nycklarna till kyrkans alla andliga välsignelser”. (L&F 107:18) Det har fått namn efter en stor högpräst som levde under profeten Abrahams tid. (Se L&F 107:2–4; se även Alma 13:14–19.)

Genom melkisedekska prästadömets myndighet leder kyrkans ledare kyrkan och förkunnandet av evangeliet över hela världen. I melkisedekska prästadömets förrättningar är ”gudaktighetens kraft uppenbar”. (L&F 84:20)

Detta högre prästadöme gavs till Adam och har funnits på jorden varje gång som Herren uppenbarat sitt evangelium. Det togs bort från jorden under det stora avfallet, men återställdes i maj 1829, när apostlarna Petrus, Jakob och Johannes gav det till Joseph Smith och Oliver Cowdery.

Ämbetena inom melkisedekska prästadömet är apostel, sjuttio, patriark, högpräst och äldste. Presidenten för det högre prästadömet är kyrkans president. (Se L&F 107:64–66.)

Män inom kyrkan måste vara värdiga bärare av melkisedekska prästadömet för att få ta emot tempelbegåvningen och beseglas till sina familjer för evigheten. De har myndighet att smörja och välsigna sjuka och ge särskilda välsignelser till den egna familjen och andra. Efter bemyndigande från presiderande prästadömsledare kan de förläna den Helige Andens gåva och ordinera andra värdiga män till ämbeten inom aronska och melkisedekska prästadömet.

När en man tar emot melkisedekska prästadömet, ingår han i prästadömets ed och förbund. Han sluter förbund att vara trofast, ära sin kallelse, att ”giva noga akt på det eviga livets ord” och ”leva av varje ord, som utgår från Guds mun”. De som håller detta förbund helgas av Anden och får ”allt vad Fadern har”. (Se L&F 84:33–44.)

Se även Aronska prästadömet; Prästadömet